tisdag 19 maj 2009

Berättarglädje från 1962

Jag har fastnat i Karlsson på taket flyger igen, av alla böcker. Och jag skrattar så jag dör. Det är alltså den andra boken om Lillebror och Karlsson, där Lillebrors mamma är överansträngd och har åkt till mormor på landet. I stället regerar "husföreståndarinnan" fröken Bock (även känd under namnet "Husbocken")  det Svantessonska hemmet. I regementet ingår att förvägra Lillebror mellanmål, ge honom örfilar, och låsa in honom på rummet. Karlsson stjäl då Husbockens nybakade bullar (som Lillebror alltså inte får till mellanmål), som ställts att svalna i fönstret. Karlsson lämnar fem öre till betalning, och återvänder några timmar senare för att med "spökskrift" skriva på köksväggen: "Tag dig i akt! Dina hutlöst dyra bullar borde det vara något mera kanel i!". Ja, jag skrattar så jag vrider mig. 

Och jag tänker på hur tydligt man märker Astrids berättarglädje. Det lyser igenom texten hur hon har skrockat för sig själv när hon skrev den här (och många andra) böcker. Man borde läsa om hennes böcker oftare, för de är alla så bra. Det är barnböcker, som inte lämnar inte den vuxne utanför. Och detta utan att använda skämt som bara en vuxen förstår, blinkningar till den vuxne. Det är helt enkelt Astrids humor, som råkar älskas av både barn och vuxna. 

Sluta läsa här, om ni vill, men annars kommer några exempel som jag skrattade åt medan jag åt frukost.

När Karlsson dyker upp igen efter Lillebrors långa sommarlov, och lillebror försöker krama honom:

- Lugn, bara lugn! Finns det nånting att äta? Några köttbullar eller så? Eller kanske lite gräddtårta?
Lillebror skakade på huvudet.
- Nä, mamma har inte gjort några köttbullar idag. Och gräddtårta har vi bara när det är födelsedag.
Karlsson fnyste.
- Vad är det här för sorts familj egentligen? "Bara när det är födelsedag"... men om det kommer en kär gammal vän som man inte har sett på månader? Man kunde ju tycka, att det skulle sätta fart på din mamma.
- Ja, men vi visste inte... började Lillebror.
- Visste inte, sa Karlsson. Ni kunde ha hoppats. Ni kunde ha hoppats, att jag skulle komma idag, och det borde ha varit nog för din mamma att börja trilla köttbullar med ena handen och vispa grädde med den andra.
- Vi hade falukorv till lunch, sa Lillebror skamset. Kanske du vill ha...
- Falukorv, när det kommer en kär gammal vän som man inte har sett på månader! 
(s 11-12)


Lite senare, efter att de båda har jämfört vem som har mest tjatig mormor (visst är Karlsson lika obstinat som en femåring?!! Underbart!):

- Har du fått nån ny ångmaskin, undrade Karlsson. Minns du hur kul vi hade, när vi sprängde den förra i luften. Har du inte fått nån ny, så vi kan göra om det igen? 
(s 18)

Och när de öppnar dammsugaren hemma hos Lillebror, för att rädda hans frimärke av Rödluvan och vargen, som Karlsson "råkat" suga upp:

Och så öppnade Karlsson dammsugaren, och allt som fanns i den tömde han ut på mattan. Det blev en stor grå otäck hög. 
- Oj, du borde nog ha tömt det i en papperspåse, sa Lillebror.
- Papperspåse... står det så i sagan, va, sa Karlsson. Står det att jägaren sprättade upp vargens mage och tömde ut Rödluvan i en papperspåse, står det det?
- Nä, sa Lillebror, det gör det förstås inte...
- Nå, så tig då, sa Karlsson. Försök inte hitta på sånt som inte står, för då är jag inte me'! 
(s 24)

Och beskrivning av Karlssons hus:

... Uppe på spiselhyllan stod det många grejor. Men i taket hängde det nästan inga grejor alls. Bara en svängborr och en påse nötter och en knallpulverpistol och en hovtång och ett par tofflor och en hyvel och Karlssons nattskjorta och disktrasan och spiskroken och en liten kappsäck och en påse torkade körsbär, annars ingenting. 
(s 30-31)


Och till sist Karlsson till Lillebror, som håller på att städa Karlssons hus:

- Medan du ändå håller på, kan du ta och koka lite kaffe åt mej.
- Ska jag, sa Lillebror.
- Ja tack, sa Karlsson. Fast jag vill inte att du ska ha nåt extra besvär för min skull. Du behöver bara elda i spisen och hämta in lite vatten och koka av sumpen. Kaffet dricker jag själv. 
(s 34)


Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.

Inga kommentarer: