Det är lite kul att just du läser det här

När jag började blogga för i runda slängar så där ett och ett halvt år sen var ett syfte och en önskan att diskutera vad jag läste med andra människor som hade läst samma böcker. Det var så nedslående att läsa en bra bok, och sen försöka pracka på alla i omgivningen denna bok, tjata på dem att de skulle läsa och sedan förväntansfullt fråga vad de tyckte. Om vi bortser från att hela denna process (ge bort/låna ut bok, tjat om läsning, själva läsningen, och frågandet) lätt tog ett par år i anspråk, så blev svaret på mina ivriga frågor oftast ett "Sådär", eller – om man hade tur – "Åh, den var jättebra!". Inte med bästa vilja i världen kan man kalla det ett givande utbyte av tankar varken kring läsande i allmänhet eller den enskilda boken i synnerhet.

I bokbloggsvärlden hittar man däremot nästan alltid någon som har läst den bok man själv brinner för. Eller i alla fall några stycken som gärna vill kasta sig över den bara för att jag gillar den. (För det finns en viss paradox i bokbloggandet, inte sant? Visst är det inte bara jag som känner att man gärna skulle vilja vara den som liksom läste en bok först – det kan vara en ny bok, eller återupptäckten av en gammal pärla. Och parallellt löper den där längtan att dela upplevelsen med andra).

Ja, i alla fall, vad jag egentligen ville säga var att jag tycker det är hemskt roligt med alla som tar sig tid att kommentera och diskutera med mig. Jag har också haft så extremt få skräpkommentarer att de inte är värda att nämna, trots att jag sedan en tid tillåter båda anonyma kommentarer och inte heller kräver ordverifiering.

De sista månaderna har många, nya besökare regelbundet återvänt och pratat med mig. Det låter platt och klyschigt, men jag tycker verkligen att det är väldigt kul att ni hittat hit. Välkomna, och välkomna tillbaks! Däremot har jag lite dåligt samvete för att jag inte riktigt har fått in vanan att titta in hos er lika ofta. Jag ska försöka gå på mer oväntade bloggrundor framöver, tänkte jag. (Ja, jag är inte så bra på att ställa upp, genomföra och hålla mig till mina föresatser, men det här är ju i alla fall ett roligt projekt.)

Jag upptäckte också rätt nyss att jag utan att jag noterat det har fått följare. Fyra stycken närmare bestämt. Nu har jag lagt upp er i min högerkolumn, så att ni syns lite bättre. I väntan på en något större ommöblering av bloggstrukturen finns ni tyvärr rätt långt ner på sidan. Jag velar fram och tillbaks angående att ordna en tre-kolumnsstruktur, och har inte bestämt mig hur jag vill ha det. (Jag är ju rätt upptagen av att dränera om huset och leka med min nya iPhone också, så jag hinner inte riktigt med att tapetsera om i bloggrummet). Och så har jag fått för mig att det egentligen är roligare för alla (men det här kan handla om en slags projicering) om jag ägnar bloggtiden åt att skriva inlägg, i stället för att dammsuga.