söndag 18 november 2012
Och det är känslan som räknas
Ibland upplever jag mycket starkt att jag oftare läser böcker av författare som vill skriva om något, än av författare som har haft något som de måste skriva om.
Det är inte förrän man då och då stöter på en bok som tveklöst tillhör den senare kategorin som man inser hur sällsynta de är. Och hur passionerade.
lördag 29 september 2012
Om en tom ryggsäck
(Låt mig börja med att fastslå hur glad jag blir av de entusiastiska kommentarerna till mina små bloggförsök. Jag måste återuppta bloggandet kbt-aktigt långsamt tror jag. Besvara kommentarer och skriva om böcker kommer i sinom tid hoppas jag. Innan dess: rapporter från bokmässan:)
JAG har förberett mig i god tid; skaffat förkylning med lagom framförhållning så att rösten är hest intressant och de kognitiva förmågorna från början ljummet avtrubbade.
Och så har jag valt kläder. Det brukar ju stå mellan svart och svart, från Gudrun Sjöden eller Rabalder. I år överraskar jag dock med en outfit nästan helt hämtad från Indiska - svart med grå inslag (för att förvirra den som tycker sig se grå stänk i håret). Jag höll på att välja samma skor som sist, men hejdar mig i sista stund. En del saker går helt enkelt inte an.
Utrustad med vattenflaska, bananer och mycket lätt lektyr (Kristian Lundberg i tunn pocket) ger jag mig av. Familjen vinkar farväl. De önskar i vanlig ordning en osignerad ljudbok av Leif GW. Vissa saker kommer inte förändra sig förrän en ny åldrig dam darrande erbjuder broschyrer i Fornvännens monter.
På väg till mässan kör jag bakom en bil med släpkärra och det känns som att jag glömt något.
torsdag 20 september 2012
onsdag 12 september 2012
Universums pekfinger är kladdigt av choklad
I natt drömde jag att jag bloggade igen. Jag drömde också att jag gick på nåt boksläppsevent där man fick chokladmums som någon sinnessjuk festfixare hade placerat under stolarna. När jag skulle gå hem hade nån ätit upp mina chokladmums utan att jag märkt det. Jag är fortfarande sur över det.
Min sambo drömde att vi flyttade tillbaks till vårt gamla hus.
Vi är inte kända för att drömma sanndrömmar i det här hushållet, vilket är tur för den där bokbloggaren som åt upp mina chokladmums. Bara en sån sak kan ju få en att hålla sig ifrån bokbloggosfären. Hrmpf.
lördag 15 oktober 2011
... och följande dammiga
Det här är väl inte så dåligt inpassat med tanke på att hyllorna var köpta för ett helt annat hus?
Sambon påstår att han tänker platsbygga vita bokhyllor från golv till tak här. Inklusive rörlig stege på en liten list. Jag tror det när jag ser det. Och när jag ser det blir jag också väldigt glad.
Första bokhyllan fylld
Den här boksorteringen är inte riktigt genomtänkt (ännu). Men vem bryr sig när man har en bokhylla på sin glasveranda?
fredag 7 oktober 2011
Färdigtänkt
Tro inte att jag inte är medveten om hur försummad den här bloggen är. Nej, tro inte det för all del. Tro inte heller att jag inte läser nånting nu för tiden, för ett par böcker i veckan hinner jag trots allt med; det är väl för att jag inte bloggar. Däremot har jag de sista månaderna inte känt något behov av att stöta och blöta mina läsreflektioner tillsammans med nån annan. Det är ju lite synd för er, förstås, men jag gissar att lusten att skriva om läsningen återkommer. Häng kvar.
Nu tänkte jag emellertid ta tag i de rätta svaren till de där citaten som jag publicerade 28 augusti (!). Citaten var alltså hämtade från den samling av visdomsord som jag tyckte sa allt om världen när jag var i 20-årsålden. Många har gissat, en del rätt. Så här ska det vara:
Nu tänkte jag emellertid ta tag i de rätta svaren till de där citaten som jag publicerade 28 augusti (!). Citaten var alltså hämtade från den samling av visdomsord som jag tyckte sa allt om världen när jag var i 20-årsålden. Många har gissat, en del rätt. Så här ska det vara:
1
Det slog mig att jag förmodligen skulle finna nöje i att skriva under ett annat namn – att hitta på en annan, hemlig identitet – och jag frågade mig hur det kunde komma sig att jag fann denna idé så tilltalande.
s 63 Det låsta rummet, NY-trilogen del 3, Paul Auster
Margareta-utan-blogg gissar rätt till slut.
2
Att vänta på brev kan bli en heltidssysselsättning.
s 19 ur För Lydia, Gunbritt Sundström
Margareta-utan-blogg igen (och det är inte mer än rätt, eftersom det var hon som önskade den här "citattävlingen")!
3
Hon är inte ointresserad av erotik och förälskelse. Men det måste vänta för hennes del. Dessutom fattar hon inte varför det alltid är så besynnerliga gossar som dras till henne?
s 158 ur Skugg-gömman, Maria Gripe
Johanna(-utan-blogg?) har alldeles rätt i att det är Carolin som filosoferar här!
4
Han hungrade efter musik, efter litteratur, efter all världens kultur, efter vänskap, efter gemenskap, och han ville sjläv utföra bedrifter, han ville vinna berömmelse. (Det sista vågade han emellertid aldrig erkänna.)
s 28 ur Sången om den röda rubinen, Agnar Mykle
Petter vet detta
5
Allt som du ser
är blott en bild i betraktarens öga
Och om jag ler
så är det inte för att du förstår
Allt jag begär
är att få vakna till nästa morgon
och att den är
så mycket vackrare än igår
En låttext av och med Gina Jacobi, Allt du ser från albumet Gå som på nålar
Kontakt från Boktipset – Ni na ni na ni nanna visste det.
6
Om inte människor får veta vilken kärlek som riktas mot dem är ju kärleken värdelös.
s 102 ur Silvertrumpeten, Maria Scherer
7
För dem som är försvarslösa är skrivandet ett sätt att förklara sig inför världen.
s 206, ur Katarina Horowitz drömmar, Marianne Ahrne
8
Skälet till att man aldrig helt blir kvitt eller glömmer den man som man har varit förälskad i är kanske, att han mer eller mindre har präglat en i en viss riktning, och att man lät sig, ville präglas. (Och det är svårt att ändra tillbaka.)
s 204-205 ur Le, Herdis Møllehave
9
Jag står inte utmed folk som säger "vad var det jag sa?" Det är värre än när nån äter upp ens middag innan man hunnit sätta sig.
Eilonwy i De trennes bok, Lloyd Alexander
10
Jag fryser om dina händer
när du ler blir jag varm av dig
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig
Så rik är jag vorden och äger
en värld sen jag blivit din
– Så fattig att jag inte äger
en droppe blod som är min
Bo Bergman
vilket Margareta-utan-blogg kände igen
11
Jag ställer inga frågor
jag kräver inga svar
Jag bara önskar
att du hade stannat kvar
och att i morgon och du
vore här just nu,
att i morgon
vore idag
Låttext av och med Toni Holgersson ur Om du vore här från albumet Louise och kärleken
12
Drömmar, barn till sysslolösa hjärnor
avlade av förspillda fantasier,
tunan som luften, obeständiga
som vinden när den blåser först mot norr
och lovar nordens frusna barm sin trohet
och sedan ursinnit sticker därifrån
och blåser söderut, mot sol och värme
och morgondagg
Mercutio i Romeo och Juliet, Shakespeare (översättning Göran O. Eriksson)
Margareta igenkände detta, efter ett kort men förvirrat besök i Helsingør
13
Får man vara den man är? Är inte det min önskedröm bara? Något jag upprepar i förhoppning att det ska bli sanning.
s 180-181 ur Vi kallar honom Anna, Peter Pohl
14
Att jag kommer fram nån gång det har jag väl alltid vetat. Jag bara undrar hur långt det är kvar.
Låttext av Tekla, från albumet Oranga blad
15
Den som reser på sig ser bättre
och skymmer dem som är bakom
Claes Eriksson (Galenskaparna)
16
Sentimentaliteten kommer alltid att vara människans första revolt mot utvecklingen.
s 343 ur Fröken Smillas känsla för snö, Peter Høeg
Jag avslutar den här uppdaterade genomgången med ett motiverat youtube-klipp av Tekla som sjunger Letar efter nån som kan spela gitarr – lyssna på den!
torsdag 6 oktober 2011
Gläntar
Strax innan tillkännagivandet av årets Nobelpris twittrade jag ungefär så här (jag tar mig här friheten att utveckla den begränsade tweeten något): Helst vill alla att deras favoritförfattare ska få Nobelpriset. Om det inte blir så, så i alla fall någon man läst. I brist på detta, åtminstone någon man hört talas om.
Med valet av Tomas Tranströmer i år har vi fått en författare som nästan alla har hört talas om, och många har läst. En hel del har honom som favorit också.
Själv har jag sent upptäckt Tranströmer. Det första läste jag för ungefär ett år sen, nämligen den korta lilla självbiografi han skrivit. Här har jag bloggat om det. Sedan dess har jag också läst ett par diktsamlingar. Han är ännu inte någon favoritförfattare, jag vet inte om han kommer att bli det, men jag tyckte om det jag läste. Det kan väl räcka med det ibland.
Däremot har jag svårt att inte bli tårögd över att Svenska Akademien ger priset till en ständigt tippad kandidat, som samtidigt alltid betraktats som omöjlig "bara för att han är svensk". (Det här säger inte så mycket i och för sig. Jag gråter nästan jämt när folk får pris.)
Det enda som möjligen är lite bittert med det här är att jag nog inte ska räkna med att Torgny Lindgren får Nobelpriset innan han dör. Och möjligen ska jag heller inte räkna med att Nobelkommittén är beredd att rucka på möjligheten att ge priset postumt så där i allmänhet, bara för att man låtit nyss avlidne Ralph Steinman (2011 års Nobelpristagare i Medicin) behålla priset.
Med valet av Tomas Tranströmer i år har vi fått en författare som nästan alla har hört talas om, och många har läst. En hel del har honom som favorit också.
Själv har jag sent upptäckt Tranströmer. Det första läste jag för ungefär ett år sen, nämligen den korta lilla självbiografi han skrivit. Här har jag bloggat om det. Sedan dess har jag också läst ett par diktsamlingar. Han är ännu inte någon favoritförfattare, jag vet inte om han kommer att bli det, men jag tyckte om det jag läste. Det kan väl räcka med det ibland.
Däremot har jag svårt att inte bli tårögd över att Svenska Akademien ger priset till en ständigt tippad kandidat, som samtidigt alltid betraktats som omöjlig "bara för att han är svensk". (Det här säger inte så mycket i och för sig. Jag gråter nästan jämt när folk får pris.)
Det enda som möjligen är lite bittert med det här är att jag nog inte ska räkna med att Torgny Lindgren får Nobelpriset innan han dör. Och möjligen ska jag heller inte räkna med att Nobelkommittén är beredd att rucka på möjligheten att ge priset postumt så där i allmänhet, bara för att man låtit nyss avlidne Ralph Steinman (2011 års Nobelpristagare i Medicin) behålla priset.
tisdag 4 oktober 2011
Simsalabim!
Det svåraste när man håller på att flytta (vilket jag har hållit på med i flera månader nu) är att frigöra tid för läsning. Just nu funderar jag på att fuska lite.
Kanske en sån här fototapet kan fungera som quick fix i stället för att bygga bokhylla av en vägg?
Kanske en sån här fototapet kan fungera som quick fix i stället för att bygga bokhylla av en vägg?
måndag 3 oktober 2011
De första av många
Detta, mina vänner, är de första kassarna med böcker som jag i skrivande stund bär över tröskeln till mitt nya hus.
Må de följas av många.
lördag 1 oktober 2011
Ånger är min arvedel
Dom där dagarna när man intensivt önskar att man inte gett bort en viss present till sin mamma. Den här till exempel:
fredag 16 september 2011
Massan
Jag tycker om den krispiga luften om morgonen när jag kommer, och jag tycker om den där korta kön som knappt börjat ringla än. Och med 20 års erfarenhet i ryggen gör jag min första rekognoserande tur, då när luften ännu går att andas, och det fortfarande går att höra vad jag tänker. Det går kanske en timma innan det blir uppenbart att mumlet nu spridit sig över lokalen i ett långsamt och obemärkt crescendo. Det finns ingen återvändo längre om jag ska stanna kvar: in i djungeln som är en paradox av kommers och alldeles verkliga och viktiga mänskliga känslor och erfarenheter, i snygg förpackning.
Jag tycker om att bara gå där i massan. Långsamt bana mig en väg genom de ringlande köerna framför deckardrottningarnas signeringsbord, passera området där P1 under några dagar direktsänder de flesta program, stå mitt i rundgången av intervjuer – omgiven av lätt upphöjda scener i förlagsmontrar där kulturpersonligheter intervjuar varandra, dra mig undan till lugnet i avdelningen med litterära sällskap – den mindre färgglada delen av mässan.
Jag tycker om att köpa gamla nummer av tidsskrifter, att undersöka antikvariatsavdelningen, där det bästa urvalet av Sveriges begagnade böcker samlats, att i förbifarten norpa godis ur skålar och burkar, att vila fötterna på bakersta raden i någon ödslig sal där en bortkommen författare som inte vågar ta ögonkontakt med sin publik högläser ur sin senaste diktsamling, att köpa två för tre, och fyra för tre och fem för hundra och extraspecialmässbjudande för hela serien och känna hur armarna blir längre och längre för varje steg, och blåsorna på hälarna spricker.
Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Följande bloggar deltar:
Jag tycker om att bara gå där i massan. Långsamt bana mig en väg genom de ringlande köerna framför deckardrottningarnas signeringsbord, passera området där P1 under några dagar direktsänder de flesta program, stå mitt i rundgången av intervjuer – omgiven av lätt upphöjda scener i förlagsmontrar där kulturpersonligheter intervjuar varandra, dra mig undan till lugnet i avdelningen med litterära sällskap – den mindre färgglada delen av mässan.
Jag tycker om att köpa gamla nummer av tidsskrifter, att undersöka antikvariatsavdelningen, där det bästa urvalet av Sveriges begagnade böcker samlats, att i förbifarten norpa godis ur skålar och burkar, att vila fötterna på bakersta raden i någon ödslig sal där en bortkommen författare som inte vågar ta ögonkontakt med sin publik högläser ur sin senaste diktsamling, att köpa två för tre, och fyra för tre och fem för hundra och extraspecialmässbjudande för hela serien och känna hur armarna blir längre och längre för varje steg, och blåsorna på hälarna spricker.
Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Följande bloggar deltar:
enligt O, Pocketlover, Böcker x 3, Bokmalen, Fiktiviteter, Skr
Check
Det är jag och Benjamin Syrsa som gör våra årliga insatser. Han dubbar Stjärnan i det blå, och jag besöker en bokbloggsträff.
Igår var det dags för denna tillställning (och jag ska passa på att beskriva den innan jag får dubbelsidig öroninflammation och inte orkar ta mig ur sängen, vilket var vad som hände sist). Och det var som förväntat: Man åker hem till En full bokhylla och sen följer några timmars skvaller om det vanliga: om Knausgård, om vilka böcker som egentligen är dåliga, om Knausgårds fru, om vilka författarutbildningar som egentligen suger, om vilket program som egentligen är bäst att använda för att planera bokmässan, om var Arga Bibliotekstanten egentligen jobbar, om hur mycket böcker man egentligen måste ta med sig om man ska semestra med sina föräldrar, och sen är jag nästan säker på att de i andra hörnet av bordet talade Knausgård igen.
Sen vinner vårt lag The Great Penguin Bookchase och det var väl i stort sett kvällens behållning för mig, eftersom jag sedan tog fel buss hem och missade Calliopes bokklappsutdelning.
Om ni vill höra någon annans mindre sanningsenliga beskrivning av kvällen är det sannolikt att ni (förutom hos En full bokhylla och Calliope) hittar en sådan på någon av dessa bloggar: Bokomaten, Boktimmen, The Book Pond eller Flickan och böckerna.
Ja, och så lite bilder:
Igår var det dags för denna tillställning (och jag ska passa på att beskriva den innan jag får dubbelsidig öroninflammation och inte orkar ta mig ur sängen, vilket var vad som hände sist). Och det var som förväntat: Man åker hem till En full bokhylla och sen följer några timmars skvaller om det vanliga: om Knausgård, om vilka böcker som egentligen är dåliga, om Knausgårds fru, om vilka författarutbildningar som egentligen suger, om vilket program som egentligen är bäst att använda för att planera bokmässan, om var Arga Bibliotekstanten egentligen jobbar, om hur mycket böcker man egentligen måste ta med sig om man ska semestra med sina föräldrar, och sen är jag nästan säker på att de i andra hörnet av bordet talade Knausgård igen.
Sen vinner vårt lag The Great Penguin Bookchase och det var väl i stort sett kvällens behållning för mig, eftersom jag sedan tog fel buss hem och missade Calliopes bokklappsutdelning.
Om ni vill höra någon annans mindre sanningsenliga beskrivning av kvällen är det sannolikt att ni (förutom hos En full bokhylla och Calliope) hittar en sådan på någon av dessa bloggar: Bokomaten, Boktimmen, The Book Pond eller Flickan och böckerna.
Ja, och så lite bilder:
Bokomatens hand som fikar efter de sista resterna:
Veganmuffins (det måste jag testa, för det måste väl vara hemligheten bakom att de ser så här snygga ut):
Och mitt lags bokhylla. Rätt full, jämfört med de andras, va?
måndag 12 september 2011
En för alla
Ack, aldrig slutar bokälskaren att leka med sina böcker. I den här leken lägger man ihop tre boktitlar och får en helt ny mening. Idén är helt rippad från bloggen Oanade sidor.
De här två lyckades jag få ihop medan jag borstade tänderna i morse:
Kvinnor som tänker för mycket städa Hotell New Hampshire.
(Lägg märke till hur jag fick elegant användning för en gammal hederlig pluralform av verbet här!)
Gentlemen taking chances 60 years later.
När jag satte samman de här meningarna var min tanke att samtidigt erinra om att idag för precis 90 år sedan var första gången alla myndiga kvinnor (eller ja, dom som fyllt 23 året innan) i Sverige fick rösta i valet till Riksdagens andra kammare. Ser ni temat?
Och så här lite på slutet kan man med anledning av detta kanske ha glädje av att läsa (om) min text om Elin Wägners Pennskaftet – rösträttsboken som filmen Erin Brokowich måste baserat sitt manus på (låt er inte bedras av att filmen handlar om folk som druckit cancerframkallande vatten).
De här två lyckades jag få ihop medan jag borstade tänderna i morse:
Kvinnor som tänker för mycket städa Hotell New Hampshire.
(Lägg märke till hur jag fick elegant användning för en gammal hederlig pluralform av verbet här!)
Gentlemen taking chances 60 years later.
När jag satte samman de här meningarna var min tanke att samtidigt erinra om att idag för precis 90 år sedan var första gången alla myndiga kvinnor (eller ja, dom som fyllt 23 året innan) i Sverige fick rösta i valet till Riksdagens andra kammare. Ser ni temat?
Och så här lite på slutet kan man med anledning av detta kanske ha glädje av att läsa (om) min text om Elin Wägners Pennskaftet – rösträttsboken som filmen Erin Brokowich måste baserat sitt manus på (låt er inte bedras av att filmen handlar om folk som druckit cancerframkallande vatten).
fredag 9 september 2011
Vargar i bokhyllan
Apropå valet mellan Man Booker Prize och Augustpriset som oväntat dök upp i enkäten igår, fick jag en trevlig och efterlängtad postförsändelse igår. Jag har nämligen gått och vunnit något (och det är lite ovanligt, såvida det inte handlar om gossedjur på Liseberg) hos Tekoppen. Det skedde någon gång i somras, och vi har haft lite svårt att synkronisera mina resor med posten så det är först nu jag så att säga har haft tid att ta emot den här tjocka röda boken: Wolf hall av Hilary Mantel – Man Booker Prize-vinnaren 2009.
Jag är hemskt glad för den här boken. Eller mest är jag kanske glad för att jag vann. Lite blandade fina känslor, helt enkelt. Tack Tekoppen :-)
Jag är hemskt glad för den här boken. Eller mest är jag kanske glad för att jag vann. Lite blandade fina känslor, helt enkelt. Tack Tekoppen :-)
torsdag 8 september 2011
20 sena
Som alla vet ägnar sig bloggare åt att besvara enkäter när de inte hinner skriva om böcker som de läst. Och som alla vet så är i alla fall hälften av samtliga enkäter som cirkulerar på internet påhittade av Enligt O.
Morgonpigg eller nattuggla?
För tillfället måste jag nog definiera mig som en uggla som aldrig är tillräckligt pigg.
Bibliotek eller bokhandel?
Det är ju trevligast med bokhandlar, för där slipper man betala böter om man inte lämnar igen böckerna. Å andra sidan gjorde jag tidigt iakttagelsen att det är betydligt mer givande att ägna sig åt lågintensiv spaning på snygga killar som pluggar på bibliotek än i bokhandlar. Vet inte varför snygga killar pluggar så lite i bokhandlar, faktiskt.
Adlibris eller Bokus?
Nja. Jag är rätt sur på båda just nu faktiskt. Det kräver sina blogginlägg att reda ut varför, så tills dess svarar jag: Bokbörsen!
Ljudbok eller e-bok?
Jag tvekar lite här. En bok behöver ju uppfylla många kriterier, och jag tycker nog inte att någon av de här läsformerna kammar hem full pott vad gäller dessa basala krav:
Inbunden eller pocket?
Jag är inte petig. Boken får gärna vara naken, så länge alla sidorna är i behåll.
Vampyrer eller zombies?
Min skräckläsning har sista åren begränsat sig till John Ajvide Lindqvist. Så om jag räknat rätt så står det väl ganska lika mellan de här övernaturliga (?) varelserna. Vill dock gärna slå ett slag för varulven, (eftersom jag nu högläser Jag är en varulvsunge av Gunnel Linde) och vildvittran (eftersom jag har högläst Ronja Rövardotter).
Camilla Läckberg eller Jan Guillou?
Guillou. För att blandningen av patos, självcentrering och möjligheten att fängsla en läsare är så unik.
En i taget eller slalomläsning?
Slalomläsning. Fast det skulle ju vara mer praktiskt att bara ha med sig en bok i väskan.
Bokmärke eller hundöra?
Det spelar ingen roll. Jag är bara tacksam varje gång jag inte behöver komma ihåg 87 eller 413 till nästa gång jag ska öppna boken. (För eftersom jag slalomläser så blandar jag alltid ihop siffrorna. Det är ju särskilt irriterande när man har 728 i huvudet – efter Anna Karenina – och sen hoppar man över till en Bamsetidning. Och det är en situation som uppstår oftare än man kan tro i det här hushållet. Eller ja. Kanske inte just 728. Mer 234.)
Chips eller choklad?
Ja tack, om du ändå ska köpa, så.
Biografier eller memoarer?
Bio.
Skräck eller chick litt?
Jag blir mest skrämd när jag läser chick litt. Är det svar på frågan?
Boken eller filmen?
Både och. När det gäller vissa filmer är jag hemskt glad om jag får avstå från att läsa boken. Men jag blir alltid osäker på om man måste söka särskilt tillstånd för det. Nån som vet?
Twitter eller Facebook?
Har glömt vad jag heter på Facebook. Det är det för övrigt ingen annan som vet heller. På Twitter heter jag Vixxombocker och har nästan skrivit 8000 tweets. De flesta handlar om att man ska komma ihåg att använda blinkersen när man kör bil, eller om saker som jag inte hunnit göra på jobbet, så följ mig inte, i fall du inte är fullkomligt desperat.
Strindberg eller Heidenstam?
Det är nån felstavning i frågan. Jag tror det ska stavas L-A-G-E-R-L-Ö-F. Men jag kan tillägga att mina Heidenstamsböcker i skinnband gör sig hemskt bra i bokhyllan. Strindbergsböckerna är betydligt mer sönderlästa.
Kokbok eller bakbok?
Aha! Perfekt födelsedagstips till sambon!
Te eller kaffe?
Mjölk. Med te.
Rött eller vitt?
Jag behöver mer upplysning än så. Alkoholprocenten till exempel? Och finns det öl eller sherry om man skulle föredra det?
Boklördag eller ViLäser?
Rent krasst så köper jag ViLäser ibland, och läser de delar av Boklördag som hamnar på nätet ibland. Komplementär distribution således.
Man Booker Prize eller Augustpriset?
Här var jag tvungen att googla prisvinnare och räkna lite. Det visar sig att jag läst betydligt fler Augustprisvinnare, men det beror mest på att jag nästan alltid kastar mig över fackboksklassen. Om man räknar bort dem verkar ställningen vara ganska jämn. (Det här skulle jag faktiskt vilja utreda lite närmare för jag har aldrig i hela mitt liv följt eller intresserad mig för Man Booker Prize, men ändå alltså lyckats läsa rätt många av vinnarna. Hur har de smugit sig på mig? Jag förbereder ett långt blogginlägg fullt med konspirationsteorier.)
Morgonpigg eller nattuggla?
För tillfället måste jag nog definiera mig som en uggla som aldrig är tillräckligt pigg.
Bibliotek eller bokhandel?
Det är ju trevligast med bokhandlar, för där slipper man betala böter om man inte lämnar igen böckerna. Å andra sidan gjorde jag tidigt iakttagelsen att det är betydligt mer givande att ägna sig åt lågintensiv spaning på snygga killar som pluggar på bibliotek än i bokhandlar. Vet inte varför snygga killar pluggar så lite i bokhandlar, faktiskt.
Adlibris eller Bokus?
Nja. Jag är rätt sur på båda just nu faktiskt. Det kräver sina blogginlägg att reda ut varför, så tills dess svarar jag: Bokbörsen!
Ljudbok eller e-bok?
Jag tvekar lite här. En bok behöver ju uppfylla många kriterier, och jag tycker nog inte att någon av de här läsformerna kammar hem full pott vad gäller dessa basala krav:
- Möjlighet att läsa i badet,
- Möjlighet att göra hundöron,
- Möjlighet att göra understrykningar och anteckningar i kanten och sätta postits där det behövs,
- Möjlighet att läsa om viktiga avsnitt som alltid råkar utspela sig just när jag somnar,
- Möjlighet att individualisera sin bok genom dna-spår (blod, svett, te och tårar),
- Möjlighet att stå i bokhyllan så man kommer ihåg att man har läst dem. Eller inte läst dem.
Inbunden eller pocket?
Jag är inte petig. Boken får gärna vara naken, så länge alla sidorna är i behåll.
Vampyrer eller zombies?
Min skräckläsning har sista åren begränsat sig till John Ajvide Lindqvist. Så om jag räknat rätt så står det väl ganska lika mellan de här övernaturliga (?) varelserna. Vill dock gärna slå ett slag för varulven, (eftersom jag nu högläser Jag är en varulvsunge av Gunnel Linde) och vildvittran (eftersom jag har högläst Ronja Rövardotter).
Camilla Läckberg eller Jan Guillou?
Guillou. För att blandningen av patos, självcentrering och möjligheten att fängsla en läsare är så unik.
En i taget eller slalomläsning?
Slalomläsning. Fast det skulle ju vara mer praktiskt att bara ha med sig en bok i väskan.
Bokmärke eller hundöra?
Det spelar ingen roll. Jag är bara tacksam varje gång jag inte behöver komma ihåg 87 eller 413 till nästa gång jag ska öppna boken. (För eftersom jag slalomläser så blandar jag alltid ihop siffrorna. Det är ju särskilt irriterande när man har 728 i huvudet – efter Anna Karenina – och sen hoppar man över till en Bamsetidning. Och det är en situation som uppstår oftare än man kan tro i det här hushållet. Eller ja. Kanske inte just 728. Mer 234.)
Chips eller choklad?
Ja tack, om du ändå ska köpa, så.
Biografier eller memoarer?
Bio.
Skräck eller chick litt?
Jag blir mest skrämd när jag läser chick litt. Är det svar på frågan?
Boken eller filmen?
Både och. När det gäller vissa filmer är jag hemskt glad om jag får avstå från att läsa boken. Men jag blir alltid osäker på om man måste söka särskilt tillstånd för det. Nån som vet?
Twitter eller Facebook?
Har glömt vad jag heter på Facebook. Det är det för övrigt ingen annan som vet heller. På Twitter heter jag Vixxombocker och har nästan skrivit 8000 tweets. De flesta handlar om att man ska komma ihåg att använda blinkersen när man kör bil, eller om saker som jag inte hunnit göra på jobbet, så följ mig inte, i fall du inte är fullkomligt desperat.
Strindberg eller Heidenstam?
Det är nån felstavning i frågan. Jag tror det ska stavas L-A-G-E-R-L-Ö-F. Men jag kan tillägga att mina Heidenstamsböcker i skinnband gör sig hemskt bra i bokhyllan. Strindbergsböckerna är betydligt mer sönderlästa.
Kokbok eller bakbok?
Aha! Perfekt födelsedagstips till sambon!
Te eller kaffe?
Mjölk. Med te.
Rött eller vitt?
Jag behöver mer upplysning än så. Alkoholprocenten till exempel? Och finns det öl eller sherry om man skulle föredra det?
Boklördag eller ViLäser?
Rent krasst så köper jag ViLäser ibland, och läser de delar av Boklördag som hamnar på nätet ibland. Komplementär distribution således.
Man Booker Prize eller Augustpriset?
Här var jag tvungen att googla prisvinnare och räkna lite. Det visar sig att jag läst betydligt fler Augustprisvinnare, men det beror mest på att jag nästan alltid kastar mig över fackboksklassen. Om man räknar bort dem verkar ställningen vara ganska jämn. (Det här skulle jag faktiskt vilja utreda lite närmare för jag har aldrig i hela mitt liv följt eller intresserad mig för Man Booker Prize, men ändå alltså lyckats läsa rätt många av vinnarna. Hur har de smugit sig på mig? Jag förbereder ett långt blogginlägg fullt med konspirationsteorier.)
måndag 5 september 2011
Living on the edge. Or on a prayer
Vilken spännande dag jag haft!
Först hände det lite såna där saker som väckarklockor, och att jag råkade hälla filmjölk i teet, eftersom jag var lite ovaken trots väckarklocka, och sen cyklade jag till jobbet och blev genomblöt, och sen lade jag minst ett ord i var och en av de nio Wordfeud-matcher jag är inblandad i för närvarande, och sen åt jag lunch (fisk kan jag berätta så här inom parentes, för eftersom det blev en mycket omtwittrad lunch så ska väl mina bloggläsare få veta lika mycket) och sen la jag ett ord till i de flesta Wordfeud-matcherna, och sen vill jag minnas att jag jobbade lite, och sen gick jag till biblioteket. Och här börjar handlingen.
Där betalade jag mina biblioteksböter som jag på ett strategiskt sätt låtit vara vilande hela sommaren. (Det är ett mycket effektivt tips för alla som vill läsa sig igenom sina olästa böcker i bokhyllan – obetalda böter, inga låneböcker. Jag löste i och för sig problemet med biblioteksavstängningen genom att låna böcker på ett annat bibliotek, men det hör till ett annat blogginlägg.)
Sen fick jag som en oväntad bonus ett nytt bibliotekskort. Tydligen hade mitt kort lyckats avmagnetisera sig under sommaren. Tänk, där har jag lyckligt ovetande gått omkring med ett fullständigt obrukbart bibliotekskort i min plånbok. Ja, jag är glad att jag inte visste om sakernas tillstånd under semestern, för det hade helt kunnat förta glädjen med myggbett och brännmaneter och besök i mörka, danska slottskällare. Nu fick jag emellertid ett nytt kort, och åh, det är en härlig känsla, eller hur? Alla borde skaffa sig nya bibliotekskort då och då. Det är bokälskarens botoxbehandling.
Och så till sist. Det allra bästa. Jag lånade en ny bok på mitt nya lånekort! Och eftersom jag verkligen behöver lite spänning i min vardag, blev det en med 7-dagarslån! Fatta vad vadslagningsbyråerna kommer slå rekord när alla ska spela på hur höga mina biblioteksböter blir för den boken. Slår vad om att bibliotekarien som hjälpte mig har goda chanser att vinna!
torsdag 1 september 2011
Som sagt
It is a truth universally acknowledged, that a single woman in possession of a MasterCard, must be in want of another copy of Pride and Prejudice.
An illustrated one.
An illustrated one.
söndag 28 augusti 2011
Gissa vad jag tänkte på!
Uppdaterad. Uppdaterad igen.
När jag visade bilder på några av de citat som för länge sedan prydde väggar, dörrkarmar, och speglar i mina studentlägenheter tyckte Margareta att jag borde ha en citattävling. Och varför inte?
Tyvärr hittar jag inte så många fler citatlappar, men de flesta citat finns så klart dokumenterade också i min lilla gröna citatbok. Så här kommer några favoriter från när jag var ungefär 20 år (och jag tror att de flesta är sådana som inte tidigare publicerats på bloggen). Det är utdrag från barn- och ungdomsböcker, från låttexter, från helt vanliga romaner och från en och annan modern och omodern klassiker. Kan ni identifiera dem?
Paul AusterBo Bergman Gina JacobiAgnar MykleShakespeareGunbritt Sundström
När jag visade bilder på några av de citat som för länge sedan prydde väggar, dörrkarmar, och speglar i mina studentlägenheter tyckte Margareta att jag borde ha en citattävling. Och varför inte?
Tyvärr hittar jag inte så många fler citatlappar, men de flesta citat finns så klart dokumenterade också i min lilla gröna citatbok. Så här kommer några favoriter från när jag var ungefär 20 år (och jag tror att de flesta är sådana som inte tidigare publicerats på bloggen). Det är utdrag från barn- och ungdomsböcker, från låttexter, från helt vanliga romaner och från en och annan modern och omodern klassiker. Kan ni identifiera dem?
1
Det slog mig att jag förmodligen skulle finna nöje i att skriva under ett annat namn – att hitta på en annan, hemlig identitet – och jag frågade mig hur det kunde komma sig att jag fann denna idé så tilltalande.
Margareta kände igen NY-trilogin (när hon såg citatet för tionde gången eller så). Således Paul Auster som funderar över meningen med livet, anonymitet och dubbla identiteter.
Margareta kände igen NY-trilogin (när hon såg citatet för tionde gången eller så). Således Paul Auster som funderar över meningen med livet, anonymitet och dubbla identiteter.
2
Att vänta på brev kan bli en heltidssysselsättning.
Margareta kände igen att det här kommer från För Lydia av Gunbritt Sundström.
Margareta kände igen att det här kommer från För Lydia av Gunbritt Sundström.
3
Hon är inte ointresserad av erotik och förälskelse. Men det måste vänta för hennes del. Dessutom fattar hon inte varför det alltid är så besynnerliga gossar som dras till henne?
4
Han hungrade efter musik, efter litteratur, efter all världens kultur, efter vänskap, efter gemenskap, och han ville sjläv utföra bedrifter, han ville vinna berömmelse. (Det sista vågade han emellertid aldrig erkänna.)
Det här är hämtat från Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle. Det gissade Spectatia fel på, och Petter rätt på (vilket var tur, eftersom jag råkar veta med säkerhet att han läst boken).
Det här är hämtat från Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle. Det gissade Spectatia fel på, och Petter rätt på (vilket var tur, eftersom jag råkar veta med säkerhet att han läst boken).
5
Allt som du ser
är blott en bild i betraktarens öga
Och om jag ler
så är det inte för att du förstår
Allt jag begär
är att få vakna till nästa morgon
och att den är
så mycket vackrare än igår
Det här är refrängen på sången Allt du ser av och med Gina Jacobi, från skivan Gå som på nålar. Kontakt visste det.
Det här är refrängen på sången Allt du ser av och med Gina Jacobi, från skivan Gå som på nålar. Kontakt visste det.
6
Om inte människor får veta vilken kärlek som riktas mot dem är ju kärleken värdelös.
7
För dem som är försvarslösa är skrivandet ett sätt att förklara sig inför världen.
8
Skälet till att man aldrig helt blir kvitt eller glömmer den man som man har varit förälskad i är kanske, att han mer eller mindre har präglat en i en viss riktning, och att man lät sig, ville präglas. (Och det är svårt att ändra tillbaka.)
9
Jag står inte utmed folk som säger "vad var det jag sa?" Det är värre än när nån äter upp ens middag innan man hunnit sätta sig.
10
Jag fryser om dina händer
när du ler blir jag varm av dig
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig
Så rik är jag vorden och äger
en värld sen jag blivit din
– Så fattig att jag inte äger
en droppe blod som är min
Bo Bergman, vilket Margareta också visste.
Bo Bergman, vilket Margareta också visste.
11
Jag ställer inga frågor
jag kräver inga svar
Jag bara önskar
att du hade stannat kvar
och att i morgon och du
vore här just nu,
att i morgon
vore idag
12
Drömmar, barn till sysslolösa hjärnor
avlade av förspillda fantasier,
tunan som luften, obeständiga
som vinden när den blåser först mot norr
och lovar nordens frusna barm sin trohet
och sedan ursinnit sticker därifrån
och blåser söderut, mot sol och värme
och morgondagg
Och det är är så klart Shakespeare, en av Mercutios kortare monolog. Margareta kände igen det. Nästan med det samma ;-)
Och det är är så klart Shakespeare, en av Mercutios kortare monolog. Margareta kände igen det. Nästan med det samma ;-)
13
Får man vara den man är? Är inte det min önskedröm bara? Något jag upprepar i förhoppning att det ska bli sanning.
14
Att jag kommer fram nån gång det har jag väl alltid vetat. Jag bara undrar hur långt det är kvar.
15
Den som reser på sig ser bättre
och skymmer dem som är bakom
16
Sentimentaliteten kommer alltid att vara människans första revolt mot utvecklingen.
Uppdatering
Det var visst väldigt svårt det här, även om Margareta (som önskade bloggposten) lyckades pricka in citat nummer två. Här kommer därför en lista på upphovspersonerna. Kan ni koppla ihop rätt person med rätt citat? (Notera gärna att jag inte har med något av Salinger.)
Marianne Ahrne
Lloyd Alexander
Claes Eriksson
Maria Gripe
Toni Holgersson
Peter Høeg
Herdis Møllehave
Peter Pohl
Maria Scherer
Tekla
lördag 27 augusti 2011
Det här är nog den första dagen i resten av mitt liv
Det har hänt mycket saker i sommar. Eftersom det här är en bokblogg tänker jag begränsa mig till att skriva om de händelser som rör böckernas värld. Och det största och viktigaste som hänt mig där är att jag – har sorterat ut en massa böcker som jag tänker göra mig av med. Det där spansk-engelska lexikonet som jag faktiskt blundade och slängde i soppåsen är inte en engångsföreteelse. Jag har tvärtom sorterat ut ungefär fyra Billy-hyllplan med böcker som jag är säker på att jag inte vill läsa om (eller i något fall läsa). Jag känner starkt att jag är på väg in i en ny era av mitt liv.
För är det något som jag tyckt varit svårt så är det att göra mig av med böcker. Jag minns ett inlägg som jag skrev för två år sen, alldeles förskräckt över idén om bookcrossing, som jag just läst om hos Kontakt på Boktipset – Ni na ni ni nanna. Göra sig av med sina böcker? Det jag förskräcktes mest över var kanske inte själva saken att ge bort böcker, utan vilka böcker man gav bort. De man tyckte mest om vill man ju behålla. Och de man inte tycker om vill man ju inte ge till någon annan. Ett till synes olösligt dilemma.
Jag måste också säga att det fortfarande skär i hjärtat när jag läser om hur folk gör sig av med böcker. När Petter helt sonika slängde sina (varav ganska många utgjordes av mina favoritböcker). Jag ryser fortfarande när jag tänker på det. Och Snowflakes sommarrensning – även om jag inte vill ha någon av böckerna, så bör man väl ändå hålla sig med principer? Hon gör sig till och med av med Byatts De besatta. Har du ens läst den, Snow?
Men jag har alltså kommit dithän själv. Jag har insett att det finns många böcker i min bokhylla som jag inte vill läsa om. Böcker som ofta under många år har stått gömda bakom andra, för att jag helst inte vill se dem. Böcker som dammar och tar plats.
En del har jag redan gett bort i sommar. De har fått nya hem hos folk jag känner, som jag tror kommer tycka om dem. Ett par har jag faktiskt redan lyckats sälja. Kvar är ungefär fyra kassar, med främst deckare.
Och nu undrar jag om nån vill ha dem. Tala om i fall du är intresserad i kommentarsfältet! Böckerna får du gratis, men portokostnad tillkommer, för annars kan nog mina kostnader för att bli av med böckerna springa iväg lite väl långt (Porto: postens gröna kuvert i passande storlek, och jag stuvar så klart in så många böcker som får plats i ett sådant om du vill ha flera). Om du bor i Skåne eller Göteborg (eller längs E6:an däremellan) kan det nog gå att ordna med nån slags personlig leverans också. Senast 16 september behöver jag svar.
