Min dotter läser på bokryggarna i mitt bibliotek. Ord på 3-4 bokstäver klarar hon nu nästan undantagslöst (och att det blir problem med uttydningen av ord som "djur" eller "ljus" är ju inte så konstigt). Längre ord kan hon ljuda fram, men inte själv uttolka ännu, och jag får hjälpa till.
Utan urskillning läser hon dock allt som står på böckernas utsida, och konstaterar lyckligt när hon gett sig på en lång bokrad där samtliga böcker är från Albert Bonniers Förlag att det står "ab ab ab ab ab". Eftersom hon är inne i varföråldern (i förrgår fick jag till exempel förklara varför det finns djur) så undrar hon så klart vad "ab" betyder. Jag hamnar i en lång utläggning om den svenska förlagsbranschen och dess historia, som jag är rätt glad att ingen mer än vi två hörde.
Sen fortsätter jag att läsa min egen bok en liten stund, innan dottern plötsligt utbrister: "Mamma! På den här boken står det o-a-tes!" Och det är alldeles riktigt, det. Ett i och för sig obegripligt ord, men fem bokstäver är korrekt tolkade.
Och med tanke på hur många böcker Joyce Carol Oates har skrivit, så känns det bra att min dotter redan har börjat läsa åtminstone framsidan på dem. Kanske blir hon rentav den första person i världshistorien som kommer att ha hunnit läsa hela Oates stora produktion innan hon dör. Dottern, alltså, inte Oates. Hon kommer säkert leva 30 år till och skriva 60 böcker. (Och därefter följer all den postuma utgivningen.)
9 kommentarer:
jag älskar vaffö-åldern :)
Visst är det fantastiskt att vara med när de lär sig läsa :-D
Hej!
Jag gillar din blogg! Lägger till dig på min rulle. Hoppas det är ok!
MVH
Alexandra
Fyrabarnsmor: Ja, det är en härlig ålder. Jag gillar det där att man sjäv måste tänka igenom hur en massa saker i livet och verkligheten och overkligheten hänger samman. Och så är det väldigt bra för mig att öva på att ibland säga "Jag vet inte", i stället för att hitta på jämt.
Lyran: Ja, det är helt underbart! Hon är så himla duktig och vi är så stolta så vi nästan spricker (det är bara lite synd om henne, eftersom hon blir förvirrad när hon vill läsa på båda sina förstaspråk. Stavningen (och kopplingen mellan ljud och bokstav) skiljer sig rätt ordentligt mellan språken. Men jag är rätt övertygad om att det löser sig om ett tag).
Alexandra: Vad kul att du gillar min blogg, det blir jag väldigt glad över att höra. Och eftersom det inte är förbjudet att lägga min blogg i sin bloggrulle så tycker jag absolut att du ska göra det! :-D Välkommen tillbaks!
Det gäller bara att du uppmuntrar dottern att börja i rätt ända då, så att hon inte får obotliga men av att ha läst "Älskade syster" redan i förskoleåldern... Oates har ju skrivit en hel hög med ungdomsböcker, de borde väl räcka tills hon börjar mellanstadiet åtminstone?
Bokstävlarna. Jamen du har ju rätt – det finns ju en massa ungdomsböcker. Men ska de räcka genom hela lågstadiet tror du? (Min dotter är tre år nu...). Jag funderade annars på att hon kanske skulle kunna läsa Oates på engelska? Om hon är klar med barnböckerna till mellanstadiet, så skulle hon typ kunna läsa om dem allihop på engelska innan hon börjar högstadiet. Jag tycker att en del av JCOs tematik kanske kan vänta till tonåren i alla fall...
Den bok hon började läsa var för övrigt "Fallen" (och don't get me started on Vad är ett vattenfall, för det visade sig att jag kunde prata hemskt länge om det).
Oj, vad tidig hon är med att läsa. Tar hon efter sin mor, tro :) Och vad skönt att ni tryggat fritidssysselsättningen för några år framöver då så ni slipper oroa er för drogträsk mm när den tiden kommer! Eller det kanske inte är någon motsägelse..
A-lo: Men nu gör du mig väldigt orolig för drogträsket faktiskt. Jag hade inte börjat oroa mig för det ännu, men jag inser att det börjar bli dags.
Hon läser annars ungefär två år tidigare än vad jag gjorde, men så har jag och hennes far antagligen varit väldigt observanta och aktivt uppmuntrat ett mycket tidigt intresse för bokstäver. Stackarn har dessutom två rätt språkbegåvade föräldrar att brås på, vilket hon väl så småningom kommer att se som en belastning. Hittills är det mest vi som lider av att hon ständigt och jämt sjunger alfabetet fram och baklänges. Och vi börjar bli rätt trötta på att titta på Fem myror vid det här laget (men jag kan verkligen rekommendera dvd-boxen som julklapp till din flicka, om ni inte redan har den. Det är fantastiskt vad Magnus Brasse och Eva står sig!!)
Ledsen för att ha väckt oron en så där tolv år för tidigt.. Vi har också en bokstavsintresserad liten människa här hemma och jag tror absolut Fem myror kan vara en julklapp i hennes (och hennes föräldrars) smak, även om man riskerar tjatdöden.
Skicka en kommentar