Han får härmed bidra med dagens understatement, hämtat från novellen Mumiens fot, där berättarjaget köpt en antik mumiefot i avsikt att använda den som brevpress:
Eftersom jag föredrog att brevpressar höll sig stilla och fann det onaturligt att fötter gick omkring utan ben var jag ganska missnöjd med mitt nyförvärv och jag började känna något som starkt påminde om rädsla.
s 68 i Mumiens fot, ur samlingen Den döda älskarinnan Théophile Gautier
7 kommentarer:
Underbart. jag har också den i hyllan.
Och jag läste MUMINs fot och tänkte att det var ett intressant användande av Janssons värld. Såg en mycket otäck scen framför mig med en stor vit fot ovanpå några brev och funderade på vilket troll det tillhört.
redan på 1800-talet sysslade man med såna omskrivningar alltså. jag ska försöka sluta irritera mig på skribenter som skriver "kände en känsla av rädsla" istället för "blev rädd".
BöckerX3: Ja, det är en fin liten samling. Inte så skräckinjagande, men elegant, och man ser tydligt var influenser kom ifrån, och vart de sedan ledde...
Bokomaten: Hahahah! En muminfot – ja, det hade i alla fall blivit en bra brevpress det!
Snowflake: Det är ju lite svårt att säga om man skrev så redan på 1800-talet, eftersom det här är en sentida översättning. (Det står för övrigt "jag började känna något som starkt påminde om rädsla", inte att han "kände en känsla av rädsla". Kan du vara så irriterad på uttrycket att du ibland ser det där det inte finns? ;-) )
Men vilken liten pärla! Jag tycker språket verkar lysande och humoristiskt; lätt distanserat i onaturliga situationer. Är det ett nytryck? Kommer jag att kunna hitta boken i PocketShop framöver?
Får mig att tänka på Poe. Men i dina ögon kanske Poe är en sentida epigon.
JennyB: Jag köpte min bok på bokrea faktiskt. En pocketbok, relativt nytryck. Torde inte vara så svår att komma över. En kort liten bok som har ett nästan lika långt efterord som boken själv ;-)
Kontakt: Jag gillar Poe, och har inte funderat över honom i epigontermer. Borde kanske göra det ;-)
Och ja, det är mycket gemensamt med Poe. De var väl ungefär samtida, och jag är inte människa att reda ut precis hur de påverkade varandra (inte riktigt människa att googla upp det heller). Om jag ska påstå något som kanske inte är så reflekterat (särskilt inte som det var ett tag sen jag läste Poe, och att jag inte läst någon av de två på originalspråk) så är det att Gautier är en bättre språklig upplevelse - en riktig pärla är det där! - och att Poe skriver mer spännande skräckberättelser.
Skicka en kommentar