Okej.
Här är då mina allra sämsta böcker fotograferade (vilket inte betyder att alla är dåliga). De är nästan alla vällästa, ofta av minst tre personer, men innehåller alla sidor:
Helena von Zweigbergks böcker om fängelseprästen Ingrid: Kärleken skär djupa djupa sår, Fly för livet, Hon som bar skammen och Det Gud inte såg. Jag tycker på många sätt om den tafatta Ingrid, som inte vågar ta för sig av livet, mesig, töntig och alltid lite fel. Och ändå så modig ibland. Sista boken (Fly för livet) är särskilt intressant, då man får följa händelseförloppet när Ingrid blir tagen som gisslan.
Här är fyra deckare som jag tycker att man kan ha eller mista. Jag tycker bäst om de två av Karin Wahlberg: Flickan med majblommorna och Hon som tittade in. Här finns läkare och poliser, och Lund och Oskarshamn blandas fint i böckerna. Mari Jungstedt I denna stilla natt och Anna Janssons Svart fjäril utspelar sig båda på Gotland, och hör inte till författarnas bästa (de bästa behåller jag givetvis själv).
De sex första böckerna om Irene Huss: Glasdjävulen, Nattrond, Tatuerad Torso (Turstens bästa!), En man med litet ansikte, Den krossade tanghästen och Eldsdansen. Göteborgsmiljöer.
Två böcker av Roslund och Hellström: Odjuret och Box 21. De var inte dåliga, men inte riktigt min grej (för mycket maffia för min smak). Gretelise Holms Ö-morden är en dansk deckare som man i alla fall inte blir uttråkad av att läsa.
Komplett Annika Bengtzon-samling: Livstid, En plats i solen, Prime time, Paradiset, Den röda vargen, Nobels testamente, Studio sex och Sprängaren. Alla av Liza Marklund.
Den här har jag inte läst ut. Tänker inte göra heller. Vill inte bli påmind om det, så den ska bort: Jens Lapidus, Snabba Cash. Många har läst och gillat.
Tre Anne Holt. Läsvärda. Men det räcker med en gång för min del: I lejonets gap, Presidentens val, Blind gudinna.
En himla massa Elizabeth George (de flesta har varit sambons, faktiskt). Saknaden efter Josef är en fyndad biblioteksbok. Med svek i sinnet en stor kartonnage. Övriga engelska pocketar: For the sake of Elena, A great deliverance, In persuit of the proper sinner, With noone as witness, A place of hiding, Well-schooled in murder.
Marias bokliv adopterar de engelska George.
Fyra Inger Frimansson. Jag tycker att hon skriver bra, men inte riktigt riktigt når ända fram. Det räcker att läsa hennes böcker en gång: De nakna kvinnornas ö, Handdockan, Mörkerspår, God natt, min älskade.
Här är lite blandade deckare/spänningspocket. Inte så dåliga, nån av dem, men jag kommer inte att läsa om dem: Kvarleva av Pär Källén (gotlandsrysare om arkeologiska lämningar), Patrick Redmond Marionetter (som jag inte minns vad den handlade om) Unni Lindell Nattsystern (spännande tidsfördriv, minns jag), Tove Klackenberg Självtäkt (fick högt läsbetyg av mig, men minns inte handlingen, sorry), Christina Schwarz Fruset vatten (minns inte riktigt vad som hände här heller. Något om syskon som åkte skridskor, tror jag) samt Laura Wilson Min allra bästa vän (kanske inte deckare, men det är i alla fall något mörkt förflutet som spökar).
Enligt O tar hand om Klackenbergs Självtäkt.
De här är däremot två böcker som jag blev mycket besviken på. Tuppen gal tidigt på torsdag av Berndt Andersson försöker vara en spännande spiondeckare från andra världskriget men har lite för många luckor i både handling och logik för att det ska bli spännande eller ens förståeligt. Det är en sån där bok man ständigt vill skriva om när man läser den, eftersom den har potential att vara bra. Kyoto och fjärilarna av Lennart Ramberg är en så kallad miljödeckare. Men att kalla något en miljödeckare gör den ju inte nödvändigtvis bättre.
Tre engelska pocketar som ingen härhemma vill läsa om. Patricia Cornwell Isle of Dogs (alltså ej med Scarpetta!), Susan Hill The Risk of Darkness, samt Stephen Booth Blind to the Bones.
Karin Alvtegens fyra första: Svek, Skugga, Skam och Skuld. Är helt oförmögen att komma ihåg vilken bok som handlade om vad, men psykologiska thrillers är de allihop. Välskrivna, och med långsamt uppbyggd spänning. Inkluderar twist på slutet.
Den här har jag försökt läsa. Det går inte. Jag ska pröva med något annat av Elsie Johansson, som alltid hyllas så mycket, men den här skänker jag med hopp om trevlig läsning till ett bättre hem. Näckrosträdet heter den.
Hannas hörna förbarmar sig över Alvtegenböckerna.
När jag gick på mellanstadiet så satt många av oss i biblioteket på lunchrasterna och slog i det här lexikonet. Det måste vara detta minne som många år senare fick mig att köpa boken på ett antikvariat. Jag har dock sällan använt det. Vill nån ha? Amerikanskt slanglexikon.
Den här boken står jag inte heller ut med. Jag har kanske läst 50 sidor eller så, men jag föredrar utan tvekan Maja Hagermans Spåren av kungens män som berättar om samma period. Men någon Lindströmsfantast kanske är intresserad? Den är fin, inbunden, nästan oläst. Skriven av Fredrik Lindström och hans bror Henrik: Svitjods Undergång och Sveriges födelse.
De här två är jättedåliga. Dan Browns Digital Fortress och Ian Caldwell & Dustin Thomasons bok The Rule of Four (som är en mycket dålig kopia av Da Vinci-koden, Historikern och Den hemliga historien).
En introduktion till Camilla Läckberg? Isprinsessan, Olycksfågeln och Stenhuggaren bortskänkes.
För är det något som jag tyckt varit svårt så är det att göra mig av med böcker. Jag minns ett inlägg som jag skrev för två år sen, alldeles förskräckt över idén om bookcrossing, som jag just läst om hos Kontakt på Boktipset – Ni na ni ni nanna. Göra sig av med sina böcker? Det jag förskräcktes mest över var kanske inte själva saken att ge bort böcker, utan vilka böcker man gav bort. De man tyckte mest om vill man ju behålla. Och de man inte tycker om vill man ju inte ge till någon annan. Ett till synes olösligt dilemma.
Jag måste också säga att det fortfarande skär i hjärtat när jag läser om hur folk gör sig av med böcker. När Petter helt sonika slängde sina (varav ganska många utgjordes av mina favoritböcker). Jag ryser fortfarande när jag tänker på det. Och Snowflakes sommarrensning – även om jag inte vill ha någon av böckerna, så bör man väl ändå hålla sig med principer? Hon gör sig till och med av med Byatts De besatta. Har du ens läst den, Snow?
