Färdigtänkt

Tro inte att jag inte är medveten om hur försummad den här bloggen är. Nej, tro inte det för all del. Tro inte heller att jag inte läser nånting nu för tiden, för ett par böcker i veckan hinner jag trots allt med; det är väl för att jag inte bloggar. Däremot har jag de sista månaderna inte känt något behov av att stöta och blöta mina läsreflektioner tillsammans med nån annan. Det är ju lite synd för er, förstås, men jag gissar att lusten att skriva om läsningen återkommer. Häng kvar.

Nu tänkte jag emellertid ta tag i de rätta svaren till de där citaten som jag publicerade 28 augusti (!). Citaten var alltså hämtade från den samling av visdomsord som jag tyckte sa allt om världen när jag var i 20-årsålden. Många har gissat, en del rätt. Så här ska det vara:

1

Det slog mig att jag förmodligen skulle finna nöje i att skriva under ett annat namn – att hitta på en annan, hemlig identitet – och jag frågade mig hur det kunde komma sig att jag fann denna idé så tilltalande.

s 63 Det låsta rummet, NY-trilogen del 3, Paul Auster

Margareta-utan-blogg gissar rätt till slut. 

2

Att vänta på brev kan bli en heltidssysselsättning.

s 19 ur För Lydia, Gunbritt Sundström

Margareta-utan-blogg igen (och det är inte mer än rätt, eftersom det var hon som önskade den här "citattävlingen")! 

3

Hon är inte ointresserad av erotik och förälskelse. Men det måste vänta för hennes del. Dessutom fattar hon inte varför det alltid är så besynnerliga gossar som dras till henne? 

s 158 ur Skugg-gömman, Maria Gripe

Johanna(-utan-blogg?) har alldeles rätt i att det är Carolin som filosoferar här! 

4

Han hungrade efter musik, efter litteratur, efter all världens kultur, efter vänskap, efter gemenskap, och han ville sjläv utföra bedrifter, han ville vinna berömmelse. (Det sista vågade han emellertid aldrig erkänna.)

s 28 ur Sången om den röda rubinen, Agnar Mykle

Petter vet detta

5

Allt som du ser

är blott en bild i betraktarens öga

Och om jag ler

så är det inte för att du förstår

Allt jag begär

är att få vakna till nästa morgon

och att den är

så mycket vackrare än igår

En låttext av och med Gina Jacobi, Allt du ser från albumet Gå som på nålar

Kontakt från Boktipset – Ni na ni na ni nanna visste det. 

6

Om inte människor får veta vilken kärlek som riktas mot dem är ju kärleken värdelös.

s 102 ur Silvertrumpeten, Maria Scherer

7

För dem som är försvarslösa är skrivandet ett sätt att förklara sig inför världen.

s 206, ur Katarina Horowitz drömmar, Marianne Ahrne

8

Skälet till att man aldrig helt blir kvitt eller glömmer den man som man har varit förälskad i är kanske, att han mer eller mindre har präglat en i en viss riktning, och att man lät sig, ville präglas. (Och det är svårt att ändra tillbaka.)

s 204-205 ur Le, Herdis Møllehave

9

Jag står inte utmed folk som säger "vad var det jag sa?" Det är värre än när nån äter upp ens middag innan man hunnit sätta sig.

Eilonwy i De trennes bok,  Lloyd Alexander

10

Jag fryser om dina händer

när du ler blir jag varm av dig

Du är glädjen som allting tänder

och ångesten på min stig

Så rik är jag vorden och äger

en värld sen jag blivit din

– Så fattig att jag inte äger

en droppe blod som är min

Bo Bergman 

vilket Margareta-utan-blogg kände igen

11

Jag ställer inga frågor

jag kräver inga svar

Jag bara önskar

att du hade stannat kvar

och att i morgon och du

vore här just nu,

att i morgon

vore idag

Låttext av och med Toni Holgersson ur Om du vore här från albumet Louise och kärleken

12

Drömmar, barn till sysslolösa hjärnor

avlade av förspillda fantasier,

tunan som luften, obeständiga 

som vinden när den blåser först mot norr

och lovar nordens frusna barm sin trohet

och sedan ursinnit sticker därifrån

och blåser söderut, mot sol och värme

och morgondagg

Mercutio i Romeo och Juliet, Shakespeare (översättning Göran O. Eriksson)

Margareta igenkände detta, efter ett kort men förvirrat besök i Helsingør

13

Får man vara den man är? Är inte det min önskedröm bara? Något jag upprepar i förhoppning att det ska bli sanning.

s 180-181 ur Vi kallar honom Anna, Peter Pohl

14

Att jag kommer fram nån gång det har jag väl alltid vetat. Jag bara undrar hur långt det är kvar. 

Låttext av Tekla, från albumet Oranga blad

15

Den som reser på sig ser bättre

och skymmer dem som är bakom

Claes Eriksson (Galenskaparna)

16

Sentimentaliteten kommer alltid att vara människans första revolt mot utvecklingen.

s 343 ur Fröken Smillas känsla för snö,  Peter Høeg

Jag avslutar den här uppdaterade genomgången med ett motiverat youtube-klipp av Tekla som sjunger Letar efter nån som kan spela gitarr – lyssna på den!

Gissa vad jag tänkte på!

Uppdaterad. Uppdaterad igen. 

När jag visade bilder på några av de citat som för länge sedan prydde väggar, dörrkarmar, och speglar i mina studentlägenheter tyckte Margareta att jag borde ha en citattävling. Och varför inte?

Tyvärr hittar jag inte så många fler citatlappar, men de flesta citat finns så klart dokumenterade också i min lilla gröna citatbok. Så här kommer några favoriter från när jag var ungefär 20 år (och jag tror att de flesta är sådana som inte tidigare publicerats på bloggen). Det är utdrag från barn- och ungdomsböcker, från låttexter, från helt vanliga romaner och från en och annan modern och omodern klassiker. Kan ni identifiera dem?

1

Det slog mig att jag förmodligen skulle finna nöje i att skriva under ett annat namn – att hitta på en annan, hemlig identitet – och jag frågade mig hur det kunde komma sig att jag fann denna idé så tilltalande.
Margareta kände igen NY-trilogin (när hon såg citatet för tionde gången eller så). Således Paul Auster som funderar över meningen med livet, anonymitet och dubbla identiteter. 

2

Att vänta på brev kan bli en heltidssysselsättning.
Margareta kände igen att det här kommer från För Lydia av Gunbritt Sundström. 

3

Hon är inte ointresserad av erotik och förälskelse. Men det måste vänta för hennes del. Dessutom fattar hon inte varför det alltid är så besynnerliga gossar som dras till henne? 

4

Han hungrade efter musik, efter litteratur, efter all världens kultur, efter vänskap, efter gemenskap, och han ville sjläv utföra bedrifter, han ville vinna berömmelse. (Det sista vågade han emellertid aldrig erkänna.)
Det här är hämtat från Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle. Det gissade Spectatia fel på, och Petter rätt på (vilket var tur, eftersom jag råkar veta med säkerhet att han läst boken). 

5

Allt som du ser

är blott en bild i betraktarens öga

Och om jag ler

så är det inte för att du förstår

Allt jag begär

är att få vakna till nästa morgon

och att den är

så mycket vackrare än igår
Det här är refrängen på sången Allt du ser av och med Gina Jacobi, från skivan Gå som på nålar. Kontakt visste det. 

6

Om inte människor får veta vilken kärlek som riktas mot dem är ju kärleken värdelös.

7

För dem som är försvarslösa är skrivandet ett sätt att förklara sig inför världen.

8

Skälet till att man aldrig helt blir kvitt eller glömmer den man som man har varit förälskad i är kanske, att han mer eller mindre har präglat en i en viss riktning, och att man lät sig, ville präglas. (Och det är svårt att ändra tillbaka.)

9

Jag står inte utmed folk som säger "vad var det jag sa?" Det är värre än när nån äter upp ens middag innan man hunnit sätta sig.

10

Jag fryser om dina händer

när du ler blir jag varm av dig

Du är glädjen som allting tänder

och ångesten på min stig

Så rik är jag vorden och äger

en värld sen jag blivit din

– Så fattig att jag inte äger

en droppe blod som är min
Bo Bergman, vilket Margareta också visste. 

11

Jag ställer inga frågor

jag kräver inga svar

Jag bara önskar

att du hade stannat kvar

och att i morgon och du

vore här just nu,

att i morgon

vore idag

12

Drömmar, barn till sysslolösa hjärnor

avlade av förspillda fantasier,

tunan som luften, obeständiga 

som vinden när den blåser först mot norr

och lovar nordens frusna barm sin trohet

och sedan ursinnit sticker därifrån

och blåser söderut, mot sol och värme

och morgondagg
Och det är är så klart Shakespeare, en av Mercutios kortare monolog. Margareta kände igen det. Nästan med det samma ;-) 

13

Får man vara den man är? Är inte det min önskedröm bara? Något jag upprepar i förhoppning att det ska bli sanning.

14

Att jag kommer fram nån gång det har jag väl alltid vetat. Jag bara undrar hur långt det är kvar. 

15

Den som reser på sig ser bättre

och skymmer dem som är bakom

16

Sentimentaliteten kommer alltid att vara människans första revolt mot utvecklingen.

Uppdatering

Det var visst väldigt svårt det här, även om Margareta (som önskade bloggposten) lyckades pricka in citat nummer två. Här kommer därför en lista på upphovspersonerna. Kan ni koppla ihop rätt person med rätt citat? (Notera gärna att jag inte har med något av Salinger.)

Marianne Ahrne

Lloyd Alexander

Paul Auster

Bo Bergman 

Claes Eriksson

Maria Gripe

Toni Holgersson 

Peter Høeg

Gina Jacobi

Agnar Mykle

Herdis Møllehave

Peter Pohl

Maria Scherer

Shakespeare

Gunbritt Sundström

Tekla

Saker som man glömt att man ville minnas

Det är ju inte bara när jag går igenom mina gamla bruksanvisningar som jag återupplever mitt liv. Då och då upptäcker jag andra små tidsfickor. Som en samling lappar med citat som jag skrev ner 1993.

Jag valde ut ett citat i veckan, skrev av det och tejpade upp det på skåpsdörrar i min(a) lägenhet(er). Jag har till och med noggrant noterat vilken vecka. Jag vet inte riktigt om jag ska beklaga eller vara glad över att den här citatsamlingen inte är komplett. Men eftersom delar av den är bevarad, så ska ni få se ett urval av den. (Bilderna kan bli större, tror jag, om man klickar på dem.)

Vecka 41 valde jag ett citat ur Voltaires Candide:

Människan är född för att leva antingen i orons ständiga kamp eller i ledsnadens dödsliknande dvala.  

Det är oklart vilken vecka detta citat kommer ifrån (möjligen är det redan från 1992, innan jag började vara så systematisk), men det är i alla fall ur Franny & Zooey, från min favorit J. D. Salinger.

Och du gör folk nervösa, kan jag tala om för dig... Antingen tycker du om folk, eller också så gör du det inte. Om du gör det pratar du hela tiden så att ingen annan får en syl i vädret. Om du inte tycker om en person – och det är det vanliga – då bara sitter du som själva döden och låter folk prata bort sig... Om du inte tycker om en person efter två minuter är du färdig med honom för alltid... Man kan inte leva i världen med så starka sympatier och antipatier. 

Vecka 49 hade jag hittat ett kort och tänkvärt citat av Charlotte Brontë. (Det är sannolikt hämtat ur Jane Eyre, men om någon annan vet bättre besked får någon annan gärna kommentera här nedan.)

Livet är så beskaffat att händelserna inte kan svara mot förväntningarna. 

Ett annat citat som inte fått en datumstämpel är hämtat från Paul Auster – vid sidan om Salinger min andra husgud vid den här tidpunkten. Jag gissar att det kommer från New York-trilogin:

Och om man inte är medveten om den tanke man har – kan man då verkligen säga att man tänker? Kanske kan man säga att jag var hemsökt av tanken, besatt av den...

Vecka 19 (i maj, borde det väl vara), ansåg jag uppenbarligen att den här dikten av Eeva Kilpi (som fortfarande är en av mina favoriter) passade min sinnesstämning bra:

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma 

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Och det var inte bara ur litteraturen citaten hämtades. Frågan är om det inte fanns fler låttexter i samlingen. Som den här (från vecka 10), av Incka Ullén – frontfigur i bandet William:

Jag ska cykla runt ditt hus ikväll
tills jag ramlar av och får en smäll
utanför din dörr, ska jag skrika så du hör
du ska springa ut och hjälpa mig
och fråga hur det gick med mig
när du tar mig i din famn,
ska jag svimma lite grann. 

Du läser, alltså är du rövknullad

Inte minst har modernare företrädare (...) sett en allmän läskunnighet som ett av de viktigaste målen för utbildningen. Hur Platon såg på den saken är oklart. Han, liksom så många andra av antikens greker, hade en skeptisk inställning till läsande över huvud. Den som läste underkastade sig den skrivandes vilja. På dåtidens grovt rättframma språk hette det att läsaren blir "rövknullad", och något sådant borde inte en fri man finna sig i. Enbart i och genom det talade ordet, där man växlade mellan rollerna att tala och att lyssna, kunde man utöva sin frihet. Sofisternas och Sokrates rent muntliga undervisning passade den andan.

Men den som skrev hade en friare position än sin läsare. Platon var själv en flitig författare. Vissa uttolkare har förmodat att han valde dialogen därför att den återgav ett samtal på lika villkor. Å andra sidan tvingar texten som helhet sin läsare till den typ av underkastelser som Platon fanns så förnedrande.

ur Hets! En bok om skolan  av Sven-Eric Liedman, s 29-30 

Om jag ska tillägga något till den här texten så är det möjligen att jag inte blir särskilt rövknullad för tillfället. Men jag har varken glömt bort att det finns läsning eller bloggning här i livet. Möjligen minns jag inte riktigt hur man gör för att få tid för någotdera.

(Jag ska också besvara bloggkommentarer i sinom tid. Jag har haft dåligt med tid till att hinna med det också, men läser allt med intresse!)

Vålnaden som hoppar på ett ben

Jag läser nu en liten tunn, men elegant skriven bok om vampyrer och dubbelgångare av Théophile Gautier – en fransk 1800-talspoet som i Hoffmannsk anda författade skräcknoveller.

Han får härmed bidra med dagens understatement, hämtat från novellen Mumiens fot, där berättarjaget köpt en antik mumiefot i avsikt att använda den som brevpress:

Eftersom jag föredrog att brevpressar höll sig stilla och fann det onaturligt att fötter gick omkring utan ben var jag ganska missnöjd med mitt nyförvärv och jag började känna något som starkt påminde om rädsla. 

s 68 i Mumiens fot, ur samlingen Den döda älskarinnan Théophile Gautier

Det är inte mig det är fel på. Det är dig.

Lyssnar på Idde Schultz som sjunger, och inser att det är som om boken jag just nu läser talar till mig:

Jag kan aldrig bli nån annan. 

Kan aldrig nånsin bli den du ville ha

Kan aldrig bli nån annan

Kan bara vara jag

Okej boken. Jag ska sluta projicera min längtan och mina höga förväntningar på dig och så ser vi om vi kommer bättre överens.

Men

Och så tar vi ett varv med lite hederlig citatgissning. Här följer första paragrafen till nio verk. (Ja, jag har valt nio som en tribut till Salingers Nine Stories). Ange titel och författare. Underskatta inte möjligheten att få bonuspoäng här.

16. Förmodligen är det ett stilla vårregn som hörs rassla över Stockholm denna stund, Barnens år, valåret 1979. Jag ser inget av det och tänker inte ta reda på saken heller. Gardiner och draperier sluter tätt för fönstren mot Hornsgatan och den här våningen känns minst sagt luguber. Jag har inte sett ljuset på många dygn och därutanför går antagligen hela Stockholm omkring i 70-talets allra sista våryra som inte angår mig ett dyft.

17. Vi kan lika gärna börja med Helens brev till sin syster.

18. Bilaga till sekreterarens årsrapport till Västerbottens läns Hushållningssällskap 1882.

19. Det är extremt kallt, minus arton grader, och det snöar, och på det språk som inte längre är mitt är snön qanik, stora, nästan tyngdlösa kristaller som faller i staplar och täcker marken med ett lager pulvriserad vit frost.

20. There were ninety-seven New York advertising men in the hotel, and, the way they were monopolizing the long-distance lines, the girl in 507 had to wait from noon till almost two-thirty to get her call through. She used the time, though. She read an article in a women’s pocket-size magazine, called ’Sex Is Fun – or Hell.’ She washed her comb and brush. She took the spot out of the skirt of her beige suit. She moved the button on her Saks blouse. She tweezed out two freshly surfaced hairs in her mole. When the operator finally rang her room, she was sitting on the window seat and had almost finished putting lacquer on the nails of her left hand.

21. Först och främst är det Blue. Sedan är det White, och därefter Black, och innan alltihop börjar är det Brown. Det var Brown som satte in honom i jobbet, som lärde upp honom, och när Brown blev gammal tog Blue över. Det är så det börjar. Platsen är New York, tiden är nu, och båda förblir de oföränderliga. Varje dag går Blue till sitt kontor och sitter vid sitt skrivbord i väntan på att något ska hända. Det gör det inte på mycket länge, men så stiger plötsligt en man vid namn White in genom dörren och det är så det börjar.

22. Om det ändå kunde sluta ringa. Det räckte väl med att han mådde illa utan att telefonen måste stå och ringa hela natten till på köpet. Jösses vad sjuk han var. Och inte var det av det där sura franska vinet heller. Det tålde man inte tillräckligt mycket av för att bli så här tung i huvet. Det gick runt runt runt i magen. Fan också att ingen kunde svara. Det lät som om telefonen stod och ringde i ett rum som var miljoner mil i kubik. Hans huvud var också miljoner mil i kubik. Förbannade telefon.

23. Den 5 april 1768 anställdes Johann Friedrich Struensee som den danske konungen Christian den sjundes livläkare, och avrättades fyra år senare.

24. Två starka släkter fläckar med sin splittring

Det ljuvliga Verona där vi spelar

En gammal fejd slår upp i ny förbittring

Som stadens endräkt åter sönderdelar

Modesta krav

I imagined that if I left South Bend, I would meet a melancholy, athletic boy who liked to read as much as I did and on overcast Sundays we would take walks together wearing wool sweaters.

s 15 i Prep av Curtis Sittenfeld

Ja, tänk att äga en bok!

Astrid Lindgren skriver om sitt läsande i boken Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult. Det är några un-der-bara sidor som jag egentligen skulle vilja citera i sin helhet, men det hinner jag inte för jag måste slå in en fåtölj, och för att kunna göra det måste jag nog först åka och handla inslagningspapper (nu kommer några säkert använda kommentarsfältet för att föreslå nödlösningen tidningspapper, och jag tackar så mycket för tipset, men det har vi eldat upp, så jag måste nog tyvärr ge mig utanför dörren). I alla fall, här två citat från Astrid:

Tänk att äga en bok alldeles själv – att man inte svimmade av lycka! Ännu kan jag minnas hur dessa böcker luktade, när man fick dem färska och nytryckta, jo, man började med att lukta på dem, och av alla dofter i världen fanns ingen godare. Den var full av försmak och förväntan. 

s 60 i Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult av Astrid Lindgren

Tro nu inte att jag läste bara klassiker! Men ett faktum är att de böcker som en gång grep mig starkast och som blev mina eviga följeslagare, det är just de där som fortfarande lever kvar på bibliotekens listor. Kan det möjligen bero på att de råkade vara så bra böcker? 

s 62

Apropå bra böcker så är det då en välsignad tur att jag nu äntligen läser denna bok av Astrid Lindgren! Det tycker jag att du också ska göra – inte minst för hennes beskrivning av hur hon och hennes syskon lekte Anne på Grönkulla i stora sågspånshögen (Astrid var Diana).

Denna eviga och evinnerliga fråga

Varför gör filmskapare livet så svårt för sig genom att förutsätta att originalförfattaren har fått allting om bakfoten? 

s 40 i Engleby av Sebastian Faulks

Farväl i dyningen

Och hon glömmer sin bok i sanden, en övergiven rosa pappersruta om förlorad kärlek i havskanten. Vinden vänder bladen i den några gånger, stjärnorna läser i den en natt innan den försvinner i havet.

s 89 ur Drömfakulteten av Sara Stridsberg

Det måste vara den vackraste text om en boks sista andetag som jag nånsin läst.

Tolkningsföreträde?

Vem äger en gestalt i en roman? Jag anser att författaren och den ideale läsaren göra det tillsammans och att båda böra vårda denna sin tillhörighet som någonting unikt och dyrbart. 

s 198, ur Mordets praktik av Kerstin Ekman

En livsregel så god som någon

Jag läste inte boken. Jag visste av erfarenhet att när en bok väcker sensation är det bäst att vänta ett år med att läsa den. Det är anmärkningsvärt så många böcker man slipper läsa på det sättet. 

ur Turturduvans röst av William Somerset Maugham

Varför inte fira dymmelonsdagen med en post-it i år? Gul, förstås.

Till åminnelse av denna dag. Och som påminnelse till dem av er som fortfarande har troskyldiga medmänniskor i er omgivning som vågar träffa er onsdagen i påskveckan (ingen av mina anhöriga vänder längre ryggen till när jag är i närheten):

På dymmelonsdagen kom Britta och Anna till mig tidigt på morgonen, för vi skulle göra dymmelonsdagspass, såna där som man sätter fast på ryggen på folk med en knappnål, utan att dom vet om det. Vi klippte en hel massa av vitt papper, som vi målade roliga gubbar på. På en del skrev vi "Arg orangutang" och "Varning för hunden" och sånt där. 

s 59 i Mera om oss barn i Bullerbyn, av Astrid Lindgren 

Vintern dör!

"Bli inte rädd, Birk", sa Ronja. "Nu kommer mitt vårskrik!"

Och hon skrek, gällt som en fågel, ett jubelskrik så att det hördes långt bort i skogen.

s 236 i Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren

Nej, jag är inte överförtjust i våren (jag hör till dem som trivs bättre i tjocka jackor och långa tröjor än linnen och flipflops; inte minst därför att det får plats fler böcker i fickorna på vinterkläderna), men ibland spritter det till även i mitt bröst. Som när det är 10 grader över noll, alldeles plötsligt. Som att cykla på en riktig cykel utomhus, slirande runt bland högar av grovkornigt grus, kvarlevor från vinterväglaget. Och halva trädgården är snöfri, dessutom. Kanske hinner vi till och med få smultron innan hösten kommer i år.

Och just det. Den här låten hör ju till (så mycket roligare video hade youtube inte att erbjuda):



Teater känns det som. Det är femton grader över noll. Min vän, du är ännu en aktör i "Vintern dör".

Idag är en helt vanlig dag

8 mars

Internationella kvinnodagen. Verkar inte som om den märks här. Mamma brukade klä upp sig den dagen och det irriterade pappa som inte tyckte att hon hade något att klaga på eller var ofri på något som helst sätt. Mamma sa att det handlade om att visa andra kvinnor att hon stod på deras sida fast hon var privilegierad. 

s 64 ur Gör vad du vill av Erlend Loe

Så idag firar jag med att sätta på mig matchande strumpor. Och välja en ny, ren och struken näsduk ur skåpet. Och jag är djupt och innerligt glad och tacksam över att jag har ett stort urval av både sockar och näsdukar, över att jag själv har ett roligt arbete som gör det möjligt för mig att  tjäna pengar så att jag kan köpa nästan obegränsad mängd sockar och näsdukar, och över att ingen annan bestämmer att det just är dessa sockar eller denna näsduk som jag måste plocka fram ur lådor och skåp idag. Måtte det komma en dag då alla kan vara lika lyckligt lottade.

Med en bok uti sin hand

Jag tänkte att jag skulle se vad det var för bok han läste. Det är något jag inte kan låta bli. Ser jag en människa med en bok i handen måste jag prompt ta reda på vilken bok det är. Det är nästan maniskt. 

Men han höll hela tiden boken på ett sådant sätt att det var omöjligt att se vare sig titeln eller författaren. Det retade mig, en lång stund satt jag sedan och stirrade på den där boken. Någon gång skulle hanv äl vända den så att jag kunde se! 

s 164, Skuggan över stenbänken, av Maria Gripe 

(Berta, berättarjaget ovan, är ju inte ensam om denna maniska åkomma. Förutom undertecknad, så har hon sällskap av Cees Nootebom.)

Medsyster

Hon suckar uppgivet.

"Det är som en sjukdom. Ett tvångsbeteende."

"Vadå?"

"Att jag måste få människor att läsa. Och jag vet inte vad jag ska göra för att komma ur det."

Bibliotekarien Astrid till Sylvia i Borta bäst (s 79) av Sara Kadefors.

Bibliotekarier och Buddys slipsar. Eller om skrivande och kontext?

Två citat som periodvis har varit upptepjade på ställen som jag kallat mitt hem. Båda ur den svenska översättningen av Salingers Seymour – en presentation:

Man kan inte disputera med någon som tror, eller bara lidelsefullt anar att diktarens uppgift inte är att skriva det han måste skriva utan snarare att skriva vad han skulle skriva om hans liv berodde av att han tog på sig ansvaret att skriva för att utesluta så få av hans gamla bibliotekarier som det stod i mänsklig makt att göra. (s 108)

Är det inte så för oss att var och en av våra personligheter börjar just vid den punkt då vi erkänner hur ytterligt intimt vi är bundna till varandra och erkänner det oundvikliga i att låna varandras skämt, talanger, idiotier? Du märker att jag inte inbegriper slipsar. Jag tycker att Buddys slipsar är Buddys slipsar, men det är roligt att låna dem utan lov. (s 135)

Boken i sig presenterar den äldste brodern Glass. Han som heter Seymour, och som tar livet av sig i en annan novell: A perfect day for bananafish. Berättarjaget i Seymour - en presentation är den yngre brodern, Buddy Glass, som efter broderns död vill förklara och presentera Seymour för världens. Hans tankar och livsfilosofi. Och på ett plan är det förstås en berättelse om någon som försöker begripa varför en till synes lyckad storebror och förebild tagit sitt liv.

Båda citaten är exempel på de där salingerska kasten mellan filosofiska uttryck och vardagsföreteelser. Tanken att om man ska skriva en bok så ska det endast göras på ett sätt som irriterar barndomens (begränsande?) bibliotekarie. Föreställningen att vi alla blir till genom varandra, lever av och för och intill andra människor. Att all mänsklig aktivitet innebär att vi återanvänder vad någon annan redan sagt och gjort, ner till minsta dumhet – och så den halsbrytande analogin mellan att låna någons skämt och låna någons slips. Det senare bara för att retas.

Jag tycker om just de där parallellerna i livet. När en högt svävande filosofisk blaha-tanke, plötsligt tar sig en skrattretande konkret gestalt. När det nära och vardagliga leder till de stora tankarna, och en helt vanlig eftermiddag med samma tråkiga väg hem från jobbet i samma utslitna snömodd leder till en insikt som får mig att känna mig som en del av alltet. Livet är inte bara överlevnad och rutiner. Och meningen med att leva är inte bara att formulera eviga tankar. Ett fullt och äkta liv måste innehålla båda sakerna, och när jag läser Salinger så påminns jag om detta. Det är väl bland annat därför jag gillar Salinger så mycket.

Och som avslutning ytterligare ett citat där atomer möter jordgubbsgelé:

... – och mina atomer är dessutom så ordnade att jag av konstitutionella skäl är böjd att tro att där det finns rök finns det vanligen jordgubbsgelé och sällan eld. (s 156)

Fler som presenterar (favorit?)citat av Salinger idag är Kajsa och Petter och Ingrid.

Inför boken är vi alla lika

Böcker brydde sig inte om vem som läste dem eller om man läste dem eller inte. Alla läsare, däribland hon själv, var jämbördiga. 

Drottningen, i Drottningen vänder blad av Alan Bennett, s 33.