Med anledning av mors dag föreslår Lyran att veckans tematrio handlar om tre minnesvärda mammor ur litteraturen. Mina val är kanske inte de mest positiva modershyllningarna, men jag hoppas på exempel på sådana från andra Tematrio-deltagare.
1. Första mamman blir Irma i Maria Gripes bok Ellen, dellen... Hon som döper döttrarna till Florence (efter Nightingale) och Fredrika (efter Bremer), och vill att barnen ska kalla henne vid förnamn. När hon skiljer sig från deras "hopplöse" pappa vill hon inte heller att barnen ska ha mer kontakt med honom. Hon är en mor som vill sina barns bästa, som har stora planer, och är påläst, inläst, upplyst och uppdaterad. Men hon är också exempel på en mor (det finns många både i litteraturen och i verkligheten) som är mer upptagen av vad hennes barn borde vara än vad de egentligen är. Mer upptagen av att se fel som borde korrigieras än egenskaper att beundra. Mödrar som ser barnen mer som en demonstration av sina egna lyckade investeringar än som personer i sin egen rätt.
2. Möjligen leddes mina tankar i den här riktningen av Lyrans förslag på mammahistorier, nämligen novellsamlingen Insekt av Claire Castillon, för mitt andra exempel är boken Värddjuret av Marie Hermanson. Här blir berättarjaget ofrivilligt mor till några utrotningshotade fjärilar. Efter en resa till Borneo upptäcker hon en böld på låret, full av fjärilspuppor. Hon kommer i kontakt med en professor, specialiserad på fjärilar, som får henne att flytta in i ett tropiskt växthus hemma hos honom, för att på bästa sätt ta hand om fjärilarna. Den här boken handlar om självuppoffring utöver det vanliga. Absurd, men tankeväckande (som Hermanson ofta är).
3. Låt mig sluta med en tredje bok, Ljusets drottning av P.C. Jersild. Det här är en skröna om en kvinna som ska skapa ett "superbarn". Hon samlar under ett nattligt Luciatåg in sperma från samtliga Nobelpristagare under ett år, och detta används för en insemination. Resultatet blir en mycket älskad son, och resten av sitt liv låter hon honom tro att han är adopterad. Men när hon så dör, och sonen ska röja upp bland hennes saker upptäcker han att hon i själva verket var hans biologiska mor. Så småningom får han dessutom reda på sanningen om sin "far". Jag tyckte mycket om det här absurda tankeexperimentet från Jersild.
Detta inlägg har tidigare publicerats på min gamla bloggadress. Där finns också några kommentarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar