Gissa vad jag tänkte på!

Uppdaterad. Uppdaterad igen. 

När jag visade bilder på några av de citat som för länge sedan prydde väggar, dörrkarmar, och speglar i mina studentlägenheter tyckte Margareta att jag borde ha en citattävling. Och varför inte?

Tyvärr hittar jag inte så många fler citatlappar, men de flesta citat finns så klart dokumenterade också i min lilla gröna citatbok. Så här kommer några favoriter från när jag var ungefär 20 år (och jag tror att de flesta är sådana som inte tidigare publicerats på bloggen). Det är utdrag från barn- och ungdomsböcker, från låttexter, från helt vanliga romaner och från en och annan modern och omodern klassiker. Kan ni identifiera dem?

1

Det slog mig att jag förmodligen skulle finna nöje i att skriva under ett annat namn – att hitta på en annan, hemlig identitet – och jag frågade mig hur det kunde komma sig att jag fann denna idé så tilltalande.
Margareta kände igen NY-trilogin (när hon såg citatet för tionde gången eller så). Således Paul Auster som funderar över meningen med livet, anonymitet och dubbla identiteter. 

2

Att vänta på brev kan bli en heltidssysselsättning.
Margareta kände igen att det här kommer från För Lydia av Gunbritt Sundström. 

3

Hon är inte ointresserad av erotik och förälskelse. Men det måste vänta för hennes del. Dessutom fattar hon inte varför det alltid är så besynnerliga gossar som dras till henne? 

4

Han hungrade efter musik, efter litteratur, efter all världens kultur, efter vänskap, efter gemenskap, och han ville sjläv utföra bedrifter, han ville vinna berömmelse. (Det sista vågade han emellertid aldrig erkänna.)
Det här är hämtat från Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle. Det gissade Spectatia fel på, och Petter rätt på (vilket var tur, eftersom jag råkar veta med säkerhet att han läst boken). 

5

Allt som du ser

är blott en bild i betraktarens öga

Och om jag ler

så är det inte för att du förstår

Allt jag begär

är att få vakna till nästa morgon

och att den är

så mycket vackrare än igår
Det här är refrängen på sången Allt du ser av och med Gina Jacobi, från skivan Gå som på nålar. Kontakt visste det. 

6

Om inte människor får veta vilken kärlek som riktas mot dem är ju kärleken värdelös.

7

För dem som är försvarslösa är skrivandet ett sätt att förklara sig inför världen.

8

Skälet till att man aldrig helt blir kvitt eller glömmer den man som man har varit förälskad i är kanske, att han mer eller mindre har präglat en i en viss riktning, och att man lät sig, ville präglas. (Och det är svårt att ändra tillbaka.)

9

Jag står inte utmed folk som säger "vad var det jag sa?" Det är värre än när nån äter upp ens middag innan man hunnit sätta sig.

10

Jag fryser om dina händer

när du ler blir jag varm av dig

Du är glädjen som allting tänder

och ångesten på min stig

Så rik är jag vorden och äger

en värld sen jag blivit din

– Så fattig att jag inte äger

en droppe blod som är min
Bo Bergman, vilket Margareta också visste. 

11

Jag ställer inga frågor

jag kräver inga svar

Jag bara önskar

att du hade stannat kvar

och att i morgon och du

vore här just nu,

att i morgon

vore idag

12

Drömmar, barn till sysslolösa hjärnor

avlade av förspillda fantasier,

tunan som luften, obeständiga 

som vinden när den blåser först mot norr

och lovar nordens frusna barm sin trohet

och sedan ursinnit sticker därifrån

och blåser söderut, mot sol och värme

och morgondagg
Och det är är så klart Shakespeare, en av Mercutios kortare monolog. Margareta kände igen det. Nästan med det samma ;-) 

13

Får man vara den man är? Är inte det min önskedröm bara? Något jag upprepar i förhoppning att det ska bli sanning.

14

Att jag kommer fram nån gång det har jag väl alltid vetat. Jag bara undrar hur långt det är kvar. 

15

Den som reser på sig ser bättre

och skymmer dem som är bakom

16

Sentimentaliteten kommer alltid att vara människans första revolt mot utvecklingen.

Uppdatering

Det var visst väldigt svårt det här, även om Margareta (som önskade bloggposten) lyckades pricka in citat nummer två. Här kommer därför en lista på upphovspersonerna. Kan ni koppla ihop rätt person med rätt citat? (Notera gärna att jag inte har med något av Salinger.)

Marianne Ahrne

Lloyd Alexander

Paul Auster

Bo Bergman 

Claes Eriksson

Maria Gripe

Toni Holgersson 

Peter Høeg

Gina Jacobi

Agnar Mykle

Herdis Møllehave

Peter Pohl

Maria Scherer

Shakespeare

Gunbritt Sundström

Tekla

Det här är nog den första dagen i resten av mitt liv

Det har hänt mycket saker i sommar. Eftersom det här är en bokblogg tänker jag begränsa mig till att skriva om de händelser som rör böckernas värld. Och det största och viktigaste som hänt mig där är att jag – har sorterat ut en massa böcker som jag tänker göra mig av med. Det där spansk-engelska lexikonet som jag faktiskt blundade och slängde i soppåsen är inte en engångsföreteelse. Jag har tvärtom sorterat ut ungefär fyra Billy-hyllplan med böcker som jag är säker på att jag inte vill läsa om (eller i något fall läsa). Jag känner starkt att jag är på väg in i en ny era av mitt liv.

För är det något som jag tyckt varit svårt så är det att göra mig av med böcker. Jag minns ett inlägg som jag skrev för två år sen, alldeles förskräckt över idén om bookcrossing, som jag just läst om hos Kontakt på Boktipset – Ni na ni ni nanna. Göra sig av med sina böcker? Det jag förskräcktes mest över var kanske inte själva saken att ge bort böcker, utan vilka böcker man gav bort. De man tyckte mest om vill man ju behålla. Och de man inte tycker om vill man ju inte ge till någon annan. Ett till synes olösligt dilemma.

Jag måste också säga att det fortfarande skär i hjärtat när jag läser om hur folk gör sig av med böcker. När Petter helt sonika slängde sina (varav ganska många utgjordes av mina favoritböcker). Jag ryser fortfarande när jag tänker på det. Och Snowflakes sommarrensning – även om jag inte vill ha någon av böckerna, så bör man väl ändå hålla sig med principer? Hon gör sig till och med av med Byatts De besatta. Har du ens läst den, Snow?

Men jag har alltså kommit dithän själv. Jag har insett att det finns många böcker i min bokhylla som jag inte vill läsa om. Böcker som ofta under många år har stått gömda bakom andra, för att jag helst inte vill se dem. Böcker som dammar och tar plats.

En del har jag redan gett bort i sommar. De har fått nya hem hos folk jag känner, som jag tror kommer tycka om dem. Ett par har jag faktiskt redan lyckats sälja. Kvar är ungefär fyra kassar, med främst deckare.

Och nu undrar jag om nån vill ha dem. Tala om i fall du är intresserad i kommentarsfältet! Böckerna får du gratis, men portokostnad tillkommer, för annars kan nog mina kostnader för att bli av med böckerna springa iväg lite väl långt (Porto: postens gröna kuvert i passande storlek,  och jag stuvar så klart in så många böcker som får plats i ett sådant om du vill ha flera). Om du bor i Skåne eller Göteborg (eller längs E6:an däremellan) kan det nog gå att ordna med nån slags personlig leverans också. Senast 16 september behöver jag svar.

Okej.

Här är då mina allra sämsta böcker fotograferade (vilket inte betyder att alla är dåliga). De är nästan alla vällästa, ofta av minst tre personer, men innehåller alla sidor:

Helena von Zweigbergks böcker om fängelseprästen Ingrid: Kärleken skär djupa djupa sår, Fly för livet, Hon som bar skammen och Det Gud inte såg. Jag tycker på många sätt om den tafatta Ingrid, som inte vågar ta för sig av livet, mesig, töntig och alltid lite fel. Och ändå så modig ibland. Sista boken (Fly för livet) är särskilt intressant, då man får följa händelseförloppet när Ingrid blir tagen som gisslan.

Här är fyra deckare som jag tycker att man kan ha eller mista. Jag tycker bäst om de två av Karin Wahlberg: Flickan med majblommorna och Hon som tittade in. Här finns läkare och poliser, och Lund och Oskarshamn blandas fint i böckerna. Mari Jungstedt I denna stilla natt och Anna Janssons Svart fjäril utspelar sig båda på Gotland, och hör inte till författarnas bästa (de bästa behåller jag givetvis själv).

De sex första böckerna om Irene Huss: Glasdjävulen, Nattrond, Tatuerad Torso (Turstens bästa!), En man med litet ansikte, Den krossade tanghästen och Eldsdansen. Göteborgsmiljöer.

Två böcker av Roslund och Hellström: Odjuret och Box 21. De var inte dåliga, men inte riktigt min grej (för mycket maffia för min smak). Gretelise Holms Ö-morden är en dansk deckare som man i alla fall inte blir uttråkad av att läsa.

Komplett Annika Bengtzon-samling: Livstid, En plats i solen, Prime time, Paradiset, Den röda vargen, Nobels testamente, Studio sex och Sprängaren. Alla av Liza Marklund.

Den här har jag inte läst ut. Tänker inte göra heller. Vill inte bli påmind om det, så den ska bort: Jens Lapidus, Snabba Cash. Många har läst och gillat.

Tre Anne Holt. Läsvärda. Men det räcker med en gång för min del: I lejonets gap, Presidentens val, Blind gudinna.

En himla massa Elizabeth George (de flesta har varit sambons, faktiskt). Saknaden efter Josef är en fyndad biblioteksbok. Med svek i sinnet en stor kartonnage. Övriga engelska pocketar: For the sake of Elena, A great deliverance, In persuit of the proper sinner, With noone as witness, A place of hiding, Well-schooled in murder. 
Marias bokliv adopterar de engelska George. 

Fyra Inger Frimansson. Jag tycker att hon skriver bra, men inte riktigt riktigt når ända fram. Det räcker att läsa hennes böcker en gång: De nakna kvinnornas ö, Handdockan, Mörkerspår, God natt, min älskade. 

Här är lite blandade deckare/spänningspocket. Inte så dåliga, nån av dem, men jag kommer inte att läsa om dem: Kvarleva av Pär Källén (gotlandsrysare om arkeologiska lämningar), Patrick Redmond Marionetter (som jag inte minns vad den handlade om) Unni Lindell Nattsystern (spännande tidsfördriv, minns jag), Tove Klackenberg Självtäkt (fick högt läsbetyg av mig, men minns inte handlingen, sorry), Christina Schwarz Fruset vatten (minns inte riktigt vad som hände här heller. Något om syskon som åkte skridskor, tror jag) samt Laura Wilson Min allra bästa vän (kanske inte deckare, men det är i alla fall något mörkt förflutet som spökar).

Enligt O tar hand om Klackenbergs Självtäkt. 

De här är däremot två böcker som jag blev mycket besviken på. Tuppen gal tidigt på torsdag av Berndt Andersson försöker vara en spännande spiondeckare från andra världskriget men har lite för många luckor i både handling och logik för att det ska bli spännande eller ens förståeligt. Det är en sån där bok man ständigt vill skriva om när man läser den, eftersom den har potential att vara bra. Kyoto och fjärilarna av Lennart Ramberg är en så kallad miljödeckare. Men att kalla något en miljödeckare gör den ju inte nödvändigtvis bättre.

Tre engelska pocketar som ingen härhemma vill läsa om. Patricia Cornwell Isle of Dogs (alltså ej med Scarpetta!), Susan Hill The Risk of Darkness, samt Stephen Booth Blind to the Bones.

Karin Alvtegens fyra första: Svek, Skugga, Skam och Skuld. Är helt oförmögen att komma ihåg vilken bok som handlade om vad, men psykologiska thrillers är de allihop. Välskrivna, och med långsamt uppbyggd spänning. Inkluderar twist på slutet.

Den här har jag försökt läsa. Det går inte. Jag ska pröva med något annat av Elsie Johansson, som alltid hyllas så mycket, men den här skänker jag med hopp om trevlig läsning till ett bättre hem. Näckrosträdet heter den.
Hannas hörna förbarmar sig över Alvtegenböckerna.

När jag gick på mellanstadiet så satt många av oss i biblioteket på lunchrasterna och slog i det här lexikonet. Det måste vara detta minne som många år senare fick mig att köpa boken på ett antikvariat. Jag har dock sällan använt det. Vill nån ha? Amerikanskt slanglexikon.

Den här boken står jag inte heller ut med. Jag har kanske läst 50 sidor eller så, men jag föredrar utan tvekan Maja Hagermans Spåren av kungens män som berättar om samma period. Men någon Lindströmsfantast kanske är intresserad? Den är fin, inbunden, nästan oläst. Skriven av Fredrik Lindström och hans bror Henrik: Svitjods Undergång och Sveriges födelse. 

De här två är jättedåliga. Dan Browns Digital Fortress och Ian Caldwell & Dustin Thomasons bok The Rule of Four (som är en mycket dålig kopia av Da Vinci-koden, Historikern och Den hemliga historien).

En introduktion till Camilla Läckberg? Isprinsessan, Olycksfågeln och Stenhuggaren bortskänkes.

Hur var det här då?

Om jag nu ändå ägnar lite tid åt bloggen, så kan jag ju passa på att besvara en av de mer aktuella enkäterna. Den här klippte jag från The Bookpond, som fått den från Enligt O (som säkert har hittat den i en container nånstans). Att besvara enkäten kändes som ett bra sätt att förklara för alla mina bloggläsare hur det egentligen står till med min lässtatus.

Vad ska du läsa i helgen? 
Jo, men det ser ut att bli en riktig läshelg! Det som väntar är en urtråkig projektansökan som en kollega skrivit ihop och vill ha kommentarer på, samt ett halvt kapitel i Vänta, blinka! av Gunnhild Øyehaug. Kanske läser jag ut månadens Råd & Rön också.

Hur ser den perfekta lässtunden ut? 
Det varierar lite grann, och jag är inte så kinkig faktiskt. Det som gör den perfekt är att jag inte somnar.

Din bästa lässtund förra veckan? 
Fem minuter på toaletten tillsammans med Vi i Villa! Fantastisk lektyr. Står massvis om nya fönster i den!

Hur många timmar i veckan tillbringar du egentligen i böckernas värld? 
En vanlig vecka är det nog cirka 7–10 timmar. Mina veckor är dessvärre oftast ovanliga.

Var läser du aldrig? 
I duschen. Men det beror mest på att vattenfasta böcker fortfarande är svåra att få tag i.

Vad läser du aldrig? 
Mina mejl. Jag brukar dock oftast besvara dem, även om det ibland dröjer lite.

Vilken är din favoritbokhandel? 
Jag besöker visserligen fysiska bokhandlar så fort tillfälle ges, men den bokhandel som jag tycker bäst om för tillfället är Bokbörsen.se. En av mina största bokhandelsupplevelser hade jag dock på Barnes & Nobles i Baltimore 1999. Café och bokhandel i ett, det hade jag aldrig varit med om tidigare. Fyllde hela min extra resväska med böcker därifrån. Har fortfarande inte läst ut alla.

Du får 300kr att handla böcker för. Vad köper du? 
Majgull Axelssons nya, som inte heter Passionsspelet (vilket däremot en tidig och ganska bortglömd bok av Jonas Gardell heter), utan något liknande. Jag får nog lite pengar över av de 300 tror jag, och då kollar jag om Kristina Sandbergs bok Att föda ett barn har kommit i pocket och köper i så fall den. Jag lånade den på biblioteket och började läsa, men lämnade tillbaks den när jag kommit upp i tre omlån och 100 kronors biblioteksböter (och skulle åka på semester).

Vilken aktuell bok skulle du inte läsa ens om du fick den gratis? 
Har hemskt dålig koll på aktuella böcker, men jag antar att Camilla Läckberg kommer ut med en bok i år också, och den kommer jag i alla fall inte läsa förrän jag läst klart Anna Karenina. Samt alla böcker jag köpte i Baltimore 1999.

Vilken ännu ej utkommen bok längtar du mest efter just nu? 
Men? Hur ska jag veta vilka böcker det är som inte kommit ut? Jag kan med bestämdhet säga att jag  definitivt inte längtar efter att det ska komma ut fler böcker än det gör. Men okej. Jag och mina kolleger har skrivit på en lärobok för gymnasister under det senaste läsåret. Jag längtar efter att den ska komma ut, för då behöver jag inte ägna massa fritid åt den längre. I stället skulle jag kunna blogga och läsa böcker. Och byta fönster. Alltihop vore rätt kul som omväxling.

När man tror att orden inte räcker till

DN skriver om ljudsatta böcker. Det handlar om e-böcker som ska få ackompanjerade ljud. Man exemplifierar med ljudet av hästklapper medan man läser Sherlock Holmes. Jag hoppas vi får höra honom spela fiol också, och jag är väldigt intresserad av ljudillustrationen till kokainmissbruket, är inte ni?

Men jag undrar så mycket hur det är tänkt att fungera. Bygger man in ögonrörelseteknik, så att ljudet aktiveras just när läsaren kommer fram till en viss passage? Eller ska man själv behöva trycka på en knapp/ikon/prick/whatever bredvid raden för att sätta igång ljudet? Och hur långt är varje ljud? Vad händer om man mitt i hästklappret har läst klart sidan (det är inte så svårt, för läser man på mobilen måste man bläddra rätt ofta) och ska vända? Fortsätter klapprandet ändå, eller bryts det mitt i? Eller måste man kanske vänta på att bläddra tills hästarna galopperat färdigt? Och hur långt springer hästarna? London var ju rätt stort redan på Sherlocks tid, och ibland åkte han ju iväg ut från London för att lösa mysterier med prickiga ormar och galna hundar och sånt där. Ska man då få höra hästklapprandet i bakgrunden hela tiden? Och kommer det förändras när de kommer ut från Londons kullersten och klafsar fram på de leriga landsvägarna?

Okej. Jag förstår att jag drar det här exemplet för långt. Det kommer nog inte vara så mycket just hästklapper. Det kommer säkert mest att vara spänningsladdad musik (som DN också nämner). Det kommer vara som att läsa de introducerande förtexterna till vilken äventyrsfilm som helst. Förmodligen kommer typsnittet förvandlas och bli snirkligt och kursivt också. Kanske kommer man liksom se en hand som skriver hela boken framför ens ögon? Och de där musikmakarna kommer garanterat tjäna mer pengar per bok än författaren, och det är ju inte mer än rättvist, faktiskt, eftersom det som ska få läsaren att fångas av boken och läsa vidare är just ljudet, och inte textens innehåll.

Jag undrar också över hur många ljudillustrationer man har tänkt att stoppa in i en normallång bok? En per kapitel? Några extragrejer i slutet? En per tråkig transportsträcka (typ äktenskapligt gräl om vem som ska hämta på dagis, eller beskrivning av varenda blomma i det vackra provençalska landskapet, eller ett svettigt gympass, där varje muskelansträngning är noggrant genomgången)? Kommer det vara smetig klassisk musik om boken citerar en 1800-talspoet? Kommer man att hitta rätt accelerationshastighet till biljakterna? Kommer man att lyckas få tag i en skrikande bebis med just rätt hjärtskärande skrik? Finns det några autentiska inspelningar från koncentrationslägerfångarnas jämmer man kan använda sig av? Kommer Jan Guillou att försäkra sig om att rätt slags vapen används för ljudillustrationerna i hans Hamiltonromaner, eller kommer vi att bevittna ändlösa rättsprocesser för att någon vågat använda fel ammunition?

