Inte mindre än sex bloggar har gett mig en Beautiful Blog Award! Det är ju så otroligt att jag börjar fundera på att sluta blogga när det är som bäst, liksom. Eller äsch, nu försöker jag vara ironisk och distanserad, bara för att jag egentligen är så glad att jag bara sitter och lipar. Lite av förtvivlan också, faktiskt, för att jag nu måste skicka vidare den här utmärkelsen till fyrtiotvå bra bokbloggar. Hur ska man kunna dra en gräns vid bara 42?!
De här fina fina bloggarna tycker att min blogg är vacker. Eller jag (vilket bevisar att ingen som läser den här bloggen har träffat mig irl). Eller så är de också bara ironiska, men jag säger tack! i alla fall.
Jag firar med ett bokbloggsparty. På lördag tror jag. Välkomna!
Och här följer sju skönhetsfakta om mig (helt ärligt – fler än sju vill ni inte veta, och 42 är fullständigt omöjligt att skrapa ihop):
1. Allt jag tar på mig har en förmåga att hamna lite snett och vint och se betydligt mer shabby än chict ut på mig.
2. Jag är inte helt säker på om jag har fet eller torr hy (hur tar man reda på det?), men sedan jag i slutet av tonåren i stort sett blev av med mina finnar har jag faktiskt inte brytt mig särskilt mycket (och förresten hade jag ju då sedan länge lagt mig till med vanan att ständigt ha näsan i en bok).
3. Jag har aldrig riktigt förstått varför folk köper nya läppstift utan att göra slut på de gamla först (vilket slöseri på bokpengar!) (Min favorit just nu är ett läppglans som jag köpte på en mellanlandning på Heathrow 2002. Jag läste Globaliseringsmyten av Johan Ehrenberg just då.)
4. Ett annat mysterium är tvättråd för nylonstrumpor. Jag har i hela mitt liv aldrig lyckats ha på mig ett par utan att det går maskor i dem, så varför ska man tvätta dem?
5. Min garderob består till övervägande del av olika nyanser av svart. Och det mesta har oftast ganska stora fickor, lagom för en pocketbok.
6. En perfekt väska har plats för min rätt stora plånbok, telefon (ja, min iPhone, alltså), en tegelstensroman, eller två mindre böcker, samt en plastburk med bokstavskex. Det sista är nödproviant till dottern; vi är förstås litterära på alla plan i vår familj.
7. Mitt senaste klädinköp var två par trosor så att jag kunde stanna ute och campa lite längre än planerat, och därmed hinna läsa ut den sista Sjöwall/Wahlöö-deckaren.
Jag har förresten nästan läst första kapitlet i Vanity Fair, och lilla Amelia har inte ens hunnit kliva in i vagnen för att lämna sin flickpension. Men det hinner hon antagligen med på de drygt 800 sidor som återstår.
17 kommentarer:
Den som får awarden (vackert svenskt ord *host*) sist och inte lyckas hitta någon att ge den till som inte redan fått den, den har fulast blogg. Eller?
/jourhavande cyniker
Om du menar min blogg så ordnar jag bokbloggsparty för minst 42 bloggar kanske på lördag (eller när jag får skrivet inlägget), och om du menar din blogg så är du bjuden.
Om man tvättar strumporna först, innan man använt dem, så håller de mycket bättre. Man kan också satsa på stay ups, då behöver man bara byta den ena när en går sönder. Om man köper flera i samma färg. Eller om man gillar Pippi Långstrump-looken.
Om awarden så har jag inte sett den hos så många. Det får mig att undra om jag läser helt andra bloggar än alla andra? Det får mig också att undra vilka alla andra egentligen är? I varje fall så vet jag flera som är förtjänta som inte fått den (vad jag vet) men jag litar på att du ordnar den saken nu.
Snow: Tvätta strumporna _innan_ de används? Eeh? Ska man hinna göra det mellan lindex och typ kyrkan dit man ska på bröllop menar du?? (Annars har jag sedan ganska många år gjort precis som du föreslår med stay-ups. Och jag lyckas aldrig pricka in rätt färger heller, så viss Pippi-varning är det på mig. Men det kan väl folk få upptäcka om de träffar mig.
