fredag 29 maj 2009

Nu finns det ytterligare en anledning till att läsa en av de böcker jag skulle ta med mig till en öde ö

Det finns alltid anledning att läsa Torgny Lindgren. Den som hör till skaran som endast läser prisbelönta författare kan emellertid nu notera att Torgny fått Piratenpriset, och om det är den enda bidragande orsaken till att man läser honom, så må så vara. Själv läser jag honom för den underbara humorn. Böcker fulla med påståenden och berättelser som på ett plan verkar helt allvarligt menade, och ändå bubblar det under ytan av ständigt skratt. Kanske över livets förunderlighet. Kanske över alla de saker vi människor får för oss och gör till viktiga. Över livets ironi, helt enkelt. 


Hans böcker är alla så obeskrivligt bra, men i den här bloggen har jag hittills så fort tillfälle getts lobbat för boken Ormens väg på hälleberget. Jag tycker verkligen att alla som kan läsa svenska (och inte tvingas ta till översättningar), ska vara glada över att kunna läsa den här boken på originalspråk. Enligt min mening är det en av de bästa böcker som skrivits på svenska.

Historien om en fattig familj i Västerbotten någon gång på 1800-talet, då vintrarna var kalla, och det var svårt att klara sig, även om man flera gånger i veckan lastade orgeln på släden och åkte runt och spelade på bygden. Berättarjaget Jani förtäljer historien om sin mor Thea, hon som "hade musiken". Hur hon, de år hon inte har en karl i stugan, tvingas till att en gång om året betala "arrende" till byhandlaren. Arrendet resulterar i barn förstås. Och allteftersom Thea blir äldre är det hennes döttrar och sonhustrur som får betala arrende i hennes ställe. Och när handlarn dör tar hans son över arrendeindrivningen. Det tar en ände med förskräckelse, förstås. Incest. Könsstympning. Och Guds vrede. 

En skröna på västerbottniska som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Jani berättar den helt osentimentalt, och det är mycket man får läsa ut mellan raderna. Jag tänker på Hans Alfredssons idiot i En ond man, eller Mark Haddons bok Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Där någon berättar en historia, men inte riktigt har förstånd att begripa precis vad redogörelsen betyder. 

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg. 

Inga kommentarer: