Sen hände nånting, och dinosaurierna återuppstod.
Ungarna nuförtiden är mer bekanta med triceratopsen och stegosaurusen än med myran och näbbmusen. Den logiska följden av detta är att skriva en bok som heter Dino-ABC och det har Sarah Sheppard gjort. I den stenhårda ABC-bokskonkurrensen lyckas denna bok med att både vara riktigt bra och att innehålla hela alfabetet, inklusive bokstaven W (som en del i vår familj tycker är viktig) och bokstaven X (som en del andra familjemedlemmar anser vara oumbärlig).
Den stora fördelen med ett Dino-ABC är att man inte behöver använda några quislingar för att illustrera de mest omöjliga bokstäver (man kan använda flygreptilen quetzalcoatlus i stället). Den stora nackdelen är att man som förälder inte kan uttala alla namnen (vilket förresten gäller de flesta dinosaurieböcker. Som förälder skulle jag gärna vilja veta hur man ska uttala Xenotarsosaurus. Som barn vill man gärna att det finns en viss konsekvens i hur dinosaurienamnen uttalas.)
Bokens upplägg är att presentera en dinosaurie per bokstav, tillsammans med en illustration och en kort, riktigt rolig faktatext. Alla fyraåringar i mitt hushåll tycker därtill att det är ett hysteriskt roligt grepp att låta alla dinosaurier kommunicera med små pratbubblor. Under vissa bokstäver har man även lagt in andra djur eller annan information. Under L kan man till exempel läsa om Liopleurodon som är en havsreptil och alltså inte en dinosaurie. Under N finns ett roligt uppslag om hur dinosaurierna får sina namn. (Dinosaurien Irritator fick till exempel sitt namn för att det var så irriterande jobbigt att sätta ihop skelettet. Och Harry Potter-böckerna hyllas genom namnet Dracorex hogwartsia.)
Roligt och informativt är också uppslaget om de olika tidsperioderna då dinosaurierna levde: jura, krita och trias, där bilderna av dinosaurierna från de olika perioderna är inritade tillsammans. Men de hade gärna fått ha små namnlappar som minnesstöd på denna bild också.
En annan nackdel med boken är att det inte alltid är helt självklart vad alla dinosaurier heter. På bilden av Xenotarsosaurus ovan kan ni se hur den tänker på två mumsiga byten (som inte finns med någon annanstans i boken). Både förälder och fyraåring vill så klart veta mer om just dessa två. En annan sak som kunde förklaras bättre är beteckningar som "köttgänget", "tuppkamsgänget" och andra grupper som nästan alla bokens dinosaurier inordnas i.
Men om du är en underlig person som bara planerar att köpa en ABC-bok och en dinosauriebok i år så tycker jag att du ska slå till på den här. Inte minst för att den är så uppdaterad att den har med dinosaurier som hittades så sent som förra året. Och att den faktiskt lyckas med att inte frossa i T-rex sida upp och sida ner. Som bonus klappar ditt föräldrahjärta stolt där ditt ättelägg stavar till 'pachycephalosaurus' utan att staka sig. Även om ingen av er är helt säkra på hur djuret ska uttalas.
7 kommentarer:
Det här med köttgänget förutsätts man nog känna till från hennes tidigare böcker...
Min kusin var dinogalen en period o jag skulle läsa för honom ur nån bok om olika dinosaurier. Försökte slingra mig med att jag inte visste hur de olika namnen skulle utalas varpå han svarade "säg hur du TROR att de ska vara så säger jag hur det SKA vara".
(Nu är han tjugo o intresserad av helt andra saker)
Även här älskas pratbubblorna och den ömma modern har faktiskt blivit rätt grym på att uttala alla möjliga och omöjliga namn. Här fokuseras mest på L E och O och de var inte allt för omöjliga att uttala. N är visserligen pappas bokstav och den var lite klurigare.
Klart läsvärd bok!
Jag är väl lite underlig då, för nu kunde jag inte låta bli att gå och köpa boken! Läste om den hos Enligt O för en tid sedan, men glömde sedan bort.
Utlåtande hos treåringen efter att jag lyckats traggla mig igenom den där ödlan på B med den långa halsen: Det här är ingen godnattsaga, det här är en sån bok man läser på dagen". Så vi får väl se imorrn då vad hon kan tänkas tycka. Själv tyckte jag den var riktigt rolig.
Hurra för Sarah Sheppard! Här har vi de två tidigare böckerna, bl.a. den som berättar mer om alla gängen! Älskar hnnes fantasifulla färgläggning av dinosaurierna, och pratbubblorna är verkligen en hit!
Hon är verkligen uppdaterad också, som du säger: i den första boken var världens största dinosaurie gigantosaurus, men i den andra hade man hittat en änu större (och eftersom sexåringen inte är här just nu kan jag inte skriva vad den heter...).
Säger som mariasbokliv ovan; om man som vuxen har tragglat sig igenom uttalet av namnet _en_ gång är det ju sedan bara att fråga barnet vad den heter. Det har funkat här i alla fall!
@a-lo
"En bok man läser på dagen" -- vilken klockren definition! Mycket begåvat barn du har där.
Den där boken skulle definitivt uppskattas här hemma. Dottern är inne i någon period och allt med dinosaurier är väldigt intressant. Hon släpar hem tjocka uppslagsverk med såna där utdöda djur, från bibblan.
Maria: Jag misstänkte att det fanns tidigare böcker av Sheppard, men jag har faktiskt inte hittat några. Jag tänker mig att man ändå kunde förklarat Köttgäng etc. till exempel på pärmens insida eller så. Och angående uttalet så är det inte så himla enkelt att barnet vet uttalet heller (även om det ibland är så, det ska medges). Framför allt tycker jag det är svårt att veta var betoningen ska ligga.
Enligt O: Ja, klart läsvärd. Här läser vi ju alla bokstäverna, och kommer inte undan de kluriga.
A-lo: Håller med. En av de roligare dino-böckerna. Jag tror den där Dino 123 är rätt kul också; den har vi läst i bokhandeln.
L: Vad heter gängböckerna då? Giganotosaurus heter djuret förresten. (Jag menar inte att vara besserwissrig här. Jag sa också gigantosaurus hela tiden, ända tills min sambo läste boken och - mycket besserwissrigt - påpekade att det hette 'giganatosaurus'.) Och jag tycker alltså betoningen är det grångliga för vissa dinosar.
Titti: Uppslagsverk skulle jag vilja ha. Tips på något bra?
Skicka en kommentar