tag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post7008295008450021108..comments2024-02-21T10:56:35.012+01:00Comments on ~ Om böcker som jag hunnit läsa ~: Sayers vs. ChristieVixxtoriahttp://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-51602287017386273262009-09-22T11:12:13.167+02:002009-09-22T11:12:13.167+02:00Snow: Alltså, jag håller med om att Christies psyk...Snow: Alltså, jag håller med om att Christies psykologi inte är lika utsvävande och människovänlig som Sayers. Men den finns där. En slags logik som man upptäcker efter ett tag. Tragedi i tre akter är inte den bästa i det avseendet. Jag tycker faktiskt att psykologin blir mer och mer synlig ju fler man läser. Den penetrerar också klassamhället på sina ställen, kolla Bertrams hotell till exempel. Och väldigt ofta handlar det om det sönderfallande kolonialherraväldet. Herresäten som inte kan upprätthållas, hämnd från det förflutna. <br /><br />Den stora skillnaden (och det var ju det här jag skulle utgått från i min jämförelse, men det glömde jag bort), är att precis vartenda ord är viktigt hos Christie. Det går inte att borse från en ena replik, en enda iakttagelse, en rörelse. Allting är signifikant. <br /><br />Det är också nästan alltid så att alla har något att dölja, som för de flesta inte har med mordet att göra. En husa visar sig vara oäkta barn till den döde. Svärsonen har utövat utpressning. Den unga hustrun har en affär med makens advokatkollega. Det största och svåraste problemet hos Christie är att hon ofta håller inne med sanningen fram till slutet, då det visar sig att lösningen ligger i att mördaren tillbringade några ungdomsår i Karibien, eller önskade barn, men inte fick det för att någon smittade henne med mässlingen (oops, där var en ordentlig spoiler, men om jag inte säger till vilken bok, så gör det väl inget). Om man läser noga kan man ofta (men inte alltid, och de gånger det inte går är det högst irriterande), genomskåda de där gömda ledtrådarna. <br /><br />Det finns alltså en logik hos Christie, medan Sayers låter alla vara släkt med alla. Hos Sayers är det mer uppenbart vem mördaren är, men man vet inte säkert hur mordet gått till (jämför Naturlig död? Oskuld och arsenik och Drama kring ung dansör, och för all del Lord Peters största fall), eller varför. <br /><br />Om du ska läsa någon eller några Christie till så kanske Dolken från Tunis, Mordet på orientexpressen, och Fem små grisar kan vara något? Ett mord annonseras, och Spegeln sprack från kant till kant är trevliga Marple-mysterier också.Vixxtoriahttps://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-90213374046113199532009-09-22T10:54:07.857+02:002009-09-22T10:54:07.857+02:00Vixx
Fenomenet att man inte lyckas lista ut mörda...Vixx<br /><br />Fenomenet att man inte lyckas lista ut mördaren hos Christie beror väl snarast på den bristande psykologiska trovärdigheten? Om man hux flux kan vända upp och ned på all logik med att konstatera att nån var i en viss ålder, eller hade ett visst yrke, så går det ju inte för moderna människor att lista ut det.<br /><br />Okej, nu kanske jag är onödigt hård, men jag blev så besviken på den jag läste. Nu vågar jag aldrig läsa nån fler.snowflakehttp://snowflakesinrain.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-32316258699510661682009-09-21T21:12:03.169+02:002009-09-21T21:12:03.169+02:00Det tar för all del tid för Christie att komma in ...Det tar för all del tid för Christie att komma in i sin stil också. Det är bara det att eftersom hon skrivit så många böcker, så kan man lugnt glömma hennes ungdomssynder, och ändå ha 75 böcker att läsa. Men En dos stryknin klämde jag in nånstans mitt bland all läsning (det är den första med Poirot, och jag läste den ganska strax efter att jag läst den sista Poirot-deckaren Ridå), och det är påtagligt hur mycket sämre den är. Det finns en del andra tidiga också, som är ännu sämre. <br /><br />Och visst finns det en viss kalkerpappermetod hos Christie. Men nånstans tycker jag ändå att det är hennes storhet, att jag _aldrig_ lyckas lista ut mördaren i alla fall. (Eller så säger det mer om min litenhet. Ja, det är mer sannolikt.)