En anledning så god som någon

Jag följer åter Putter i citatkedjan, bara för att det är höst och jag känner mig lite sorgsen, trött och sentimental, och tänker på hösten 1989, då jag tyckte att den här texten var så vacker och sann att jag tonsatte den (ett av mina bästa försök, faktiskt). Jag känner mig yngre nu än då (det är väl åldern). Texten måste läsas i sin helhet. Eller så kan man hoppa över det, men konstatera att en av anledningarna att jag valt hela texten är att nästa citatbidragare ska hitta ett citat som börjar med Å (eller H eller G).

Länge, sedan man och kvinna ur varandras väg har gått

Länge, sedan man och kvinna låtit sin förening blott

bli en halvglömd episod

Kan en värmebölja rinna

dränkande allt smått

djupt i deras blod

Under stjärnor har jag strövat ensam på en höstlig strand

Under stjärnor har jag strövat utan att du höll min hand

saligt fylld av dig ändå

Vad oss pinat och bedrövat

sopas bort som sand

och skall ej bestå

Mellan jord och himmelrike jag med dig omslingrad for

Mellan jord och himmelrike har min lycka som ett flor

sönderslitits och förstörts;

av den kärlek utan like

som i alltet bor

har jag dock berörts

Som en blomma undergivet böjer sig för höstens bud

Som en blomma undergivet fäller blad och sommarskrud,

lägger jag min stolthet av;

som ett barn i moderlivet

slumrar jag i Gud

bortom strand och hav

Under stjärnor har jag strövat ensam på en höstlig strand

Under stjärnor har jag strövat utan att du höll min hand

saligt fylld av dig ändå

Vad oss pinat och bedrövat

sopas bort som sand

och skall ej bestå

Hjalmar Gullberg skrev, ur Kärlek i tjugonde århundradet.

Och nästa citatsbidragare ska alltså hitta något på Å. (Eller H eller G).