I en understreckare i Svenska dagbladet skriver litteraturkritikern Martin Lagerholm om Hitlers bokhylla. Även om man (som Lagerholm) är skeptisk till den totala genomlysning av Hitler som ur alla möjliga aspekter manifesteras i den enorma mängd litteratur som ägnats hans person, så är detta intressant läsning. Vilka böcker samlade Hitler på, och varför gjorde han det? Hans privatbibliotek på 16 000 volymer har systematiskt undersökts av Timothy W Ryback (historiker och författare), med syftet att "studera spåren av Hitler själv i böckerna". Understrykningar, anteckningar, frågetecken. Vad är det som han fäst sig vid, vad har varit betydelsefullt för honom?
Jag kan inte tycka annat än att det här är oerhört fantasieggande. Jag har tidigare skrivit om känslan av att ha gemensamma bekanta, när man hittar böcker man känner till och känner igen i främmande bokhyllor. Men vad betyder en sådan igenkänning när man upptäcker att Hitler hade samma böcker som jag har i min bokhylla? När jag i Lagerholms artikel kan läsa att Hitler (liksom jag) föredrog Shakespeare framför Goethe?
Ja, i det här sammanhanget betyder det väl i stort sett ingenting. Hitler hade många böcker som jag inte har. Inte har lust att skaffa mig, och än mindre läsa. Och även om jag inköpte dem, och plöjde igenom dem, så skulle jag ändå inte se dem på samma sätt. Ingen annan person än Hitler skulle kunna se det just han såg i sitt bibliotek. Och mitt bibliotek skulle aldrig kunna betyda exakt detsamma för någon annan.
Lagerholm beskriver det mycket bättre: Med åren tenderar man följaktligen att betrakta den stadigt växande boksamlingen som ett slags självbiografi, ett personligt avtryck i det kulturella minnet. De samlade böckerna pekar här inte bara ut mot allmängiltighetens abstraherade rymder, utan i lika hög grad inåt, mot oss boksamlares individuella jag. Såtillvida bär böckerna inte bara vittnesbörd om sina författare och deras motiv, utan också om berättelser och händelser i bokägarens privata tillvaro.
Det är som folk vi känner. Vi kan ha gemensamma vänner, men det betyder inte att vi har exakt samma relation till vår gemensamma vän. De olika personer vi är, de upplevelser vi delar med vår vän skiljer sig åt. En del böcker kommer vi att älska och slita ut, andra respekterar vi för deras språk, stil, tema eller inflytande på litteraturhistorien. Och en del böcker står där bara med obrutna pärmar och är betydelsefulla bara i kraft av författarnamn eller titel, men har inte berört sin ägare ett enda dugg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar