Under året har jag försökt läsa många "tunnisar", vilket är vad Lyran vill att veckans tematrio ska handla om. Jag tycker att det därigenom blir påtagligt vilken njutning det är att läsa en riktigt bra bok, som dessutom väger lätt i handen. Dessutom blir det uppenbart att många böcker idag är både för tjocka och för dåliga, och det ofta finns ett samband här emellan. Jag tror jag vågar utlova att utveckla detta vid ett senare tillfälle, men nu över till mitt bidrag till trion; två av tre böcker har jag läst nu i år.
Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren. En av de bästa böcker som är skrivna på svenska. Eller svenska och svenska – västerbottnisk fattigdom och utsatthet där valet bokstavligt talat handlar om att sälja sin kropp eller att låta sina barn svälta ihjäl. Och frysa ihjäl. Om hur maktförhållande och utnyttjande går i arv, som om allt vore ödesbestämt. En av mina favoritböcker.
Mordbyn av Anna-Maria Schenkel. I dagens deckartsunami går det inte att vara spektakulär i mordgåtor eller tillvägagångssätt längre. Men man kan berätta historien ur en annorlunda vinkel.
Vart tog all denna kärlek vägen? av Käbi Laretei om förhållandet mellan henne och Ingmar Bergman. En oväntad pärla (vem visste att Laretei kunde skriva så!?) om kärlek och goda föresatser, och vuxna människors egoism, drömmar och oförmåga att mötas, försonas och acceptera att den andra inte är så som man föreställt sig. Gillar man inte Ingmar Bergman, så kan man byta ut namnet mot Valentin Olsson.
3 kommentarer:
Det är många år sen jag läste "Ormen", men jag tyckte mycket om den och då var det definitivt en av de bästa böcker jag läst - korta som långa. Jag såg filmen också, men där försvann den språkliga dimensionen och bara berättelsen var kvar, så den var ganska platt i jämförelse.
En annan lysande kortis som genast dyker upp i mitt medvetande är Lars Gustafssons "Tennisspelarna". Som tydligen ska komma i nyutgåva snart.
Spriring: Jag läser om Ormen då och då och ser nya saker i den varenda gång. Jag tycker också mycket om Widerbergs film, men du har rätt i att bokens språk inte kommer till sin rätt där. Men jag tycker ändå att det är en väldigt bra film.
Jag har en eller två Gustafsson (som nog inte är mer än 120 sidor eller så) som ligger här hemma och är olästa. Inte Tennisspelarna dock, men jag vill minnas att jag läst utdrag ur den. (Stackars Gustafsson lider av att jag hade en svensklärare som dyrkade honom. Jag har därför svårt att ge mig i kast med något han skrivit med riktig lust.)
Laretei-boken med Valentin Olsson gjorde stor succé här hemma för en tid sen när jag visade upp den och berättade historien. :-)
Om Gustafsson: Jag har börjat bli lite nyfiken på honom i år... först skrev han om Selma Lagerlöf på sin blogg, sen gick han ur Piratpartiet på grund av wikileaks, sen var det en stor fin artikel om honom i DN i helgen. Allt som allt väcktes nyfikenheten. Tidigare har han liksom bara varit nån som suttit i Texas och varit arg.
Skicka en kommentar