<br /><br />Christies 10-20 bästa hör i alla fall till något av det smartaste (i alla betydelser) i deckargenren.<br /><br />Men det jag uppskattar mest hos Sayers är just utvecklingen, och att hon vågar gå med den. Jag tycker också om att hon på ett annat sätt diskuterar problem, och inte bara roar med en steril historia. Christie är på ytan mycket mer blodfattig (även i jämförelse med Sayers tidigaste). Ändå finns det något där i det svala, engelska, understatement-berättandet som jag tycker om. Jag har varit förvånad över att christie fortfarande ger mig något som vuxen, för det trodde jag inte när jag började läsa om böckerna.Vixxtoriahttps://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-9432879090282427212009-09-21T18:59:10.647+02:002009-09-21T18:59:10.647+02:00Jodå, det tar ett tag för sayers att komma igång o...Jodå, det tar ett tag för sayers att komma igång och hitta sin stil, och jag tycker att du har en stor poäng där om diskussionen i Kamratfesten, men det är ju just för att de senare är så bra som man tycker att de första är lite platta. Det finns en utveckling.<br />Med Christie kan man ofta lägga kalkerpapper emellan. Den jag läste är troligen sen, Poirot har i alla fall gått i pension, och den kändes trött. Inte i utveckling i alla fall.snowflakehttp://snowflakesinrain.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-90102272839924542652009-09-21T14:42:23.290+02:002009-09-21T14:42:23.290+02:00Oj, nu såg jag ditt påstående att jag verkar föred...Oj, nu såg jag ditt påstående att jag verkar föredra Christie. Eftersom du ännu inte har kommit hem till mig och börjat bränna min Shakespeare-samling så svarar jag nog inte riktigt på den frågan. Jag tycker inte det finns anledning att välja. Men jag vet vilken bok av vilken av de här två som jag skulle ta med mig till en öde ö (ja, det vill säga om jag fick ta med mig fler än tre böcker, för ingen av de här två har nog skrivit någon bok som hamnar på topp tre...).Vixxtoriahttps://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-34602902901965130382009-09-21T12:56:33.724+02:002009-09-21T12:56:33.724+02:00Snowflake: Det ligger mycket i det du säger.
Men...Snowflake: Det ligger mycket i det du säger. <br /><br />Men hur är det med Sayers första deckare? I mitt tycke ganska dåliga kopior med Christie-intrig, och både stereotypa och platta karaktärer där också. Lord Peters största fall, t ex.Vixxtoriahttps://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-67311441654930165342009-09-21T12:42:48.992+02:002009-09-21T12:42:48.992+02:00Jag tror, till min stora förvåning, att du föredra...Jag tror, till min stora förvåning, att du föredrar Christie?<br /><br />Jag läste precis ut AC:s Tragedi i tre akter (inspirerad av Christieveckan som jag läste om hos Holly Hock) och irriteras av det jag alltid irriterar mig på hos Christie. <br /><b>Stereotypa karaktärer:</b> läkaren, författaren, tjänarna, änkan, den nyfikna, skådespelaren, osv. Jo, för det vet man ju hur sådana är.<br /><b>Uttalanden av typen:</b>"hans kvinnliga sida" och "den farliga åldern så män förälskar sig" (=55 år, se upp då för vad som helst kan hända).<br /><b>Brist på djup: </b> När människorna bara är typer så får de såklart inget psykologiskt djup, de blir endimensionella och tråkiga och jag skiter i vem som lever eller dör.<br /><b>bevisföring som denna:</b> Någon ser förvånad ut när en person låtsas dö. Alltså är hon skum.<br /><br />Nej, Dorothy Sayers är på riktigt, med känslor och intellekt och djup. Agatha Christie har några pärlor; Orientexpressen, Tio små negerpojkar, och några till, resten är standardformulär 1A och tröttsamt.snowflakehttp://snowflakesinrain.wordpress.comnoreply@blogger.com