Och det är känslan som räknas

Ibland upplever jag mycket starkt att jag oftare läser böcker av författare som vill skriva om något, än av författare som har haft något som de måste skriva om.

Det är inte förrän man då och då stöter på en bok som tveklöst tillhör den senare kategorin som man inser hur sällsynta de är. Och hur passionerade.

Om en tom ryggsäck

(Låt mig börja med att fastslå hur glad jag blir av de entusiastiska kommentarerna till mina små bloggförsök. Jag måste återuppta bloggandet kbt-aktigt långsamt tror jag. Besvara kommentarer och skriva om böcker kommer i sinom tid hoppas jag. Innan dess: rapporter från bokmässan:)

JAG har förberett mig i god tid; skaffat förkylning med lagom framförhållning så att rösten är hest intressant och de kognitiva förmågorna från början ljummet avtrubbade.

Och så har jag valt kläder. Det brukar ju stå mellan svart och svart, från Gudrun Sjöden eller Rabalder. I år överraskar jag dock med en outfit nästan helt hämtad från Indiska - svart med grå inslag (för att förvirra den som tycker sig se grå stänk i håret). Jag höll på att välja samma skor som sist, men hejdar mig i sista stund. En del saker går helt enkelt inte an.

Utrustad med vattenflaska, bananer och mycket lätt lektyr (Kristian Lundberg i tunn pocket) ger jag mig av. Familjen vinkar farväl. De önskar i vanlig ordning en osignerad ljudbok av Leif GW. Vissa saker kommer inte förändra sig förrän en ny åldrig dam darrande erbjuder broschyrer i Fornvännens monter.

På väg till mässan kör jag bakom en bil med släpkärra och det känns som att jag glömt något.

En kort uppdatering

Okej. Jag läser en jättetråkig bok. Vad läser ni?

Universums pekfinger är kladdigt av choklad

I natt drömde jag att jag bloggade igen. Jag drömde också att jag gick på nåt boksläppsevent där man fick chokladmums som någon sinnessjuk festfixare hade placerat under stolarna. När jag skulle gå hem hade nån ätit upp mina chokladmums utan att jag märkt det. Jag är fortfarande sur över det.

Min sambo drömde att vi flyttade tillbaks till vårt gamla hus.

Vi är inte kända för att drömma sanndrömmar i det här hushållet, vilket är tur för den där bokbloggaren som åt upp mina chokladmums. Bara en sån sak kan ju få en att hålla sig ifrån bokbloggosfären. Hrmpf.

... och följande dammiga

Det här är väl inte så dåligt inpassat med tanke på att hyllorna var köpta för ett helt annat hus?




Sambon påstår att han tänker platsbygga vita bokhyllor från golv till tak här. Inklusive rörlig stege på en liten list. Jag tror det när jag ser det. Och när jag ser det blir jag också väldigt glad.

Första bokhyllan fylld

Den här boksorteringen är inte riktigt genomtänkt (ännu). Men vem bryr sig när man har en bokhylla på sin glasveranda?

Färdigtänkt

Tro inte att jag inte är medveten om hur försummad den här bloggen är. Nej, tro inte det för all del. Tro inte heller att jag inte läser nånting nu för tiden, för ett par böcker i veckan hinner jag trots allt med; det är väl för att jag inte bloggar. Däremot har jag de sista månaderna inte känt något behov av att stöta och blöta mina läsreflektioner tillsammans med nån annan. Det är ju lite synd för er, förstås, men jag gissar att lusten att skriva om läsningen återkommer. Häng kvar.

Nu tänkte jag emellertid ta tag i de rätta svaren till de där citaten som jag publicerade 28 augusti (!). Citaten var alltså hämtade från den samling av visdomsord som jag tyckte sa allt om världen när jag var i 20-årsålden. Många har gissat, en del rätt. Så här ska det vara:

1

Det slog mig att jag förmodligen skulle finna nöje i att skriva under ett annat namn – att hitta på en annan, hemlig identitet – och jag frågade mig hur det kunde komma sig att jag fann denna idé så tilltalande.

s 63 Det låsta rummet, NY-trilogen del 3, Paul Auster

Margareta-utan-blogg gissar rätt till slut. 

2

Att vänta på brev kan bli en heltidssysselsättning.

s 19 ur För Lydia, Gunbritt Sundström

Margareta-utan-blogg igen (och det är inte mer än rätt, eftersom det var hon som önskade den här "citattävlingen")! 

3

Hon är inte ointresserad av erotik och förälskelse. Men det måste vänta för hennes del. Dessutom fattar hon inte varför det alltid är så besynnerliga gossar som dras till henne? 

s 158 ur Skugg-gömman, Maria Gripe

Johanna(-utan-blogg?) har alldeles rätt i att det är Carolin som filosoferar här! 

4

Han hungrade efter musik, efter litteratur, efter all världens kultur, efter vänskap, efter gemenskap, och han ville sjläv utföra bedrifter, han ville vinna berömmelse. (Det sista vågade han emellertid aldrig erkänna.)

s 28 ur Sången om den röda rubinen, Agnar Mykle

Petter vet detta

5

Allt som du ser

är blott en bild i betraktarens öga

Och om jag ler

så är det inte för att du förstår

Allt jag begär

är att få vakna till nästa morgon

och att den är

så mycket vackrare än igår

En låttext av och med Gina Jacobi, Allt du ser från albumet Gå som på nålar

Kontakt från Boktipset – Ni na ni na ni nanna visste det. 

