Snowflake kommer lite sent, med regndroppar i håret, tre flaskor vin och Sara i sällskap. Jag misstänker att mina och Snowflakes diskussioner aldrig kommer att ta slut (var ska de ens börja? Med deckarna, de mer eller mindre galna kvinnorna, Ingmar Bergman eller ett aldrig sinande skvallerutbyte om litteratur och omvärlden på alla nivåer), så jag har bjudit henne att stanna över natt.
Sara har jag inte alls känt till särskilt länge, men jag skulle gärna vilja veta mer om den där ungdomsboken som hon har så roligt när hon skriver.
Och ja, just det. Försöka bevisa att det är en myt att man inte kan skriva bra dialog på svenska (ergo: det borde inte vara omöjligt med sådan i svenska filmer heller).
5 kommentarer:
Å vilken härligt galen och fin idé med virtuellt bloggparty! (jag följer den i smyg även fast jag inte borde, för jag är på jobbet..)
Vixxtoria, jag nominerar dig till överraskningarnas kvinna! Alla tiders! :D
Men får jag den där G&T:n någon gång eller...?!
Lisa H: Du är så välkommen! Roligt att du ville titta in fast du jobbar .-)
Spectatia: Det finns nu ett helt eget inlägg om mat och dryck. Kom och kolla!
Mmen, är det här jag har varit? Och sovit över dessutom. :-)
Bra att jag hade vett om att ta med mig vin.
Min andra klon var på bio igår och såg en film med Julianne Moore (en stor favorit) och Annette Benning som mammor till två tonåringar som letar upp sin spermadonator. Det leder till en hel del förvecklingar. Ganska mycket pratfilm, på det där "jag förstår att du känner dig upprörd och det är helt okej"-sättet, men rolig också. Jag gillade den.
Dessutom var det befriande att se så vackra kvinnor med sina rynkor och fräknar obortsminkade, de blev ännu vackrare av det.
Och sen regnade det på vägen hem, ja. ;-)
Härligt party det här!
Snowflake: Vad kul att den filmen var bra. Jag har läst om den lite här och där, och fick lite intrycket att det skulle vara en sån där film där de lesbiska kvinnorna blev lite omvända på slutet, men jag hoppas att det inte var det.
Jag var faktiskt också på bio igår (det sker inte ofta nuförtiden) och såg prinsessan Lillifee. För att bevisa precis hur lättrörd jag är så kan jag berätta att jag grät på slutet.
Skicka en kommentar