Käpphästar

Det finns en del saker som den här bloggen ständigt återkommer till. Här frågar jag om det:

29. Vilken av följande bokserier återvänder Vixxtoria till om och om igen?

1. Fem-böckerna av Enid Blyton

X. Muminböckerna av Tove Jansson

2. En ring av järn (Dark is rising-serien) av Susan Cooper

30. Vilken svensk, nu levande författare tycker Vixxtoria ska få Nobelpriset? 

1. P-O Enquist

X. Torgny Lindgren

2. Kerstin Ekman

31. Varför läser Vixxtoria inte särskilt mycket biografier? 

1. Hon är inte tillräckligt gammal.

X. Hon vill ha läst allt av författaren först. 

2. Hon är inte intresserad av andra människor. 

Alla äventyr börjar med en influensa

Vet ni, idag har något så ovanligt trevligt inträffat, som att jag har kommit över den sista delen i en bokserie. Jag har letat efter den här boken i åtminstone 20 år. Äventyrens ö, heter den, och är första delen i Enid Blytons så kallade Äventyrsserie.

Åtta böcker ingår sammanlagt i serien om de två syskonparen Jack och Lucy-Ann, Philip och Dinah, som hamnar på öar, och i dalar, i slott och på skepp, på circus och på floder. Och överallt upplever de fantastiska äventyr, oftast tillsammans med sin vän (och sedemera styvfar) Bill Cunningham, som är ute på något topphemligt uppdrag.

Som barn hade jag ärvt tre böcker i serien från min mamma och pappa. Äventyrens berg, Äventyrens skepp (min favorit i serien!!), och Äventyrens flod. Jag föredrog alla gånger den här kvartetten framför Blytons fem-böcker, och jag tror det handlar om att det faktiskt finns progression i de här böckerna. Barnen blir kanske inte särskilt mycket äldre, men syskonparet Jack och Lucy-Ann blir adopterade av Philip och Dinahs mor. Och så småningom gifter sig deras mor/adoptivmor med äventyraren Bill.

Förresten minns jag hur de här böckerna fick mig att nära en intensiv önskan om att bli sjuk. Jag ville ha en släng av mässlingen eller influensa, som skulle göra att jag inte kunde gå till skolan under några veckor, utan var tvungen att resa bort för att "vila upp mig", aka undersöka katakomber på en grekisk ö eller hitta spionligor i de walesiska bergen. Så där som barnen i de här böckerna alltid behövde göra. Ja, när man tänker rätt på saken kan väl de här ungarna knappast ha hunnit gå i skolan alls, så många grottor och nedstörtade flygplan som de var tvungna att utforska hela tiden.

Nån gång snart ska jag läsa igenom hela serien från början till slut. Och under tiden ta mig en riktig funderare över frågan om när traditionen med rekreationsresor efter höstsnuvan egentligen upphörde.

Kommentar till bokomslag och upplagor: Jag är ju inte så där petig med omslag och sånt där på mina böcker, men jag undrar om jag inte ska försöka byta ut upplagan från PoP-serien (dvs Äventyrens slott) ovan, mot en äldre. PoP-serien består nämligen av nyöversättningar, och oj, vad mycket de har missat i en del böcker. Äventyrens cirkus äger jag två exemplar av, i olika upplagor, och på vissa sidor där är det mer motiverat att leka fem rätt än fem fel.

Drömmen om en internatskola

På min lista över femton-betydelsefulla-böcker så smugglade jag in en okänd skönhet från Enid Blyton. Hon skrev ju inte bara Fem-böcker, nämligen, utan introducerade mig i den engelska internatskolemiljön med boken Första terminen på Malory Towers. Boken hörde till den hög med flickböcker som jag redan som ganska liten flicka fick överta efter min mamma.

Malory Towers-boken är inte alls en mysteriebok, som Fem-böckerna eller Blytons Äventyrsböcker (Äventyrens ö, Äventyrens flod osv). Boken skildrar i stället hur 11-åriga Doris (eller Darrell som en googling avslöjar att hon heter i original) kommer till sin första termin på den anrika internatskolan Malory Towers, ett slott med fyra torn invid kusten i Cornwall. Hon får nya kamrater (intelligenta Alicia, full av upptåg, trogna, trumpna Sally som längtar hem, bortskämda Gwendoline som aldrig tidigare gått i skola, förskrämda Mary-Lou...) och nya lärarinnor (bland annat ges helt fantastiska karikatyrer av skolans två fransklärarinnor). Den första boken skildrar hur Doris finner sig tillrätta i den nya miljön. Hon vill gärna vara med i populära Alicias gäng, som ständigt hittar på upptåg med lärarinnorna, men ändå hänger med i skolans höga tempo. Efter att bittert ha fått erfara att hon själv inte är riktigt så styv (just ordet "styv" används ofta i den här boken) i franska och historia för att klara av både skolarbetet och practical jokes, når Doris insikten att hon har en pålitlig vän i Sally.

Det som dröjt sig kvar hos mig är dock inte historien som sådan. Det är i stället det där med 10 flickor som ligger och viskar i en sovsal när ljuset släckts. Och tanken på skolans fyra olika torn, som vart och ett innehåller elevhem. Och ordningsmän i varje sovsal, i varje klass, och förstås för varje elevhem. Husmors bekymmer med packade väskor utan namnlapp. Dagrummet, där flickorna skriver sina brev hem. Tennisplanen, simlektionerna. Spratten de anordnar för lärarna. Föräldrarnas besök på mitterminslovet (bara ett sånt ord: "mitterminslov"). Breven hem. Matsalen, skoluniformen (i brunt och gult, med en hatt till, tänka sig!). Och att man på allvar diskuterade att bortskämda Gwendoline borde ha några "daska med baksidan av hårborsten". Ack, vad jag ville åka till en internatskola (helst i England), men det var tyvärr omöjligt att övertala mina föräldrar om den nödvändigheten.

Jag längtade i många år, under ständiga omläsningar, efter att få följa fortsättningen av Doris och de andras skolgång (det måste ju finnas någon anledning till att boken hette "första terminen", tänkte jag). Det var emellertid först som vuxen som jag sprang på bokens uppföljare (Andra året på Malory Towers) på ett antikvariat. Nu har jag googlat mig fram till att det inte finns mindre än sex böcker i serien. De återstående fyra verkar finnas i nytryck (och dessutom har någon – surprise! – skrivit alldeles aktuella uppföljare till böckerna) på engelska. Över huvud taget verkar Malory Towers vara något av ett begrepp bland engelska läsare (google ger 160 000 träffar).

Och jag börjar ana vad min nästa Amazon-beställning kommer innehålla.