6

Om inte människor får veta vilken kärlek som riktas mot dem är ju kärleken värdelös.

s 102 ur Silvertrumpeten, Maria Scherer

7

För dem som är försvarslösa är skrivandet ett sätt att förklara sig inför världen.

s 206, ur Katarina Horowitz drömmar, Marianne Ahrne

8

Skälet till att man aldrig helt blir kvitt eller glömmer den man som man har varit förälskad i är kanske, att han mer eller mindre har präglat en i en viss riktning, och att man lät sig, ville präglas. (Och det är svårt att ändra tillbaka.)

s 204-205 ur Le, Herdis Møllehave

9

Jag står inte utmed folk som säger "vad var det jag sa?" Det är värre än när nån äter upp ens middag innan man hunnit sätta sig.

Eilonwy i De trennes bok,  Lloyd Alexander

10

Jag fryser om dina händer

när du ler blir jag varm av dig

Du är glädjen som allting tänder

och ångesten på min stig

Så rik är jag vorden och äger

en värld sen jag blivit din

– Så fattig att jag inte äger

en droppe blod som är min

Bo Bergman 

vilket Margareta-utan-blogg kände igen

11

Jag ställer inga frågor

jag kräver inga svar

Jag bara önskar

att du hade stannat kvar

och att i morgon och du

vore här just nu,

att i morgon

vore idag

Låttext av och med Toni Holgersson ur Om du vore här från albumet Louise och kärleken

12

Drömmar, barn till sysslolösa hjärnor

avlade av förspillda fantasier,

tunan som luften, obeständiga 

som vinden när den blåser först mot norr

och lovar nordens frusna barm sin trohet

och sedan ursinnit sticker därifrån

och blåser söderut, mot sol och värme

och morgondagg

Mercutio i Romeo och Juliet, Shakespeare (översättning Göran O. Eriksson)

Margareta igenkände detta, efter ett kort men förvirrat besök i Helsingør

13

Får man vara den man är? Är inte det min önskedröm bara? Något jag upprepar i förhoppning att det ska bli sanning.

s 180-181 ur Vi kallar honom Anna, Peter Pohl

14

Att jag kommer fram nån gång det har jag väl alltid vetat. Jag bara undrar hur långt det är kvar. 

Låttext av Tekla, från albumet Oranga blad

15

Den som reser på sig ser bättre

och skymmer dem som är bakom

Claes Eriksson (Galenskaparna)

16

Sentimentaliteten kommer alltid att vara människans första revolt mot utvecklingen.

s 343 ur Fröken Smillas känsla för snö,  Peter Høeg

Jag avslutar den här uppdaterade genomgången med ett motiverat youtube-klipp av Tekla som sjunger Letar efter nån som kan spela gitarr – lyssna på den!

Gläntar

Strax innan tillkännagivandet av årets Nobelpris twittrade jag ungefär så här (jag tar mig här friheten att utveckla den begränsade tweeten något): Helst vill alla att deras favoritförfattare ska få Nobelpriset. Om det inte blir så, så i alla fall någon man läst.  I brist på detta, åtminstone någon man hört talas om.

Med valet av Tomas Tranströmer i år har vi fått en författare som nästan alla har hört talas om, och många har läst. En hel del har honom som favorit också.

Själv har jag sent upptäckt Tranströmer. Det första läste jag för ungefär ett år sen, nämligen den korta lilla självbiografi han skrivit. Här har jag bloggat om det. Sedan dess har jag också läst ett par diktsamlingar. Han är ännu inte någon favoritförfattare, jag vet inte om han kommer att bli det, men jag tyckte om det jag läste. Det kan väl räcka med det ibland.

Däremot har jag svårt att inte bli tårögd över att Svenska Akademien ger priset till en ständigt tippad kandidat, som samtidigt alltid betraktats som omöjlig "bara för att han är svensk". (Det här säger inte så mycket i och för sig. Jag gråter nästan jämt när folk får pris.)

Det enda som  möjligen är lite bittert med det här är att jag nog inte ska räkna med att Torgny Lindgren får Nobelpriset innan han dör. Och möjligen ska jag heller inte räkna med att Nobelkommittén är beredd att rucka på möjligheten att ge priset postumt så där i allmänhet, bara för att man låtit nyss avlidne Ralph Steinman (2011 års Nobelpristagare i Medicin) behålla priset.

Simsalabim!

Det svåraste när man håller på att flytta (vilket jag har hållit på med i flera månader nu) är att frigöra tid för läsning. Just nu funderar jag på att fuska lite.

Kanske en sån här fototapet kan fungera som quick fix i stället för att bygga bokhylla av en vägg?

De första av många

Detta, mina vänner, är de första kassarna med böcker som jag i skrivande stund bär över tröskeln till mitt nya hus.


Må de följas av många.

Ånger är min arvedel

Dom där dagarna när man intensivt önskar att man inte gett bort en viss present till sin mamma. Den här till exempel: