Eventuellt en smygtitt på verkligheten

Jag är ganska ovillig att förändra saker som jag tycker funkar bra. Liksom Hamlet bär jag således hellre mina vanda plågor än flyr till andra som jag inte känner. Det var jag som röstade nej till euron. Och jag som tycker att det verkar idiotiskt att blanda blåbär i Marabous mjölkchoklad.

På sin höjd kan jag tänka mig att sticka ut näsan och se mig försiktigt omkring, innan jag kryper tillbaks. Så här, alltså:

Målningen heter Mann auf einer Leiter och konstnären Quint Buchholz. Den här bilden hänger tillsammans med några andra Buchholz-bilder på väggen i mitt arbetsrum. Jag tycker dessutom att det är så fantastiskt roligt att han heter just Buchholz (Buch=bok på tyska, Holz=trä/skog, alltså ungefär bokskog). Någon som vet om namnet är taget, eller om han tvärtom låtit sig inspireras till målningar som utspelar sig i gränslandet mellan bok och verklighet utifrån sitt namn?

På frestelsernas berg

Ibland får jag mejl direkt från djävulen.

Finns det hjärterum?

Jag sommarstädar. Men visst är det synd att slänga en sån här fin påse bara för att jag inte vet vad jag ska ha den till?

Slutet gott allting gott

Idag har jag avbeställt både min och dotterns bokklubbsbok (ja, det är en så stor händelse att den kvalar in för ett eget blogginlägg).

Som tur är har fyra Sjöwall/Wahlöö-böcker anlänt på posten, jag har lånat åtta nya biblioteksböcker och fått en bok i present.

Dagens sensmoral är alltså att en dag som börjar katastrofalt kan vända så där vid lunchtid, och visa sig få en riktigt ljus efterskrift.

A-människor och B-människor

På väg hem från jobbet passerar jag varje dag minst ett bibliotek. Idag hittade jag den här skylten utanför dörren:

När sådana här nyheter tillkännages upptäcker man att världen plötsligt delas upp i två läger:

a) Dom som tänker "Jippi! Äntligen får jag en chans att rensa ur bokhyllorna och bli av med en massa hyllvärmare och tråkiga Nobelprisförfattare som jag fått av svärsonen i julklapp!"

b) Och dom som tänker "Åååå nej! Jag som inte har plats för fler böcker hemma! Och inte har läst klart dom jag köpte förra loppisen. Och inte har råd med en skilsmässa heller. Skit också! Det kommer säkert finnas jättemånga Nobelpristagarböcker."

Vit vecka

Jag bläddrar igenom bokbloggarna och ser hur alla (för att dölja bloggtorka och läsleda?) listar årets första bokinköp. Själv hade jag planerat för ett vitsigt och snitsigt inlägg om att jag minsann inleder året med en vit månad.

Sen besökte jag biblioteket på väg hem från jobbet, och där var det som vanligt utförsäljning.

För att bevisa att jag dock är förmögen till någon slags självbehärskning så kan jag berätta att det bara var Nobelpristagare som fick följa med hem.

Pilutta er!

Jag tittade in på biblioteket på väg hem från jobbet, och jisses så många bra böcker det fanns där!

Men nu finns de inte kvar längre.

Böcker och sprit

Igår på väg hem från jobbet så gick jag förbi den där förledande dörren. Ni vet den som leder till helvetet och himlen på en och samma gång. Jag var försenad och hade skoskav, var hungrig och kissnödig och sammanbitet besluten att gå förbi värmen och den dammiga hemtrevnaden där inne mellan böckerna. Men ett litet getöga kunde jag ju inte låta bli att kasta mot entrédörren.

Och jag undrade om de inte skämtade novembro med mig!

För på dörren fanns ett nytt anslag som annonserar att när biblioteket är stängt så är det från och med nu möjligt att lämna tillbaks böckerna på den lilla bypuben. Snacka om samarbete!

Lika innovativt som Veberöds nya tilltag med obemannade bibliotek kvällstid.

Framöver kommer vi säkert få se bibliotek som samarbetar med ica-affärer, folkracebanor och konserthus. I stället för att ha ett sånt där bokinkast vid dörren som biblioteket hade när jag var liten.

Fyndavdelningen

Det finns en massa skäl till att jag inte håller på och säljer av mina böcker på Tradera och Bokbörsen och andra trevliga marknadsplatser för andrahandsläsare. Den orsak jag alltid brukar framföra är att jag har svårt att skiljas från mina älsklingar. Folk brukar tycka det låter opraktiskt, men om de inte är min sambo som är tvungen att leva tillsammans med alla dessa böcker, så kan de ju egentligen inte säga något.

Men vet ni. Egentligen tror jag inte alls att det är separationsångest som är den främsta anledning till att mina bokhyllor korkar igen och madrassen knölig att sova på. I stället är det den matthet som drabbar mig bara vid tanken på att packa in en massa postförsändelser, skaffa porto och ta mig till posten. Och när jag tänker vidare på all mejlkorrespondens, och alla listor man måste pricka av mot vem som har betalt och vem som vilken adress hör till så ger jag upp alla tankar på att någonsin starta någon storskalig verksamhet som medför någon som helst kontakt med andra människor.

Dessa insikter drabbar mig när jag suttit och följt upp det i och för sig trevliga resultatet av helgens Tradera-auktioner: sex hemropade böcker (och tre förlorade). Alla dessa vinnarmejl man får, och alla dessa personkonton och clearingnummer man måste mata in, och alla dessa svarsmejl man måste skriva. Om jag inte så gärna ville ha böckerna skulle jag strunta i alltihop.

Och jag ska försöka försöka försöka minnas hur jag avskyr sån här administration nästa gång jag är på väg att ropa in böcker över nätet.

Spänningen i tillvaron

Om man inte har någon spännande bok att läsa så kan man alltid lägga bud på Tradera, gärna på böcker där affären nästan är avgjord, och där många är med och satsar.

Och så sitter man där vid skärmen och uppdaterar och uppdaterar webbläsaren för att se hur budgivarna höjer och höjer. Frågan är vem som sitter med Svarte Petter på slutet – den som vann auktionen till överpris, eller den som blev lottlös.

Dom rycker och sliter i mej

Jag springer runt härhemma som en yr och värpsjuk höna. Jag vet inte var jag ska börja. Jag vet inte om jag ska skynda mig att läsa ut den bok jag håller på med (som jag spontanköpte när jag stack in nosen i en lajvbokhandel förra veckan, och som jag visst tycker är något att ha), eller slänga in den i något hörn och ge mig i kast med bokhögen som äntligen kommit hem till mig.

10 böcker som jag vill läsa nu!

Spritreklam

Jag är med i minst en bokklubb för mycket. Min sambo skulle säga att det är tre eller fyra för mycket (ingen av oss är nog riktigt säkra på hur många det egentligen är). Och igår kom ett bra erbjudande med posten. Igen. Några inbundna böcker man gärna skulle vilja läsa, för endast 20 kronor styck. Som hittat, precis som det brukar vara.

En sida av mig undrar om det inte finns något spärr-register där anonyma bokmissbrukare (eller deras anhöriga) kan anmäla att man inte önskar få reklam om böcker.

En annan sida undrar hur jag ska komma åt att posta ja-kuvertet med mina val i den nya bokklubben, utan att sambon upptäcker det.

Nu är det fullt!

Som tillägg till förra inläggets avslöjande att jag helst vill läsa om böcker som jag redan läst kanske jag ska anföra bevis för att jag faktiskt läser om böcker som jag inte läst. Jag antecknar sånt som jag inte vill glömma bort på en digital post-it på dashboarden på min Mac. Den protesterar vilt om jag överskrider ett visst antal bokstäver, så hur mycket som helst kan jag inte skriva upp. Det här har jag antecknat denna vecka (är det nån som kan gissa vilka jag har besökt?):

Jag har inte så många regler som jag följer i mitt liv, men jag försöker hålla mig till att inte fylla mer än en post-it med läsvärda böcker per vecka (och att inte köpa mer än en bok om dagen). Så om ni tänker skriva om några riktigt bra böcker i era bloggar, så var snäll och gör det före onsdag kväll.

Tack på förhand.

Det kunde ha varit mycket värre, det kunde det faktiskt

På väg till jobbet köpte jag bara fem böcker.

Jag antar att man kan se det som en förbättring.

Och dessutom ska jag ge bort en i present, så den räknas väl knappt?

Drömmen om den perfekta boken

Jag hittar en oväntad ljuspunkt bland nättidningarna idag. En lång artikel om varför människor berusar sig med alkohol. Anna Asker intervjuar alkoholläkaren Lars Sjöstrand som funderat mycket på det perfekta ruset som människor är på jakt efter. En del av dem fastnar i ett beroende på jakt efter detta. Ja, läs själva.

Sjöstrand använder kulturella, psykologiska och litterära exempel för att förklara och förstå vad rus är och vad det betyder. Bellmans urmakare Fredman till exempel. Jag tycker om hur han använder litteraturen för att belysa ett fenomen som vi har ett mer känslomässigt förhållande till. Jag tycker om hur humanistiska förklaringar får förklara det som har lika mycket att göra med våra mänskliga känslor som med medicinsk vetenskap.

Och till sist: jag tänker förstås att för mig är boken en drog. Jag är ständigt på jakt efter den optimala fixen. Den perfekta läsupplevelsen. Den ultimata boken.

Subtraktion

Varje dag den här veckan har det anlänt ett bokpaket i min brevlåda. Idag till och med två. Det är trevligt. Väldigt trevligt till och med. Och ett resultat av nån halvtimmes slöklickande på Bokbörsen, Antikvariat.net och Tradera.

Men det kan ju inte fortsätta i den här takten. Jag räknar:

Om det är fem böcker som kommer hem till mig varje vecka.

Och om jag läser, låt oss säga, i bästa fall 3,5 böcker (oräknat Bu och Bä, och vi förutsätter också att jag inte ger Anna Karenina någon ny chans, för då spricker prognosen).

Ja, då ligger jag ändå på 1,5 boks plus i slutet av varje vecka.

Om vi vidare tänker oss att jag läser någon extra bok under semesterveckorna, och att bussen blir försenad på torsdagar som vanligt (och därutöver förutsätter att inga böcker jag läser är längre än 309 sidor, och att dottern alltid somnar före 20:03 på vardagar, och att jag inte behöver rätta en enda omtenta under höstterminerna), så kan man kanske tänka sig så där 5-6 bonusböcker per år, utöver veckomedelvärdet.

Men summa summarum släpas det alltså hem 75 böcker om året som inte har minsta chans att bli lästa (biblioteksböcker oräknat).

Jaha. Så fick jag det svart på vitt. 75 böcker. Det ser lite mycket ut.

Men det förklarar en hel del. Det gör det faktiskt.

Sluta genast!

Jag var så glad och harmonisk under min nästan månadslånga, självpåtagna nätinaktivitet. Och nu är jag tillbaks och läser allas bokbloggar. Herregud, måste ni verkligen tillbringa hela sommaren med att läsa bra böcker och sen liksom skriva mig på näsan att det finns ytterligare läsvärdheter där ute?

Varför inte nöja er med att endast läsa böcker som jag redan läst? (En första lista kan rekvireras, vid utgången, nere till vänster.)

*Blockerar knarkdealern bokbloggar.nu från min webbläsare.*

Nu vågar jag knappt gå till biblioteket längre

Den här arga biblioteksbloggen motiverar oss som måste hålla oss ifrån biblioteket. Vi anonyma bokmissbrukare, som inte kan låta bli att plocka på oss böcker vart vi än kommer.

Jag skrattar mig nästan dubbelvikt när jag läser om den arga bibliotekstantens yrkesvedermödor (och Morrisey-dyrkan). Men jag blir lite förstämd också. Efter ett 20-tal inlägg börjar jag önska att hon inte bara ska tänka alla dräpande svar, inte bara låta dem pysa ut på bloggen. Ge svar på tal, människa! Du har väl inte lön för att bli förolämpad heller!

Och så gör jag en mental lista på hur jag ska bete mig nästa gång jag eventuellt vågar sticka in näsan på vårt lilla biblioteket: Lägga streckkoden rätt. Ställa tillbaka tidningarna när jag eventuellt läst dem, helst efter att inte ha antecknat i dem. Duscha innan besöket (helst också kissa hemma, jag måste komma ihåg det, eftersom jag ofta går in och lånar bibliotekstoaletten på väg till eller från jobbet). Endast ta med mig dottern när (om?) hon sover. Inte beställa böcker som jag inte hämtar ut. Eller kanske bättre för alla att jag inte beställer böcker alls. Inte använda kommentaren "Man har så många kort" när jag plockar fram lånekortet. Och inte klaga på att låneautomaten inte fungerar (för det vet säkert bibliotekarierna redan). Och vad var det mer? Glatt betala förseningsböterna så klart!

Jag hittade från början länken till Arga bibliotekstanten hos Bokhyllning.

Realist

Det är inte rimligt faktiskt. Vi kommer vara borta i max två veckor. 

Så 18 böcker! De flesta tjockare än 300 sidor. 

Nej, det är inte rimligt nånstans.

Särskilt inte i ett tält med en 2-åring. 

Och hon har förresten själv har lagt 28 böcker i sin hög. 

Det är tur att sambon bara vill ta med sig en. 

Men sen kommer han att börja nalla av mina böcker, så det måste jag tänka på när jag väljer vilka böcker som ska följa med. Inte gör det valet enklare, precis. 

Man tror man är säker vid cornflakesen

Det här stod på min handel-lista idag:

Crème fraîche

Filmjölk

Mjölk

K Special 

Mjölk (jag och sambon fyllde på listan lite simultant, därför mjölk två gånger)

Vitlök

Frukt (apelsin, nektarin, melon, äpple, BANAN)

Kakao

Jäst

Smör (obs! Litet paket!!!)

Gurka, tomat

Knäcke

Bröd?

Avocado

Det stod inte:

böcker

böcker

böcker

Jag har vant mig att vara på min vakt vid kassan. Där står jag alltid och kollar på lakritsbåtar och dubbeldajm. Men i gången med cornflakes? 

Tre stycken blev det. Nästan fyra.