Men jag har alltså kommit dithän själv. Jag har insett att det finns många böcker i min bokhylla som jag inte vill läsa om. Böcker som ofta under många år har stått gömda bakom andra, för att jag helst inte vill se dem. Böcker som dammar och tar plats.
En del har jag redan gett bort i sommar. De har fått nya hem hos folk jag känner, som jag tror kommer tycka om dem. Ett par har jag faktiskt redan lyckats sälja. Kvar är ungefär fyra kassar, med främst deckare.
Och nu undrar jag om nån vill ha dem. Tala om i fall du är intresserad i kommentarsfältet! Böckerna får du gratis, men portokostnad tillkommer, för annars kan nog mina kostnader för att bli av med böckerna springa iväg lite väl långt (Porto: postens gröna kuvert i passande storlek, och jag stuvar så klart in så många böcker som får plats i ett sådant om du vill ha flera). Om du bor i Skåne eller Göteborg (eller längs E6:an däremellan) kan det nog gå att ordna med nån slags personlig leverans också. Senast 16 september behöver jag svar.
Okej.
Här är då mina allra sämsta böcker fotograferade (vilket inte betyder att alla är dåliga). De är nästan alla vällästa, ofta av minst tre personer, men innehåller alla sidor:
Helena von Zweigbergks böcker om fängelseprästen Ingrid: Kärleken skär djupa djupa sår, Fly för livet, Hon som bar skammen och Det Gud inte såg. Jag tycker på många sätt om den tafatta Ingrid, som inte vågar ta för sig av livet, mesig, töntig och alltid lite fel. Och ändå så modig ibland. Sista boken (Fly för livet) är särskilt intressant, då man får följa händelseförloppet när Ingrid blir tagen som gisslan.
Här är fyra deckare som jag tycker att man kan ha eller mista. Jag tycker bäst om de två av Karin Wahlberg: Flickan med majblommorna och Hon som tittade in. Här finns läkare och poliser, och Lund och Oskarshamn blandas fint i böckerna. Mari Jungstedt I denna stilla natt och Anna Janssons Svart fjäril utspelar sig båda på Gotland, och hör inte till författarnas bästa (de bästa behåller jag givetvis själv).
De sex första böckerna om Irene Huss: Glasdjävulen, Nattrond, Tatuerad Torso (Turstens bästa!), En man med litet ansikte, Den krossade tanghästen och Eldsdansen. Göteborgsmiljöer.
Två böcker av Roslund och Hellström: Odjuret och Box 21. De var inte dåliga, men inte riktigt min grej (för mycket maffia för min smak). Gretelise Holms Ö-morden är en dansk deckare som man i alla fall inte blir uttråkad av att läsa.
Komplett Annika Bengtzon-samling: Livstid, En plats i solen, Prime time, Paradiset, Den röda vargen, Nobels testamente, Studio sex och Sprängaren. Alla av Liza Marklund.
Den här har jag inte läst ut. Tänker inte göra heller. Vill inte bli påmind om det, så den ska bort: Jens Lapidus, Snabba Cash. Många har läst och gillat.
Tre Anne Holt. Läsvärda. Men det räcker med en gång för min del: I lejonets gap, Presidentens val, Blind gudinna.
En himla massa Elizabeth George (de flesta har varit sambons, faktiskt). Saknaden efter Josef är en fyndad biblioteksbok. Med svek i sinnet en stor kartonnage. Övriga engelska pocketar: For the sake of Elena, A great deliverance, In persuit of the proper sinner, With noone as witness, A place of hiding, Well-schooled in murder.
Marias bokliv adopterar de engelska George.
Fyra Inger Frimansson. Jag tycker att hon skriver bra, men inte riktigt riktigt når ända fram. Det räcker att läsa hennes böcker en gång: De nakna kvinnornas ö, Handdockan, Mörkerspår, God natt, min älskade.
Här är lite blandade deckare/spänningspocket. Inte så dåliga, nån av dem, men jag kommer inte att läsa om dem: Kvarleva av Pär Källén (gotlandsrysare om arkeologiska lämningar), Patrick Redmond Marionetter (som jag inte minns vad den handlade om) Unni Lindell Nattsystern (spännande tidsfördriv, minns jag), Tove Klackenberg Självtäkt (fick högt läsbetyg av mig, men minns inte handlingen, sorry), Christina Schwarz Fruset vatten (minns inte riktigt vad som hände här heller. Något om syskon som åkte skridskor, tror jag) samt Laura Wilson Min allra bästa vän (kanske inte deckare, men det är i alla fall något mörkt förflutet som spökar).
Enligt O tar hand om Klackenbergs Självtäkt.
De här är däremot två böcker som jag blev mycket besviken på. Tuppen gal tidigt på torsdag av Berndt Andersson försöker vara en spännande spiondeckare från andra världskriget men har lite för många luckor i både handling och logik för att det ska bli spännande eller ens förståeligt. Det är en sån där bok man ständigt vill skriva om när man läser den, eftersom den har potential att vara bra. Kyoto och fjärilarna av Lennart Ramberg är en så kallad miljödeckare. Men att kalla något en miljödeckare gör den ju inte nödvändigtvis bättre.
Tre engelska pocketar som ingen härhemma vill läsa om. Patricia Cornwell Isle of Dogs (alltså ej med Scarpetta!), Susan Hill The Risk of Darkness, samt Stephen Booth Blind to the Bones.
Karin Alvtegens fyra första: Svek, Skugga, Skam och Skuld. Är helt oförmögen att komma ihåg vilken bok som handlade om vad, men psykologiska thrillers är de allihop. Välskrivna, och med långsamt uppbyggd spänning. Inkluderar twist på slutet.
Den här har jag försökt läsa. Det går inte. Jag ska pröva med något annat av Elsie Johansson, som alltid hyllas så mycket, men den här skänker jag med hopp om trevlig läsning till ett bättre hem. Näckrosträdet heter den.
Hannas hörna förbarmar sig över Alvtegenböckerna.
När jag gick på mellanstadiet så satt många av oss i biblioteket på lunchrasterna och slog i det här lexikonet. Det måste vara detta minne som många år senare fick mig att köpa boken på ett antikvariat. Jag har dock sällan använt det. Vill nån ha? Amerikanskt slanglexikon.
Den här boken står jag inte heller ut med. Jag har kanske läst 50 sidor eller så, men jag föredrar utan tvekan Maja Hagermans Spåren av kungens män som berättar om samma period. Men någon Lindströmsfantast kanske är intresserad? Den är fin, inbunden, nästan oläst. Skriven av Fredrik Lindström och hans bror Henrik: Svitjods Undergång och Sveriges födelse.
De här två är jättedåliga. Dan Browns Digital Fortress och Ian Caldwell & Dustin Thomasons bok The Rule of Four (som är en mycket dålig kopia av Da Vinci-koden, Historikern och Den hemliga historien).
En introduktion till Camilla Läckberg? Isprinsessan, Olycksfågeln och Stenhuggaren bortskänkes.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)