Fikadags

Jag vet att jag har sagt att det är knytkalas och allt, men det är klart att jag bjuder på något när ni nu ändå är här.

Det blir våfflor, så klart! Håll till godo!

(Drottningsylt, grädde och socker står till vänster om bilden; chokladglass och jordgubbar till höger. Är så svårt att få med allt när man fotar med iPhonen, ni vet.)

Hemma hos mej

Jag är ju inte bara mamma, bokälskare, husägare och bloggare. Jag är dessutom iPhone-ägare (och det har jag visst glömt att tjata om på sista tiden). Om jag kombinerar alla dessa roller så blir resultatet så här:

Jag lånar iPhonen till dottern, för att få lite extra lästid till mig själv, och sedan bloggar jag om de foton som hon tagit på våra bokhyllor hemma.

Vi börjar med några kort på hennes egen bokhylla (en Expedit från Ikea, 2x4 fack, på högkant), som står i vardagsrummet och innehåller hushållets största – men inte enda – samling av bilderböcker.

Här ser vi böckerna som huserar ovanpå bokhyllan. 

Här är ett typiskt fack, där böckerna är så där lite hippt-som-happt sorterade. Verkar vara lite färgkodat också. 

Och så längst ner – de röda lådorna som är själva hjärtat för den bokutgivning som pågår i vårt hus. 3-4 volymer per dag produceras i genomsnitt av Nobelpristagaren-in-spe.

Sedan har mästerfotografen tagit med sig kameran in i nästa rum – biblioteket, som går i färgerna vitt, grönt och grått, med ljusa trädetaljer. Bokhyllorna är genomgående Ikeas Billyhyllor i ljus björk.  

Den första bilden ger en fin vy över ett bokhyllehörn, dörren till badrummet och täljstenskaminen till höger. Och till vänster ser vi också min gröna läsfåtölj. I och med det suddiga i bildens nederkant bryter jag min föresats att inte publicera bilder på mitt barn på bloggen.  

Här ser vi en detaljbild av mattan och fårskinnet, som är så mjukt och skönt (och dammigt) att ha som underlag när man sitter framför kaminen. 

Och här har vi kaminen. Och dotterns långfinger, möjligen tvättad med lavendeltvål, möjligen fortfarande med ketchupfläckar, det är lite svårt att avgöra på den här bilden.

Och här kan ni studera strukturen på den gröna textil jag valde när jag klädde om läsfåtöljen förra året. Filten är av ull och en kär gåva från min moster. I övre vänstra hörnet skymtar man även en del av ärmen på den kofta (från Gudrun Sjödén) som jag bar på Bokmässan i år. 

Och här har fotografen tagit en översiktsbild åt andra hållet. Vi ser här två stolar (och en del av ett bord) med högar av ren, men ostruken tvätt. En unik inredningsdetalj som inte finns i så många bibliotek. 

Och så avslutar vi detta inredningsreportage med en bild på läslampan (inköpt på Mio, tror jag) och ett annat bokhyllehörn. På denna ovanligt skarpa bild kan man till exempel beskåda min samling av Peter Pohl-böcker, samt den korg där jag förvarar mina telefonkataloger när jag inte läser dem. 

23.19

Alla blir så sentimentala framåt natten. Nu håller Snowflake tal till Maria som byggt upp bokbloggar.nu, som varit den mötesplats där så många av oss träffats.

Jag är lättrörd och gråter lite grann. Maria presenterar statistik.

Jag tänker också fånga henne och diskutera mobilläsande. Jag har en del att säga om det (jag tror det blir ett inlägg till nästa vecka).

Inte direkt som i en spegel

Tänk, nu för tiden kan jag inte ens ta en liten bloggpaus och ta med mig Vanity och jobba utomlands dygnet runt och utan nätkontakt i några dagar och sedan försöka ta mig hem via tåg som händelsevis var tyska och försenade (och fick mig att kläcka en hel del krigsrelaterade skämt om tåg och tyskar, som jag senare satte i halsen när jag fick veta att det var någon som slängt sig framför tåget) och på så vis förlora mitt bagage (där jag som tur var endast hade packat biblioteksböcker) och komma hem med en alldeles för dyr taxi – utan att upptäcka att bloggen blivit helt blockerad av en massa utmärkelser.

Inte mindre än sex bloggar har gett mig en Beautiful Blog Award! Det är ju så otroligt att jag börjar fundera på att sluta blogga när det är som bäst, liksom. Eller äsch, nu försöker jag vara ironisk och distanserad, bara för att jag egentligen är så glad att jag bara sitter och lipar. Lite av förtvivlan också, faktiskt, för att jag nu måste skicka vidare den här utmärkelsen till fyrtiotvå bra bokbloggar. Hur ska man kunna dra en gräns vid bara 42?!

De här fina fina bloggarna tycker att min blogg är vacker.  Eller jag (vilket bevisar att ingen som läser den här bloggen har träffat mig irl). Eller så är de också bara ironiska, men jag säger tack! i alla fall.

Bokmania

Snowflake

Enligt O

Bokbabbel

Textappeal

Ord och inga visor

Jag firar med ett bokbloggsparty. På lördag tror jag. Välkomna!

Och här följer sju skönhetsfakta om mig (helt ärligt – fler än sju vill ni inte veta, och 42 är fullständigt omöjligt att skrapa ihop):

1. Allt jag tar på mig har en förmåga att hamna lite snett och vint och se betydligt mer shabby än chict ut på mig.

2. Jag är inte helt säker på om jag har fet eller torr hy (hur tar man reda på det?), men sedan jag i slutet av tonåren i stort sett blev av med mina finnar har jag faktiskt inte brytt mig särskilt mycket (och förresten hade jag ju då sedan länge lagt mig till med vanan att ständigt ha näsan i en bok).

3. Jag har aldrig riktigt förstått varför folk köper nya läppstift utan att göra slut på de gamla först (vilket slöseri på bokpengar!) (Min favorit just nu är ett läppglans som jag köpte på en mellanlandning på Heathrow 2002. Jag läste Globaliseringsmyten av Johan Ehrenberg just då.)

4. Ett annat mysterium är tvättråd för nylonstrumpor. Jag har i hela mitt liv aldrig lyckats ha på mig ett par utan att det går maskor i dem, så varför ska man tvätta dem?

5. Min garderob består till övervägande del av olika nyanser av svart. Och det mesta har oftast ganska stora fickor, lagom för en pocketbok.

6. En perfekt väska har plats för min rätt stora plånbok, telefon (ja, min iPhone, alltså), en tegelstensroman, eller två mindre böcker, samt en plastburk med bokstavskex. Det sista är nödproviant till dottern; vi är förstås litterära på alla plan i vår familj.  

7. Mitt senaste klädinköp var två par trosor så att jag kunde stanna ute och campa lite längre än planerat, och därmed hinna läsa ut den sista Sjöwall/Wahlöö-deckaren.





Jag har förresten nästan läst första kapitlet i Vanity Fair, och lilla Amelia har inte ens hunnit kliva in i vagnen för att lämna sin flickpension. Men det hinner hon antagligen med på de drygt 800 sidor som återstår.

Hallå SIS?

Just nu har jag tre e-boksläsare installerade på min iPhone; iBooks, Stanza och adlibris. De är förvisso gratis alla tre, och funkar ungefär på samma sätt. Jag har laddat hem några böcker till varje, och det har funkat utan problem. (Däremot kan jag så här inom parentes fastslå att jag absolut föredrar att läsa på papper framför att se ett halvt stycke i taget i iPhone-fönstret).

Men jag fattar inte riktigt vitsen med att utveckla så många olika program. Det känns lite som att jag skulle ha en bokhylla per förlag hemma. Eller ha böckerna sorterade på olika hyllplan beroende på i vilken affär jag köpt dem.


(Ja, okej då, eftersom ni är så nyfikna. En av de nedladdade böckerna är av Jane Austen.)

Om sommaren

Lyran återuppväcker en semestrande Tematrio och vill veta vad vi gjorde under sommaren. En trio som inte ska handla om böcker, påstår hon – jag förstår inte vad hon menar?

1. Under ett hejdundrande åskväder fyndade jag ett oläst exemplar av Min första bok om Nalle Puh i en loppislada utanför Hemse. Femton spänn för tre fina långa kapitel om hur Ior får ett hus, hur Puh uppfinner leken Puh-pinnar och Puh och Christopher Robin räddar Nasse genom att göra en båt av ett paraply.

2. Jag har läst en ebok på mitt nya universalverktyg iPhone (är det nån som vet om det finns nån konservburksöppnar-app?). Den är grön, förresten, har jag berättat det?

3. Ja, och så har jag upptäckt att igelkottar inte kommer in i tältet och letar efter godbitar så länge man ligger och läser i ficklampans sken. Men när man har släckt så tar det inte många minuter innan de dyker upp. Mer irriterande än myggor, faktiskt. Som ni förstår har jag gjort mitt bästa för att skydda min familj mot igelkottsattacker under de varma sommarnätterna.

Med lite ny teknik

Jag har inte hunnit blogga på hela dan. Och inte läsa heller för den delen. Jag har nämligen köpt den där iPhonen som jag suktat efter så länge.

Och jag har precis upptäckt att detta kommer innebära en revolution i mitt liv: Jag kommer att kunna låna om mina biblioteksböcker var jag än befinner mig i sommar! 

Hjälp vad mycket pengar jag kommer att spara! Och de kan jag genast – var jag än befinner mig – återinvestera med hjälp av ett klick på en nätbokhandel nånstans långt ifrån mig.

(Nu ska jag bara googla runt efter appen som lämnar tillbaks biblioteksböckerna, och hämtar köpeböckerna på Shellmacken. Återkommer om det.)