tag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post7190618463597201762..comments2024-02-21T10:56:35.012+01:00Comments on ~ Om böcker som jag hunnit läsa ~: Hjälp mig med AlfridaVixxtoriahttp://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.comBlogger8125tag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-40694515208416738542010-04-29T22:49:42.872+02:002010-04-29T22:49:42.872+02:00... och lite fortsättninge. "släktklenoder&qu...... och lite fortsättninge. "släktklenoder" får jag nog läsa om. Den minns jag inte alls lika starkt. Eller så är den så djup att den inte fastnade. <br /><br />Jag tycker Munro är mycket så där - det verkar så lättläst på ytan, men ska man fatta något måste man läsa och läsa och läsa om och läsa om. Det är ju bra. Men tar tid. Minst sagt.Vixxtoriahttps://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-19211786699940709642010-04-29T22:48:41.585+02:002010-04-29T22:48:41.585+02:00Anonym: Wow! Här får jag en hel spännande analys! ...Anonym: Wow! Här får jag en hel spännande analys! Jag gillar särskilt det sista, att berättarjaget helst själv vill stoppa huvudet i sanden. Det är väl samma livslögn som finns i Ibsens Vildand (och lite varstans, för övrigt)?<br /><br />Jag tror dessutom att du har rätt i att Alfrieda försöka tala om detta för berättarjaget, det har jag inte riktigt tänkt på innan, men det är ganska klart när du säger det. <br /><br />Det där med fastrarna har jag mindre minne av, jag får läsa om, tror jag. <br /><br />Men tack tack för tankarna!!Vixxtoriahttps://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-7023148423314372212010-04-25T00:21:58.626+02:002010-04-25T00:21:58.626+02:00Ja, Alfrieda blev ju själv en sådan, av fastrarna,...Ja, Alfrieda blev ju själv en sådan, av fastrarna, utstött figur. Alla fokuserade på hennes sneda tänder, ingen på vad hon faktiskt drömde om och brydde sig om i sitt liv. Det fick inte ta plats i deras värld. Hur elak kan inte en släkt vara på det viset. Men så hemsk kan världen vara, även vår, moderna västerländska, värld.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-52207049095068249692010-04-25T00:19:12.133+02:002010-04-25T00:19:12.133+02:00Ja, självklart var kvinnan på begravningen halvsys...Ja, självklart var kvinnan på begravningen halvsystern. Alla fastrarna kände till detta, och det var hela anledningen till att släktmiddagarnas samtal bara kretsade kring sjukdomar och annat. Alla kände till detta, utom huvudpersonen och förmodligen inte hennes mamma heller. Alfrieda försökte hitta möjligheter för huvudpersonen att upptäcka detta, även hennes dotter, men denna huvudperson visade ju alla tecken på förnekelse, och att hon föredrog den. Det är därför scenen på baren är så bra, för den visar hela amerikas vilja att fly, att vara på drift från sanningen om dem själva. Det är så jag tolkar Släktklenoder som är en av de bästa och djupaste noveller jag läst. Även citatet från modern: "Men HON kanske vill träffa mig" (eller hur det var) speglar detta. Hur fastrarna fullkomligt fryste ut den som var sjuk, missanpassad, ofullkomlig, struntar fullkomligt i vad den personen vill. Som den sjuka modern, och som de båda syskonens dotter som Alfrieda var tvungen att lämna bort för familjehederns skull - den hedern som fastrarna ägnade sitt liv åt att upprätthålla. Omhuldar förnekelsen, och huvudpersonen trivs ju där själv, vill stanna där (som på den anonyma baren). Hur mycket känner man inte igen det även i vår tid? Någon som håller med mig?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-50473926209561837752010-03-29T22:01:04.895+02:002010-03-29T22:01:04.895+02:00Helena: Vad kul du kom hit!
Jag tyckte också det...Helena: Vad kul du kom hit! <br /><br />Jag tyckte också det var svårt att förstå att berättarjaget inte tyckte om Alfrida; i början tänkte jag att hon tvärtom beundrade henne. Jag läste om början ett par gånger, och egentligen står det inte att något om beundran, det är ganska neutralt skrivet, men rätt försåtligt för en som läsare. <br /><br />Det där med halvsystern vet man ju inte säkert. Men jag antar att det är det som antyds med Alfridas relation (i unga år) med berättarjagets far? Hur de sprang där över åkern, eller hur det var (det är mer än ett halvår sen jag läste boken, och allt minns jag inte så väl). Men jag är inte helt säker på att berättarjaget förstår det där med halvsystern. Kanske är det bara något läsaren ska ana? <br /><br />De kanske inte är så hemskt lika ändå, berättarjaget och Alfrida? Kanske är det bara omgivningens bild av vad en "självständig" kvinna är? Vad utbildning innebär? Kanske är det berättarjagets eget projektion? Kanske är berättarjaget rädd att det är så andra ser på henne? Kanske personifierar Alfrida vad gäller vissa drag det som berättarjaget mest av allt vill undvika... Jag tyckte det var ganska intressant. Möjligen känner jag igen mig – i min släkt har jag själv alltid jämförts med en sån där ogift gammal moster som liksom fick komma på nåder på jul och så där, och hur kul är det? (Och just nu är det ett litet kusinbarn som ständigt jämförs med hur jag var när jag var liten. Jag liiiiider med henne – hon blänger på mig varenda gång vi ses, och har nån slags relation, trots att vi två knappt känner varandra.)Vixxtoriahttps://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-71218559723082384082010-03-29T09:16:36.845+02:002010-03-29T09:16:36.845+02:00Jag måste erkänna att jag själv inte tänkte tanken...Jag måste erkänna att jag själv inte tänkte tanken om halvsysterskap fullt ut när jag läste novellen. Däremot kände jag att det var något där som jag borde förstå så det kan säkert vara så. Jag har också brottats med berättarjagets aversion mot Alfrida som ju kommer ganska plötsligt på i berättelsen (även om den kanske växer fram i berättarjagets liv utan att vi får ta del av det). Jag har väl landat där du är att det handlar om en rädsla för att bli som Alfrida men också de likheter som finns mellan dem och som skrämmer. Att det skulle finnas en hemlig (?) halvsyster introducerar naturligtvis ett annat hot. Men vet då berättarjaget om det? Hur fick hon veta? Jag måste nog läsa om känner jag och leta efter ledtrådar!Helenahttp://www.fiktiviteter.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-19527198568871704692009-09-30T16:22:29.249+02:002009-09-30T16:22:29.249+02:00Jessica: Vad roligt att du gjorde dig besvär att k...Jessica: Vad roligt att du gjorde dig besvär att komma hit och läsa :-)<br /><br />Och att du också fick uppfattningen att de var halvsystrar. Men tror du att Alfridas dotter visste att de var halvsystrar, eller var det bara berättaren som visste?<br /><br />Själva "affären" måste ju skett när Alfrida och pappan var tonåringar, långt innan han gifte sig (för systern var ju äldre än berättarjaget väl?)Vixxtoriahttps://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8236173349689435408.post-45020394322961532142009-09-30T14:30:35.076+02:002009-09-30T14:30:35.076+02:00Vad roligt att du sade till om att du också hade s...Vad roligt att du sade till om att du också hade skrivit om Kärlek vänskap hat, för det hade jag lyckats missa. Jag tänkte direkt när jag läste den novellen du nämner, att kvinnorna som möts på begravningen var halvsystrar. Alltså att de delade samma far, att Alfrida således hade haft en affär med huvudpersonens pappa. Så jag tror inte du övertolkar alls, det var åtminstone min naturliga tanke efter att ha läst ut den (mkt välskrivna tycker jag) novellen. Men jag fortsätter gärna diskutera pro och con här i ditt kommentarsfält om du vill!Jessica (ord och inga visor)http://www.ordochingavisor.senoreply@blogger.com