torsdag 1 oktober 2009

Allt eller nästan inget?

Vet ni, jag tycker mest det är besvärligt när man hittar en ny författare som man gillar. Man läser en bok som är helt överväldigande (att ingen är nämnd betyder inte att någon är glömd!), och sen vill man bara ha mer!

Jag vill det i alla fall. När läser i mina boklistor eller tittar i min bokhylla så är det inte så många riktigt bra böcker som står där alldeles ensamma. De har ganska snart fått sällskap av kompisar från samma författare. Jag tycker om det där, att gå in i ett författarskap, även om det finns gott om exempel på författare som av skilda anledningar inte tål en författarfrossa, utan att man blir övermätt och äcklad och plötsligt och felaktigt inte alls tycker de skriver bra längre (några sådana exempel kan jag ge: Peter Pohl, Inger Alfvén, Paul Auster och Maarten 't Hart; en roman i taget, med ett mellanrum på minst ett halvår, då kommer de till sin rätt).

Driften att läsa mer av en och samma författare, att fördjupa bekantskapen, får konsekvenser. Det blir förstås en mängd böcker som man inte hinner läsa, en massa nya och andra författare som man inte alls får möjlighet att stifta bekantskap med. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det problemet. Men jag vet nog att jag tycker att man med få undantag kan säga att man "har läst" en författare om man bara har läst en av hennes böcker. Eller hans.


1 kommentar:

a-lo sa...

Jag älskar att hitta nya bra författare, men ibland känner jag nästan ett motstånd mot att läsa fler än en bok av dem. Tänk om nästa man läser inte är lika bra, då förtar det nästan den första fantastiska upplevelsen för mig. Det är skumt nog anledningen till att jag bara läst en bok av några stycken..