lördag 18 september 2010

21.30

På grund av hela den här kvoteringsdebatten har jag känt mig tvungen att bjuda Petter också, trots att vi inte har något gemensamt, mer än möjligen att vi är människor. För att glädja honom på något sätt (om jag lägger manken till är jag en lika förekommande värdinna som Mrs Bennet i Pride and Prejudice, men eftersom Petter inte har läst den så är den referensen bortkastad i just det här blogginlägget) har jag letat reda på min enda (och olästa) bok av Lars Gustafsson, för det kändes som om det är det enda jag har hemma som Petter kan tänkas uppskatta. Möjligen kan vi också uttrycka vårt ömsesidiga förakt om den andres uppfattning om Narniaböckerna eller Susan Coopers Dark is rising-serie. 

Ja, och så har jag tagit fram några konsonanter också. X:et är bara till låns. 


17 kommentarer:

Moa sa...

The Dark is Rising-serien är en av min uppväxts viktigaste läsningar. För övrigt har jag förgäves letat efter den första (?) delen: En ring av järn, på antikvariat. De andra har jag... Omläsning snart!

Vixxtoria sa...

Moa (haha, du satt ju inte alls och surade i ett hörn!):

http://www.bokborsen.se/Cooper%2C+Susan-bok-till-salu-8374691_1.htm

En ring av järn är ju den bästa. Eller om det är Ovan hav... Jag kan inte bestämma mig, men jag läser ständigt om dem. Det gjordes visst en film på den boken också för bara ett par år sen, men de ska ha gjort om handlingen gräsligt mycket, så jag har inte ens funderat på att se den. Har du sett?

Moa sa...

Nej, jag erkänner: jag satt och tjuvlyssnade. :)

Fint hörrö, kanske köper den nu då. Jag minns det nämligen också som att En ring av järn är den bästa. Jag har inte sett filmen, bara sett filmaffischen som såg helt fel ut.

Maria sa...

Filmen är inte mycket att hurra för. Jag skrev om den här för några år sedan: http://www.catahya.net/film/recensioner.asp?id=173

Vixxtoria sa...

Maria: Har du skrivit det där? Den recensionen har jag läst tidigare, för länge länge sen. Kul att det var du. Också.

Jag avskyr alltid det där när de ska förändra storyn i en film jämfört med boken bara-för-att. Och just vad gäller den här boken så är det så synd, för jag skulle så gärna gärna gärna vilja se Filmen. De där dörrarna som står i snön. Den där översnöade dalen, och den där tryckande tystnaden mot öronen när Will går hemifrån tidigt på sin födelsedag.

Hur snön smälter och översvämningen täcker hela dalen, och det där hjorthuvudet som han fått i julklapp av Stephen kommer flytande. Och herrgården och Damen och hela den stora familjen Stanton.

Min längtan att Se Filmatiseringen av den här boken kan bara matchas av hur gärna jag vill se Ovan hav Under sten.

Maria sa...

Japp. Har skrivit åt Catahya i en massa år. Det var faktiskt en anledning till att jag började bokblogga: att jag ville ha ett ställe att skriva om annan litteratur än fantasy och sånt. Fast sedan höll sig fantastiken såklart inte borta från bloggen heller. ;)

Petter sa...

Jag känner tyvärr inte till den Lars Gustafssonen.

Jag gillar både Narnia-serien och En ring av järn-serien. När jag var yngre läste jag dessa flera gånger. Jag kan förstå om detta uppfattas som provocerande.

Vixxtoria sa...

Maria: Din recension måste jag ha googlat fram vid något tillfälle, för Catahya är inget ställe jag hängt på. Nu har jag läst igenom halva Vildvittra-bloggen också, det var så länge sen jag kollade där (när man inte läser dig på Arianrhod – med reservation för att någon bokstav hamnat fel – så blir det inte av så ofta). Låter som en riktigt härlig Skottlandssemester, bortsett från håret då.

Petter: Jag har alltså dessutom köpt fel bok? Tur att jag inte hunnit läsa den då. (Det är ett femkronorsfynd från biblioteket, tror jag.)

Och förresten – jag måste sluta retas med dig hela tiden. Vi skulle säkert kunna diskutera En ring av järn och följande böcker på ett mycket sansat sätt. Jag har alltid funderat en hel del över Miss Greythorne på herrgården. Det verkar som om hon är en av De Gamle, och att hon dyker upp i alla de tider som Will besöker. Men ändå verkar hon aldrig känna igen honom. Handlar det i själva verket om en mormorsmormor eller är det samma Miss Greythorne?

Petter Malmberg sa...

Jag gav bort böckerna till min dåvarande svägerska för en tio år sen. Så jag minns inte riktigt alla detaljer med miss Greythorne och de gamle.
Men det där greppet med någon som dyker upp i olika tider utan egentlig förklaring är ganska vanligt inom fantasyn. Cooper använder sej skickligt av genrens troper.

Petter Malmberg sa...

Lars Gustafsson har skrivit en stor mängd böcker. De använde visst en skottkärra i Babel för att ha alla hans böcker i. Det där skulle ju mycket väl kunna vara hans bästa bok.

Vixxtoria sa...

Jag läste om skottkärran i en rubrik (antagligen i dn.se), men har inte hunnit se programmet ännu. Men jag har sett Gustafsson i verkligheten ganska många gånger, och träffat andra som känner honom (tämligen väl påstår de själva) ännu fler gånger. Dagens Lassie.

Angående greppet med att nån dyker upp i andra tider (ofta visar det ju sig att det till och med är någon som liksom lever ett parallellt liv i den andra tiden vanligtvis, och tidsresenären impersonifierar liksom den personen under hens besök), så är mitt problem med just En ring av järn att det är oklart om huruvida det är samma Miss Greythorne, eller bara nån som liknar henne. (Och så tänker jag att _om_ hon är en av De Gamle så _måste_ det ju vara samma person, men i Wills nutid, så verkar hon väldigt utanför hela det övernaturliga skeendet.)

Slutade alltså svägerskan vara din svägerska, utan att lämna tillbaka böckerna? Otroligt.

Petter sa...

Hon är fortfarande mor till mon brorsdotter. Som kanske övertagit böckerna.

Det där att det var en hel del man inte fick reda på med De Gamle var något som jag gillade med boken.

Då universitetsvärlden är så liten är det väl inte så förvånande att du träffat folk som känner Lars Gustafsson. Men jag kan låtsas att jag är imponerad om du vill.

Vixxtoria sa...

Petter: Om du inte har fler än en brorsdotter så känner jag ju redan till hennes litterära preferenser lite grann, och då bör hon ju gilla Cooper-böckerna.

Jag gillar också att det mesta med De Gamle inte beskrivs – alla dessa kosmologier och förklaringar i sf-litteraturen kring släkten och väsen och allt vad det är kan vara rätt påfrestande och ta fokus från historien. Men det hindrar ju inte att man kan fundera över vissa småsaker som inte går ihop.

En annan sak är alla de där profetiorna som skrivits på graaler och allt vad det är och som uppfylls i sista boken Silverträdet – vad händer egentligen sen? Går världen under, eller segrar Ljuset? Eller fortsätter de existera sida vid sida, vilket i så fall blir underligt eftersom inte fler profetior existerar. Där är Narniaböckerna lite mer explicita.

De personer som jag känner som möjlligen varit lite för fixerade av Gustafsson finns inte inom universitetsvärlden. Men jag kan säkert snoka reda på nåt fan där också, om du vill låtsas känna dig imponerad.

Petter sa...

Sluten på de två boksviterna skulle vara intressanta att jämföra. Slutkapitlet i "Sista striden" läste jag om i påskas men jag har rätt vaga minnen av Coopers slut. De är på ett tåg om jag minns rätt.

Jag skulle nog själv ha svårt att bli fixerad vid Lars Gustafsson. Han är inte riktigt den sortens författare.

Vixxtoria sa...

Petter: Jag läser aldrig om sista boken i Cooper-sviten, men det finns nåt tåg inblandat. Jag har fått för mig att man ska tolka det som jordens undergång (alternativt med efterföljande återfödelse), men jag är osäker. vill du göra en jämförelse så ska jag komma och ha invändningar :-)

Angående Gustafsson hang up:en så vill jag inte redogöra för den på en nätsida, men om vi skulle träffas irl nån gång ska jag berätta. Den var rätt irriterande när det begav sig.

Petter sa...

Som liten gillade jag att fundera över saker som inte gick ihop i böcker och jag minns det som att Susan Cooper gav en alldeles rätt mängd saker att fundera över.

Det är samma brorsdotter.

Petter Malmberg sa...

En Gustafsson-hang up låter irriterande.
Och vagt. Vagt som slutet på Susan Coopers bokserie.