Jag tar ansvar för 42 försmådda skönheter, men sen sätter jag stopp. ;-)
*skratt* Okej, då föreslår jag istället att du alltid köper minst två par och har det ena i väskan. (Får man ha väska med sig in i kyrkan? Jo, det måste man väl få. Det är väl bara vapnen man måste lämna ifrån sig.)
Om du skickar tillbaka awarden *fiskar oblygt* så kan jag ta lite ansvar också.
Snowflake: Man får ha väskor i kyrkor. Annars kan man ha med sig rätt många glada bilderböcker under armen också – det har jag haft i sommar på de både väldigt roliga och väldigt sorgliga tilldragelser som ägt rum i kyrkor. Däremot tror jag att en del skulle ta lite illa upp om jag bytte strumpor i kyrkbänken, även om det var nödvändigt.
Tror du förresten att jag tänker ha ett bokbloggsparty utan att bjuda in dig?
Ja vill veta 42 saker! Och då är jag absolut inte ironisk. Tänkte att jag skulle bocka av allt jag redan räknat ut. Av mina sju fakta antar jag att du skulle kunnat bocka av de flesta.
Vilken tid? Tåg eller buss?
O: Men alltså, jag kan inte ens så många ord som har med skönhet att göra att jag skulle kunna hitta 42 grejer till en lista. Sminkprylar: mascara, läppstift och sån där vad heter det kajak, nej kajal. Ja, och ögonskugga heter nåt också. Sen är jag vilse. Och mitt dåliga ordförråd vad gäller kläder som inte är jeans och tröja var jag ju inne på för några veckor sedan. Och börjar vi tala om textil av olika slag, då ska du vara på det klara med att du snackar med en tjej som valde träslöjd.
För övrigt tycker jag att man borde kunna få reda på 42 fakta om mig utan att jag listar dom.
Vid 18-snåret hade jag tänkt. Du behöver först åka tåg, sen buss och sist gå ett par kilometer.
Jag är så tråkig att jag säger pass. Har aldrig fattat vitsen med kedjebrev.
42 är väl dessutom meningen med allt? Jag som har "Liftarens guide till galaxen som bibel.."
Att faktistk tvätta sina nylonstrumpor INNAN man använder dem tycker jag är överkurs! Herregud! Jag har aldrig tänkt så långt, inte ens jag! Ser fram emot fest på lördag, även om jag är på bröllop då.;)
Kontakt: Du behöver inte skicka några kedjebrev, lovar :-)
Bokomaten: Nämen, tänk vad jag har väntat på att någon skulle upptäcka den magiska siffran 42. Jag hade kanske förväntat mig Bokstävlarna, men hon måste ha missat det här.
Det som är bra med bloggfester är ju att man inte behöver vara fysiskt närvarande på dem (det kommer jag inte ens att vara själv). Fast jag hade tänkt att du skulle komma lite tidigare och hjälpa till och fixa tilltugg.
(Ha det så trevligt på bröllopet, förresten, och glöm inte att ta med ett par extra nylonstrumpor.)
jag har upptäckt 42 men såg det som så självklart att det inte behövde kommenteras...
(och var så uppblåst självgod över det att jag tappade smilyn...) ;-)
Vixxtoria, du är värd all världens bloggpriser!
Men det finns en (1) fråga som jag ställer NU när det gäller alla utnärkelser som bloggare ger till varandra
Denna:
Finns det en oro för att drabas av kill-loppor?
Eller finns det något annat skäl till att ingen enda (kvinnlig) bloggare, vad jag märkt, har nominerat Bernur?
Tycker ni att Bernur skriver för sällan eller att han skriver för ointressant eller har han ovårdat språk eller ... är det kill-loppor?
lena k e
Maria: Du var väl helt enkelt generös nog att låta någon annan få äran av upptäckten ;-)
Lena: Det är en intressant fråga. Jag vet att Petter (på Butter tar ordet) skickade utmärkelsen vidare till Bernur (som inte har svarat på den, vad jag vet). Jag tror inte det finns några generella kill-loppor, men jag tror att i vart fall den här typen av inbördes bloggdunkningar baseras på de bloggar man har mycket kontakt med. Det finns en ganska stor grupp inom bokbloggosfären som "känner varandra", om än endast via bloggarna, och flera gånger i veckan besöker varandras bloggar och kommenterar. Det är ett starkt, trevligt och oftast mycket generöst nätverk, med tyvärr väldigt få manliga bokbloggare. Varje bokbloggare har ju sina cirklar och bloggrundor som man går, och där jag oftast trampar har jag sällan sett spår i form av kommentarer eller länkningar till eller från Bernur. Mitt svar på din fråga varför Bernur inte får utmärkelser av andra bloggar är helt enkelt att han inte nätverkar på samma sätt. Bloggen i sig är utomordentligt skriven, har mycket intressanta analyser och kommenterar ofta aktuella böcker och andra kulturhändelser, och jag besöker den några gånger i månaden.
I grunden handlar väl den här frågan om hur och varför man bloggar, och hur man använder sin blogg och sitt bloggande. Ganska nya undersökningar visar ju att kvinnor i större utsträckning använder de så kallade "sociala medierna", vilket väl är ett annat sätt att säga att kvinnor använder de nya teknikerna för att kommunicera och framför allt _interagera_ på olika sätt. Jag ser bloggawards som denna "beautiful blogger" (eller den andra "creative blogger" som cirkulerade i början av året) som ett utslag av att man vill uppmärksamma och tacka sina älsklingsbloggar. De bloggar som man utnämner brukar (enligt mitt intryck) antingen bestå av de bokbloggare som man klickar mest mest – personkemi, älsklingsböcker, gemensamma referensramar, utbildning skämtlynne –eller av sådana man beundrar, gärna läser och kanske vill bli uppmärksammade _av_.
Mitt intryck och analys är alltså inte alls att det handlar om killbaciller, utan om en kombination av att det finns många kvinnliga bokbloggare, och att de kommenterar och besöker varandra, och helt enkelt är synliga för varandra på ett mycket konkret sätt. De flesta bokbloggar hittar också varandra genom bloggplatsen bokbloggar.nu, och jag tror faktiskt inte att bernur är med där. Om han registrerar sin blogg kommer han direkt att få många fler läsare. Kommentarer hos andra leder också till att fler besöker ens egen blogg, och vips är nätverkandet i gång. Det är så bloggvärlden fungerar! (Det är ytterst få bloggar – vi talar bara om de riktigt stora, och i bokbloggssammanhang är det nog endast bokhora som riktigt kan räknas dit – som får ett stort läsarantal utan att surfa runt hos andra bloggar och lämna avtryck, kommentera, uppmuntra, kritisera och allmänt umgås.)
Tack, en bra förklaring till fenomenet.
För jag hoppas ju att bokbloggare väljer att läsa de bokbloggar som är BRA, BÄTTRE och BÄST - oberoende om dessa är med eller inte i den stora bloggkusinträffen (som har vänskaps-charm, men också - risker).
hej från lena k e - bloggläsare, inte bloggskrivare
(men jag skriver an massa inlägg på Bokcirklar och är recensent i Västerbottens-Kuriren.)
Lena: Tja, det är ju ganska många som läser min blogg, och en del av dem tycker den är bra, och det tyder väl på god smak ;-)
Skämt åsido så tycker jag nog att "risker" är ett stort ord. Min erfarenhet av att komma till bokbloggosfären är att det har varit väldigt lätt att knyta kontakter, och finna själsfränder. Däremot är jag inte ensam om att så småningom börja kommentera mindre hos bloggare som sällan eller aldrig svarar på kommentarer. Det finns för mycket roligheter och tankeutbyte där ute som jag hellre ägnar mig åt. En del bloggar läser jag helt enkelt, utan att kommentera (särskilt mycket), ibland på grund av tidsbrist, ibland för att jag inte riktigt vet vad jag ska säga.
Skicka en kommentar