DN skriver också att idén med ljudspår som följer med genom texten är att man mer effektivt ska dra in läsaren i berättelsen. Jag skulle hemskt gärna vilja veta hur man undersökt det där. Och om ljudeffekter verkligen leder till mer fängslande läsning jämfört med om man satsar pengar på att få till  texter som är dramaturgiskt mer effektiva? (Jag kan erkänna att jag i skrivande stund i mitt huvud filar på en forskningsansökan som undersöker detta.) Jag tvivlar dock inte på att man kan lyckas sälja några fler böcker med argumentet att det är ljudeffektsböcker – men om de fängslar läsaren bättre, det undrar jag. Sen undrar jag också över varför det är just ljud som ska ge ett mervärde till e-böckerna. Varför inte lite mer hederliga illustrationer? Varför inte lite lukt? Varför inte en leverans till dörren med passande snacks? Och när man kommer till sidan 42 kan man trycka på en knapp, för att automatiskt skicka en beställning på tre rättersmiddagen på sidan 112, som därmed i god och rätt tid kan tillredas och köras fram av cateringfirman, så att du kan mumsa på samma mat som dina romankaraktärer. Kanske  kan man beställa hem skådespelare som gestaltar huvudpersonerna och få en privatföreställning i vardagsrummet? Jag tror att vi kommer att kunna vänta oss vad som helst i framtiden.  

Det praktiska med att läsa ljudillusterade böcker funderar jag dock över. Ska man liksom behöva läsa sina eböcker med hörlurar för att inte genera folk på bussen när man läser om en sexscen, eller för att inte väcka sin sovande sambo när nån åker tåg? Och hur gör man med fågelkvitter och diskbänksrealismskrammel när man försöker läsa samtidigt som man nattar barn?

När jag nu läser igenom vad jag skrivit ovan tycker jag att jag låter lite grinig. Det är jag nöjd med. För en del av mig tycker nog att ovana läsare (som man tydligen vänder sig till) kanske borde nöja sig med att se filmen.

I biblioteket

Under all den tid som jag har bokbloggat har många efterlyst bilder på mitt bibliotek. Senast var det BiblioPepe. Han skriver om ordningen i sina bokhyllor, men den utmaningen antar inte jag. Det får räcka att visa själva rummet. För eftersom jag har tillbringat en del av sommaren med att städa biblioteket (så att det ser snyggt ut alltså, och tyvärr inte på så sätt att böckernas inbördes ordning får en betydelse, ety de två sakerna voro omöjliga att förena), tog jag tillfället i akt och dokumenterade hur mitt bibliotek skulle kunna se ut i teorin. Man fick vara snabb i vändningarna innan jag själv (eller någon som bor hemma hos mig och är 4 år) hann stöka till det. Mitt teoretiska bibliotek:

I praktiken (det vill säga verkligheten strax innan och efter det här fotot) finns det ganska gott om böcker som ligger staplade ovanpå bokhyllor, på golvet, och över hela skrivbordet. Det brukar se ut ungefär som i Nigella Lawsons bibliotek, fast betydligt mindre utstuderat bohemiskt. (Länken och omdömen om Nigella och andra kändisars bibliotek har jag hittat hos Malin the Writer.)

Det där skrivbordet i mitt bibliotek, förresten. Jag har aldrig suttit där och bloggat, även om jag i flera år (sedan i juli 2009, då Lyran visade världen sitt skrivbord) tänkt att jag skulle piffa till röran där, och låtsas att det är där bloggens alla högklassiga litterära analyser och bokliga fånigheter skapas. Men det har hänt att jag bloggat i fåtöljen (i alla fall skrevs bloggens allra första inlägg där).

En full bokhylla har också hunnit visa sitt bibliotek i sommar. Det innehåller en klocka med böcker samt bebis, så det är värt en titt.

Ja, och så ska jag passa på att säja Hej igen! till er allihop. Hoppas ni har haft en skön sommar! Jag har haft en konstig sommar (som jag kanske återkommer till), och jag har framför allt haft lite ont om tid. Någonstans mitt i resande och tidsbrist bestämde mig för att jag inte ens hann lillfingerbokblogga, och  därför har det varit tyst här de senaste veckorna.

Men nu vågar jag lova att jag kommer blogga oftare framöver, men det blir kanske inga stordåd, och det blir säkert inte varje dag. Kommentarer som dykt upp under de senaste sommarveckorna, en del mejlfrågor och annat kommer jag beta av. Och jag är sorgligt o-uppdaterad vad gäller alla andras bokbloggar.