Hjärtchipsen behöver kanske inte någon förklaring (?), men antagligen chokladen. Jag hade tänkt motivera den med att kronprinsessparet förlovade sig i mars, men vid en koll visade det sig att det visst var i februari förra året som tilldragelsen ägde rum. Så då får jag väl nöja mig med att säga sanningen: att den blott och enbart är till för att hålla mitt blodsocker på en jämn nivå.
Dagen till ära har jag tagit fram ett par speciella näsdukar (det syns lite dåligt, men det är alltså ett vackert broderat "V" på dem). Näsdukarna är en gammal födelsedagspresent (för som bekant börjar även "Vixxtoria" på V). Jag har aldrig snutit mig i dem, och jag är inte säker på att jag ska ändra på det idag, så för säkerhets skull har jag också laddat med ordentligt med pappersnäsdukar. Erfarenheten från Mette-Marits, Märta Louises, Maximas och Marys bröllop säger att det går åt mycket papper.
Boken Arvet efter Gustav Vasa är skriven av Lars-Olof Larsson, som fick Augustpriset i fackboksklassen för boken Gustav Vasa – Landsfader eller tyrann? (Denna bok räknade jag för övrigt som en av förra decenniets största läsupplevelser.) Boken berättar om de turbulenta åren efter Gustav Vasas frånfälle, då hans söner och sonsöner stred om tronen. Den diskuterar och förklarar därmed bakgrunden till den monarki och det arvsrike vi har idag. Larsson diskuterar i sitt förord just valet av ordet "arvet" i titeln. Han vill att detta ska syfta inte bara på sönernas uppdelning av riket, utan på allt som Vasas övertagande av tronen innebar för det Sverige vi lever i idag. Jag ser fram emot att ta mig igenom större delen av boken under dagen (men så här långt har tv-sändningen innehållit så spännande diskussioner om bordsdukning och spekulationer om klänningar att jag inte kommit så långt ännu).
Och därmed tangerar vi diskussionen om monarki och republik, om makt och privilegier. Tänk att den äntligen kommit igång! Några av dagens inlägg sammanfattar mina egna tankar: DN har en osignerad ledare som diskuterar kungafamiljens balans mellan att vara bevakade och tillgängliga, mellan att vara priviligerade och underkastade bestämmelser om religion och restriktioner för sin yttrandefrihet. Lena Andersson signerar en annan DN-ledare och lyfter där fram den makt som monarkin ännu besitter. Själv är jag fortfarande väldigt nyfiken på Cecilias Åses bok om den svenska monarkin som jag inte orkat beställa upp från bibliotekets källare, men Åse talade nyanserat i ett reportage i förra söndagens Godmorgon världen.
Men idag gläds jag åt att en ung kvinna, vars liv från allra första början varit så fyllt av restriktioner, gifter sig med precis vem hon vill. För kärleken är värd att fira. Alltid!
