Hur en bokälskare tänker när hon får besök

När folk hälsar på oss funderar jag alltid på hur jag ska få besökarna att ta så många av mina böcker som möjligt med sig när de går. Jag har ju lite trångt här hemma, och det bästa är helt enkelt om några hyllmeter är konstant utlånade. Min enda regel är att jag inte lånar ut böcker som jag själv inte läst. För övrigt är alla knep tillåtna.

Så om du kommer hem till mig får du te och rabarberpaj (vi har nämligen även gott om rabarber), och personligt anpassade boktips. Och eftersom jag har så många sådana där halvstora papperskassar som inte duger nånting till staplade inne i garderoben får du med dig en sådan att bära böckerna i.

- Vad sa du? Funderade du på att åka till Spanien?

Då ska du läsa Falcones Katedralen vid havet.
Tjock bok, räcker hela resan.

Är precis som att besöka Barcelona på 1400-talet.

Den berättar om byggandet av Catedral del Mar,
en mycket vacker kyrka,

jag var själv där i påskas. Och blev rånad. Berättade jag det?

Här, stoppa ner i kassen, du blir inte besviken!

- Inget bra recept på blåbärspaj? Jag har precis boken för dig!

Annas pajer – innehåller allt du behöver veta.

Flera sidor i början om hur man gör den perfeka pajdegen.

Och hennes laxpaj kan jag verkligen rekommendera.

Jag har tänkt göra den till lunch, om du stannar!

Och titta här så fint plastpåsen med rabarberstjälkar får plats
här vid sidan om boken?

Ska du skära bort fettet?
Det är inte farligt längre, har du inte hört det?

Jag har några böcker som du borde läsa,
en som heter Bantningsbluffen,

och en annan som heter Fettskrämd.

Ja, det är lite Atkinsstuk, men med svenska recept.

Har du läst Den hemlige kocken, förresten?

Det har jag, det är därför det bara är riktig grädde i såsen.

Ville du ha en påse att stoppa böckerna i?

Så där, så får armmusklerna lite träning!

- Men människa – menar du att du missat Stieg Larssons böcker?

Nej inte Stig. Sti-eg.
Han är död, och tänder inte på 13-åringar efter vad jag har hört.

Vänta så ska jag genast hämta böckerna.
Nej, nej, nej, det är inget besvär.

Jag läste dem för flera år sedan,
och jag ska inte läsa om dem i brådrasket.

Tjocka? Jodå, men de är riktiga bladvändare.

Ska det vara två påsar till det?
Och så en plastpåse till rabarberna.

Så där.
Det här räcker nog till två stora rabarberspajer och lite kräm.

Pust, nu åkte de äntligen. Jag blev av med nästan ett halvt hyllplan.  Undrar om jag kan låna ut mina 22 halvfranska band av Nordisk familjebok till någon. Är inte pappas kusin en sån där kalenderbitare?

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.

Det är dags att börja träna på spanskan!

Det är spanskt tema på årets Bok- och biblioteksmässa. 

Skriv in 24-27 september i almanackan, och boka tågbiljett till Göteborg (om du inte är en lycklig människa som redan bor där), om du vill spana på Isabel Allende, till exempel. 

 

Själv har jag varit i Barcelona (både litterärt och fysiskt) under våren, och skulle gärna höra Ildefonso Falcones (Katedralen vid havet) och/eller Carlos Ruiz Zafón (Vindens skugga, Ängelns Lek), men de är inte med på den lista som finns med i den länkade DN-artikeln. Men hoppet är väl inte ute än!

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.

Pimpa min bok!

För ett tiotal år sen, när mina väninnor började få barn, upptäckte jag att det fanns ett slags böcker som jag aldrig hade sett förut. Pop-up-böcker. Böcker med tjocka, mjuka, bitvänliga pärmar. Böcker med speglar, och tyg av olika slag. Glatt för delfinens rygg. Fluffigt för kycklingen, och lent och mjukt och brunt för kaninen. Sedan jag själv har fått barn har jag frossat så mycket jag kan i den här sortens böcker. Men dottern börjar bli lite för gammal, och de böcker hon intresserar sig för nu är av mer konventionellt slag.

Men jag funderar över varför de här teknikerna inte används mer i böcker för läsare över 2 år. Jag skulle älska att ha fler böcker med sidenomslag och rosetter. Eller kanske pop-up-deckare, där man via luckor i boken kan avgöra hur mycket information man vill få avslöjad om mördaren i varje kapitel. Eller varför inte kokböcker med luktgnuggisar? Specialutgåvor av Mankells och Edwardssons deckare, med medföljande cd-skivor med Wallanders operafavoriter, och Winters bästa jazz dito? Pop-up-tekniken används ju i en del böcker för äldre barn för att illustrera t ex matsmältningsapparaten, men varför inte ha kartor i pop-up-varianter av till exempel Hogwarts i Harry Potter-böckerna, eller det medeltida Barcelona i Katedralen vid havet (av Ildefonso Falcones)? 

Jag tror inte att man i längden lockar barn att läsa böcker genom att förklä dem till något annat än vad det är. Lika lite spelar formen en avgörande roll för en äkta bokläsare. Men visst vore det kul med lite bonus efter alla dessa ordinära pappersböcker som man köpt och läst år efter år?