Jag ska till tandläkaren idag. Vi kan ju säga att jag sista veckan har undvikit att tänka på att det finns en bok som heter När Emil skulle dra ut Linas tand.
Jag har faktiskt inte kommit på en enda trevlig tandläkarskildring i litteraturen.
Kan det till och med vara så att bokläsare i högre utsträckning lider av tandläkarskräck på grund av detta? Eller beror den känslan på att det bara finns veckotidningar i väntrummet?
(Och varför finns det inga pedagogiska och lugnande böcker av typen Emma går till tandläkaren för vuxna som känner ilningar i tänderna så fort de passerar en glasskiosk och misstänker att amalgamlagningarna från 1988 nog trillade ut med julknäcken 2007?)
12 kommentarer:
Jag drog ut 4 visdomständer förra året och hade Lina i huvudet hela året... När de värkte som mest satt jag och försökte komma på vad det var för knep hon testat för att se om jag "kunde få några tips" hästen som var bunden till tanden med en tråd minns jag t ex. Och smeden. Jag testade inga av dessa. Däremot stod jag i köket en sen natt med kökskniven beredd. Tur man har sambo ibland... Där hade det nog varit berättigat med lite våld. Jag ringde käkkirurgen och hotade dem istället, hehe. Det tog skruv.;)
Bokomaten: Jag förstår hur du kände dig, men jag vågar inte mordhota min tandläkare som jag ska träffa för första gången idag. Då får jag antagligen inte komma dit, och jag är inte säker på att amalgamet i min ilande tand kommer tillbaks av sig självt.
Fast jag skulle ju kunna stoppa ner min schweiziska armékniv i fickan – det skulle nog få mig att känna mig som om jag hade övertaget.
Men åh, jag läste ju PRECIS en positiv skildring av tandläkarbesök... eller karaktären beskrev det som ROFYLLT, hmmm.... Men var var var? Kan det ha varit Dagen efter?
Moa: Menar du "roTfyllt" nu?
Och Dagen efter ett tandläkarbesök skulle jag också känna mig lugn. Då är det ju som längst kvar till nästa gång ;-)
Men oj vad du fick till det! Stark bedövning hos farbror tandäkaren månne? He he ;)
Moa: Poängen var ju väldigt lätt att hämta hem, och jag kunde inte motstå.
Jag kan dock meddela att mitt enda problem tydligen var att jag hade ett par långa tandhalsar/krympt tandkött. Du anar inte hur glad jag är att jag inte hade några hål, utan kunde gå hem och fortsätta att fuska med tandtråden.
Nu är jag förresten öppen för vilka helvetesskildringar från tandläkarstolen som helst!
jag insåg att det var dags att byta jobb den gången jag låg i tandläkarstolen, fick rotfyllning o njöt av att det var så avkopplande och tyst...
Maria: Hjälp! Var jobbade du innan? Och efter?
(Fast jag tyckte också att det var rätt sköna stolar där idag, även om jag var lite orolig över att själva tandläkaren nog inte ens hade börjat lekis när jag tog studenten...)
Maria: Hjälp! Var jobbade du innan? Och efter?
(Fast jag tyckte också att det var rätt sköna stolar där idag, även om jag var lite orolig över att själva tandläkaren nog inte ens hade börjat lekis när jag tog studenten...)
Det var väl snarare byte av arbetsplats... och jag sprang runt mellan flera ställen och var stressad utan att trivas riktigt på något.
o visst har tandläkarna blivit allarmerande unga plötsligt?
Jag hade ett vick en gång som redaktör för privattandläkarföreningens tidning PRIVATTANDLÄKAREN. Där startade jag en artikelserie som hette tandläkare i litteraturen, eftersom jag inte kunde komma på en enda, förutom Totts tandläkare då. Men de finns! Framför allt träffade jag på en väldigt trevligt tjeckisk författare, vars hjältinna var tandläkare. Nu har jag glömt vad författaren hette, och boken har jag inte kvar, för den lottade jag ut bland läsarna. KAn återkomma om det.
Catrin: Apropå Gripe, så är jag nästan säker på att Noras (i Agnes Cecilia) morfar är tandläkare.
Jag är väl annars inte specifikt intresserad av tandläkare, men det är rätt kul att det inte är så hemskt vanligt, med tanke på alla doktorer och advokater som är rätt överrepresenterade. Men återkom gärna med författaren, för goda böcker kan man aldrig få för många av!
Skicka en kommentar